Clarté

Webbarkivet

2/26 – Lärarens hårda skola

Vad ska vi ha en skola till? Hur ska man förstå skolan som samhällelig institution? Vad är en socialistisk pedagogik? I en tid när larmklockorna har fått sprickor i sig av allt klämtande är det kanske få som tycker att man ska teoretisera kring skolan. Läget är akut, lösningarna är eftertraktade. Men man kan inte förändra något man inte förstår. Vänstern i Sverige har på senare år varit mycket aktiv i skolfrågor. Frågor om ägande, styrning, segregation, kontroll och ekonomi har varit tunga inslag i kritiken av skolsystemet. Högern har pressats tillbaka och tvingats försöka försvara ett korrupt och allt sämre fungerande system. Även om olika kappvändande partier har sett till att det parlamentariska stödet för vinstskolan står stadigt är den folkliga opinionen ett problem för högern. Därför har de i hög grad försökt vända debatten till att handla om pedagogik, vetenskap, evidens och ordning och reda. Det är tydligen inte så viktigt vem som äger en skola – det viktiga är vad som händer i klassrummet och på vilka vetenskapliga grunder. Något förenklat skulle man kunna säga att vänstern placerat sig på en basnivå, medan högern tagit sin tillflykt i överbyggnaden. Det finns många fördelar med att debatten i stort har vridits till vänsterns favör: hellre vinstskolan än straffrätten. Men samtidigt vore det olyckligt om vänstern lämnar frågor om kunskap och pedagogik åt högern. Vad vi ska ha en skola till, vad eleverna ska lära sig och hur, är fortfarande frågor vänstern måste diskutera. I detta nummer återfinns försök att ringa in lärarnas pedagogiska verklighet. Vi kastar ljus på frågor som hur debatten om skolan fungerar, hur lärare och elever kan förhålla sig till en allt mer marknadsorienterad skola, vad för typ av ontologisk verklighet den pedagogiska verkligheten är, vilken form av kunskap skolan producerar och varför det kommunistiska idealet främjar mänsklig frihet. Nåt kan vi nog lära oss.

16 artiklar

1/26 – Fotbollsfrossa

Vem mördade Suleiman Obeid? Den palestinske landslagsspelaren, kallad ”Palestinas Pelé”, sköts till döds när han köade för att skaffa mat till sin familj den 6 augusti 2025. Det europeiska fotbollsförbundet, Uefa, twittrade ut en kort runa om hur Obeids död var ”en stor förlust för fotbollsvärlden” vilket fick den normalt så försiktige Mohamed Salah att avkräva Uefa ett kompletterande svar kring ”hur, var och varför han dog”. Detta skedde i tiden mellan två US-israeliska angreppskrig mot Iran. Redan då stod det klart att den största värdnationen av sommarens VM skulle neka supportrar från ett flertal deltagarländer inträde. Sedan har Trump fortsatt med att explicit hota det iranska landslaget om de skulle dyka upp i VM. För övertydlig symbolisk skull bombade man även den iranska nationalarenan i Teheran. Ingenting av detta har påverkat det internationella fotbollsdörbundet, Fifas, inställning till USA:s värdskap. I vanliga fall är tröskeln för Fifas tålamod låg. Indonesien blev så sent som 2023 av med ungdoms-VM eftersom landet inte etablerat diplomatiska relationer med Israel. Och hyckleriet med just Israel — som Fifa envetet tillåtit kvala vidare medan Ryssland förblivit utestängda — har fått fler i fotbollsvärlden än Mohamed Salah att till sist koka över. Senast USA arrangerade VM 1994 kunde inte ens Diana Ross’ missade tåfjutt från en meter under invigningen lägga sordin på stämningen. I det då-varande Trump-lägret ute till höger var man dock kritiska. Quarterbacken Jack Kemp varnade för att ”soccer är en socialistisk sport”. Högerdebattören Ann Coulter menade att fotbollen till sitt väsen var un-american, eftersom individuella insatser inte var lika avgörande och matcher, i strid med en sund vinnarkultur, kan sluta oavgjort. Trump vet dock att använda fotbollen. Han skryter om sina påstådda krigsframgångar flankerad av Ronaldo och Messi. De står där leende i bakgrunden samtidigt som bilder på dödade barn i idolernasmatchtröjor kablas ut. Och Fifa-presidenten Infantino har Trump smörjt upp i sådan brygga att Fifa både tagit plats i det så kallade ”fredsrådet” i Gaza och försett Trump med ett eget låtsaspris. Några omfattande bojkotter från spelare och delta-garländer lär vi dock inte kunna räkna med. Däremot har hela spektaklet från Trump-VM slutligen punkterat lungorna även hos de sista ”fotboll och politik hör inte ihop”-rösterna. Gällande de 48 länder som deltar i årets, redan på förhand, dömda upplaga har redaktionen sållat fram det som trots allt är värt att veta. Är en annan fotboll ändå möjlig? Det avgörs, som allt, utanför planen.

