Israel – Occupation and apartheid
Gunnar Olofsson
Oktoberförlaget. 2024.
I ett upprop i somras kritiserade ett hundratal svenska journalister och opinionsbildare mediernas bevakning av Gazakriget. Kritik av Netanyahus politik saknas inte, men perspektivet är kort och israeliskt. Historien före den 7 oktober 2023 ges föga utrymme, den israeliska ockupationen av palestinskt territorium sedan 1948, eller åtminstone 1967, tas för given, den snart tjugoåriga blockaden av Gaza lämnas därhän, israeliska folkrättsbrott under decennier, i Gaza och på Västbanken, är mer eller mindre bortblåsta.
För den som söker en sannare bild är Olofssons lilla bok en effektiv grundkurs. I 62 mycket korta, faktafyllda kapitel redogör författaren – Palestinaaktivist sedan snart femtio år – för olika sakförhållanden: Israels tillkomst 1948, situationen på Västbanken, rasistiska inslag i israelisk lagstiftning, olika FN-resolutioner med mera. Det är enkel och användbar läsning.
Recensent: Olle Josephson
The rise and fall of Swedish social democracy
Kjell Östberg
Verso Books. 2024.
Den svenska socialdemokratin har en mytisk aura bland världens progressiva. För den nytända, unga vänster, som snabbt växte fram kring den socialistiske senatorn Bernie Sanders kampanj för att bli demokraternas presidentkandidat i USA 2016, har bilden av den svenska modellen varit en stor inspiration. Inte minst därför har i vår – för första gången någonsin – en bok som tar ett helhetsgrepp på den svenska socialdemokratins historia getts ut av Verso Books, den engelsktalande världens största radikala bokförlag.
ATT UPPDRAGET att skriva boken gavs till den svenska historieprofessorn och mångårige trotskistiske skribenten Kjell Östberg blev ett lyckat grepp. Såväl Östbergs ingång från vänster som hans mångåriga fokus på såväl arbetarrörelsens höger som vänster, som hans populära biografier om Olof Palme, gör att boken är initierad utan att lida av det teknokratperspektiv som ofta kännetecknat socialdemokratiska historieskrivningar.
Östberg utgår från den brokiga rörelse och ideologi som varit socialdemokratins förutsättning och såväl dess uppgång som dess fall sätts i samband med förmågan att göra sig nyttig för dessa mångfacetterade rörelser, som beaktas i all sin politiska och organisatoriska mångfald. Vi får följa socialdemokratins väg – från revolutionära intellektuella och fackföreningskämpar som blir ledare för massrörelser och når regeringsmakten – via splittring, konsolidering, funktionssocialism, politisk hegemoni och nedgång. Och sist men inte minst får vi en mycket initierad historia och diskussion om såväl reformismens framgångar och styrkor som dess svagheter och gränser.
JAG KAN KOMMA PÅ FÅ BÄTTRE utgångspunkter för en strategisk diskussion om hur progressiva borde förhålla sig till Sveriges samlade socialistiska arv, i en tid som är lika omtumlande som den som födde socialdemokratins århundrade. Dessutom är boken såpass välskriven och lättläst att det finns få anledningar att vänta in den svenska versionen innan du läser den.
Recensent: John Hörnquist
Djävulsboken
Asta Olivia Nordenhof
Nordstedts. 2024.
Djävulsboken är den andra i Asta Olivia Nordenhofs tänkta septologi om branden på passagerarfärjan Scandinavian star, men handlar väldigt lite om det. Det skulle ha blivit en helt annan bok men den boken gick inte att skriva, meddelar hon i förordsdikten. Så i stället får vi Djävulsboken, ett sorts hopplock av prosaberättelser och långdikter, vilka beskrivs som ”fyra försök att besvara frågan om huruvida man kan älska under kapitalismen”.
Frågeställningen hade lika gärna kunnat utvidgas till ”Kan man leva under kapitalismen?”.
I BOKENS LÄNGSTA och tyngsta del möter vi en människa vars själva puls är synonym med börskursen. Här finns ingen handling, ingen vilja och inget begär som inte är hoplänkat med pengaflödet. När berättarjagets socialbidrag halveras står hon mellan självmord och prostitution, och väljer det senare. När en man erbjuder henne stora summor pengar för att följa med honom till okänd ort, tackar hon utan tvekan ja. Besluten kommenteras inte, och varför skulle de behöva kommenteras? När man lever under kapitalismen är detta det mest naturliga som finns: man följer pengarna.
INTE HELLER DET sexuella begäret är för berättarjaget något fritt från pengaflödet: till skillnad från de andra prostituerade blir hon kåt av att männen köper henne och hon kommer på riktigt när de har sex.
Det är ingen berättelse om den lyckliga horan, snarare visar Nordenhof på hur mycket sorgligare det är att inte ens få sexualiteten för sig själv. Flera år senare skriver berättarjaget en roman om tiden då hon var prosituerad. ”Det är en säljbar historia” resonerar hon, vilket är viktigt eftersom hon menar att allt hon gör måste underordnas hyran, banklånet och matvarukonsumtionen. Jag misstänker att även Djävulsboken har tillkommit under liknande prioritering. För resten av delarna känns ganska mycket som något Nordenhof rotad fram i sin skrivbordslåda och försökt foga in i boken, under pressen av en överhängande deadline. Det är ett slags politiskt manifest om vikten av att sluta sig samman för att förändra världen, en långdikt om Scandinavian star och en prosaberättelse om att leva på psyket.
DET ÄR LITE SPRETIGT. Hade Nordenhof varit en sämre författare, hade de övriga tre delarna kunnat avfärdas som utfyllnad. Nu är Nordenhof en väldigt bra författare och man läser även hennes hoprafsade dikter med stor behållning. Men när septologin är färdig hoppas jag att Djävulsboken blir en parentes.
Recensent: Karolina Lindström
Artikel publicerad 20 november, 2024.