FN:s konferens i Stockholm 1972. Clarté 1972/5
DET HAR VARIT miljö-VM i Stockholm.
114 nationers miljövårdare har varit här och diskuterat miljöproblem. Bland dem märktes Eban (Israel), miljövårderskan Shirley Temple (Hollywood) och miljövårderskan Indira Gandhi (Indien), den svenska pressens speciella favorit.
Miljövårdare Train (Pentagon) var en av dessa historiska män och kvinnor. Han blev lite grinig på Olof Palme, när denne talade om ett visst stort land som genom krig förorenade ett visst litet land i en viss del av världen. Naturligtvis kände sig miljövårdare Train träffad. Han reste sig och sa att det vara fult av ett värdland att hålla på och insinuera sådär, han drog den gamla vanliga valsen om det hjältemodiga USA. Men den gamla vanliga valsen gick inte hem. Det blev inga applåder. Pentagon kunde inte lita på någon längre. Inte ens Shirley Temples barnaögon hjälpte.
Sen blev miljövårdare Train riktigt förbannad när Kina-delegationen hävdade att USA på ett skändligt sätt förstör den indokinesiska livsmiljön. Då varnade Train kineserna för att sabotera konferensen genom att blanda ihop miljö och politik och angripa USA som alltid gjort sitt yttersta för att skydda miljön. Så har man exempelvis lyckats få bort nära en tredjedel av den skadliga växtligheten i Syd-Vietnam och gjort sitt bästa för att få bort den miljöfarliga befolkningen.
Ack, dessa oförglömliga miljödagar i Stockholm. Regeringens Naturvårdsverk har sannerligen förstått vad som är det verkliga hotet mot miljön. De skickade runt folk i Stockholm för att måla över radikala affischer, slagord och annat som förfular vår miljö. De har också funderat på att förbjuda utdelning av de för miljön så förödande flygbladen. Naturvårdsverket har i tid insett att vår yttrandefrihet verkligen är miljöfarlig och därför helt måste överlåtas till regering och tidningsägare.
Miljövård är nog bra i princip, men någon måtta får det väl ändå vara. Hälsovårdsnämnden i Ytterhogdal tog sig till att förbjuda kalhuggning av skogen. Detta tilltag orsakade berättigad indignation i expertkretsar. Kalhyggen är både vackra och nödvändiga fastslog man, så säkert kommer hälsovårdsnämndens egenmäktiga beslut att upphävas av dem som vet bättre, t.ex. skogsbolagen och länsstyrelsen. Visst är det vackert att se dessa sumpiga, skräpiga, hormoslyrdränkta kalhyggen där varje rutten stubbe kan sägas representera vårt fria näringsliv.
Vi tycker inte heller att kvicksilver, svavel och hormoslyr är något att fästa sig vid. En gång ska vi ju alla dö. Och som vår för tidiga bortgång har stärkt svenskt näringslivs konkurrenskraft, så är vi bara glada och tacksamma. Dessutom kan man ju inte plocka upp t.ex. kvicksilver, det syns ju knappt, men det gör ju glasspinnar, ölburkar och pappkassar.
Det finns en del för vilka miljö-VM verkligen blivit oförglömligt. 4 000 delegater och andra samlades i Stadshuset för att käka svenskt och dricka. Och det var ju trevligt, men så kom kvällens överraskning. Toaletterna var trasiga. Så där stod man och log krampaktigt åt varandra och vred benen i spiraler.
Tänk er miljövårdarnas miner om värden Tage Erlander hade klivit upp på smörgåsbordet och meddelat att ”med anledning av kampanjen Rädda Mälaren har vi beslutat att toaletterna i Stadshuset inte får begagnas för avförande ändamål”.
Annars var allt som vanligt i vårt avlånga land. Folk inhalerade gifter och käkade smörja. Förekomsten av mässing – denna hårdföra förorening, som ofta bär batong – minskade dock väsentligt ute i landet under miljöveckorna.
Nästan all mässing for likt flugan mot ljuset, mot huvudstaden och uppmättes till en mängd betydligt överstigande det normala för årstiden. För att påminna om att de höga herrarna vill ha med vårt land i EEC, hade man specialimporterat fransk kravallmässing. Detta förnekas givetvis av mässingledningen, men vi kunde utanför Operan i Stockholm lyssna till två mörkhåriga män i svenska polisuniformer ivrigt konverserande på franska. Från vanligtvis välunderrättat håll har vi fått uppgift på att de franska kravallpoliserna var fyrtio stycken.
Som en värdig avslutning på miljövårdskonferensen passade en engelsk båt på att till värdlandet skänka lite olja och lite annat smått och gott som blivit över. De som fick glädjen att mottaga gåvan från ett framtida EEC-land, var en simskola i full övning i Bråviken. Det ser alltid trevligt ut med små presenter till barnen.
En skitskön sommar önskar arbetets söner
Artikel publicerad 20 november, 2024.