11 artiklar

4/25 – I lagens namn

Ordning och reda, lag och ordning. Det har varit refräng i nästan alla politikers drapor under flera år nu. I dag börjar vi se resultatet. För även om repressionen mot antiimperialistiska rörelser inte är någon ny företeelse i Sverige (tänk Vietnam) så har de senaste årtiondenas frontalattack på anställningstrygghet och på permanenta uppehållstillstånd, på meddelarfriheten och på rätten att demonstrera, på den ordnade lagstiftningsprocessen och på grundläggande medborgerliga rättigheter visat oss en sak: Borgarna backar inte. Vi måste mota tillbaka dem. I det här numret går vi igenom en rad tillfällen och platser där juridiken och politiken möts. Silas Aliki och Miran Kakaee belyser i sin text gränserna för lagen som politiskt verktyg. Går det verkligen att stämma sig fram till det klasslösa samhället? Hur förhåller sig den politiska organiseringen till juridiken? I någon mån måste man kanske svara på båda fronterna. När Palestinarörelsen angrips med näbbar och klor från politiker, när barn ska fängslas, när medborgarskapet ska villkoras – när det ser ut som om inskränkningarna bara blir fler och fler och fler – då är det värt att minnas att vissa rörelser faktiskt har lyckats, vilket Återställ Våtmarker visar i sin text. Förändringarna inom förhållandet mellan politik och juridik är oöverblickbara. Våra nedslag i det här numret får ses som inledningar. Det gäller för Agri Ismaïls text om Palestine Action och det gäller för Joel Malmgrens text om Sydafrikas folkmordscase. Men för att inte låta det bli alltför flyktigt och mosaikartat inleder vi med en intervju som försöker ta ett helhetsgrepp på situationen. I samtal med en jurist som varit deltagare i och föreläsare vid Akademin för rörelsejurister försöker vi rita upp allt som lagens långa arm greppat efter de senaste åren. Det är en dyster bild som målas upp. Men kanske finns det också hopp? Numret landar hos prenumeranter 8/1, men den digitala versionen går att läsa redan nu.

13 artiklar

3/25 Kulturkrigstid

Stormakterna gör upp om reviren – med diplomati eller krig – långt bortom folkrätt och FN. Jordens temperatur stiger, få stater lever upp ens till måttliga klimatåtaganden. I Sverige skenar ojämlikheten, och ett delvis etnifierat subproletariat pressas att välja mellan arbetslöshet, svartjobb eller grov kriminalitet. Främlingsfientlighet och fascistiska rörelser växer. Ska vi prata om kulturpolitik då? Jo, ändå. Kultur är inte en överbyggnad att lägga åt sidan tills ”de stora frågorna” är lösta. Det är en grundläggande social tillgång som ger människor språk att förstå sina liv, en plats där motsättningar synliggörs och där framtider kan föreställas. I klassamhället är kampen om kulturen också en kamp om verklighetsbeskrivningen. Kanske är det därför som regeringen i Sverige för sitt krig mot kulturen. Den stryper resurserna till museer, teatrar, studieförbund och bibliotek. Den ger företag och miljardärer makten över vår kultur. Den beställer uppseendeväckande utredningar om kulturkanon samtidigt som folkbildningen släcks ner. Kultur blir något människor ska ”konsumera”, inte skapa och utvecklas av. Kulturminister Parisa Liljestrand har fått utstå mycket kritik. Ändå har ingen artikulerat en socialistisk kritik av det kulturpolitiska paradigmskifte som hon satte i gång förra året. Det här numret av Clarté vill fylla det tomrummet. Vi vill blottlägga materiella och ideologiska drivkrafter bakom högerns krig mot kulturen. Men vi försöker också att med exempel från litteratur, teater och film diskutera hur en socialistisk kultur kan se ut. För den borgerlighet som är på väg allt djupare ner i krigshetsens, imperialismens och nationalismens malströmmar kommer aldrig att försvara kulturen. Det är upp till oss.

14 artiklar

2/25 När masken faller

Vid en ceremoni i Vita huset i mars 2024 blev Sverige till sist formellt anslutet till Nato. Statsminister Ulf Kristerssons leende sträckte sig från ena örat till det andra. Tre månader senare godkände riksdagen ett avtal som ger USA:s krigsmakt rätt att använda svenska militärbaser och svenskt territorium för sina operationer. I Gaza sprängde Israels krigsmakt samtidigt människor, bostäder, skolor och sjukhus i stycken. Inget samband mellan händelserna kunde skönjas i nyhetsrapporteringen. Men den stat som Sverige offrat sin alliansfrihet för är folkmordets främsta sponsor. Redan i december 2023 hade USA försett den israeliska krigsmakten med 57 000 granater och drygt 25 000 bomber, över hälften av dem med extra stor sprängkraft. Leveranserna har fortsatt i oförminskad omfattning, och nyss angrep USA tillsammans med Israel Iran. Det finns bara en regel i den regelbaserade världsordning som Nato säger sig försvara: Vad USA och dess allierade tar sig för är alltid det rätta. Men med Donald Trumps återkomst har spänningarna mellan de västliga stormakterna tilltagit. Det är bakgrunden till det nya numret av Clarté. Tema: när masken faller. Adam Hanieh analyserar i sin artikel i temadelen drivkraften bakom USA:s energiska stöd till Israel. Bosättarkolonialismen gör Israel till en ovärderlig militär tillgång för USA-imperialismen i en strategiskt viktig region. I spelet med Israel och Gulfstaterna säkrar sig USA privilegierad tillgång till Mellanösterns väldiga flöden av olja och kapital. Det är ett misstag att fixera sig vid den egensinnige fastighetsmagnaten Donald Trumps nycker, skriver Mikael Nyberg i sin artikel. America First har hela tiden varit ledordet. Men omständigheterna är nya. Den ekonomiska basen för USA:s hegemoni sviktar. Tvisterna i den transatlantiska alliansen har för stunden blåst liv i det europeiska stormaktsprojektet. Det blir nog inte så mycket av det, förklarar Erik Haking. EU är splittrat och på nedgång. Men krigsaktivismen brer ut sig, inte minst i den skandinaviska parlamentariska vänstern. Hur vore det att reorganisera fredsrörelsen?

12 artiklar

1/13 Socialdemokratin

Ett axplock ur 1/2013: Europas S-märkta politiker håller fast vid samförståndet trots att kapitalet sagt upp klassamarbetet och EU angriper folkens fackliga och demokratiska rättigheter. Mycket talar för att socialdemokratins historiska epok är över, skriver <strong>Asbjörn Wahl</strong>, ledare för det breda norska nätverket For velferdsstaten. Hur går vi vidare? Det är frågan. Nordamerika, Europa och Japan dominerar världsekonomin. Men de sitter fast i en fälla mellan stagnation och finansialisering. Den krisen är utan slut och olöslig inom det kapitalistiska systemet.  <strong>Åke Kilander</strong> har läst en exemplarisk marxistisk analys. USA:s imperialism är på nedgång. Tydligast ser vi det kanske i Latin- och Centralamerika. En viktig förklaring är det folkliga motståndet. Vi publicerar här en litterär text om inbördeskriget i El Salvador på 1980-talet. Den ingår i den ännu opublicerade boken <em>Suenos Compartidos</em> av Daniel Bruno, sedan länge bosatt i Sverige. <strong>Benny Andersson</strong> har intervjuat honom. Kärt begrepp har många användningar - "den marxistiska traditionen" inte minst. Hur ska vi förhålla oss till den? <strong>Jan Myrdal</strong> diskuterar arvet från Marx i ett eftermäle till den indisk-kanadensiske samhällsvetaren Hari Sharma. Segrade Sovjet i andra världskriget trots eller tack vare Stalin? Sedan arkiven öppnats och historikerna plöjt i ett par årtionden börjar ett svar skönjas. Ekonomhistorikern <strong>Lennart Samuelson</strong> som specialiserat sig på Rysslands 1900-tal diskuterar nyare forskning om Stalin, hans närmaste män och andra världskriget.

13 artiklar

Prenumerera på Clarté!

Som ny prenumerant på tidskriften Clarté får du fyra nummer per år för från 300 kr. Eller om du föredrar en E-prenumeration för 125 kr per år.

Köp en prenumeration här

Kom med i förbundet!

Vill du hjälpa till? Vill du bli medlem? Nätverken av kontakter över nätet har sina förtjänster, men för samhällsförändringar behövs också organisation.

Bli medlem här