Ett uttalande om Palestina och Västasien. Clarté 1967/4

Det största hindret för fred och framåtskridande i världen idag är den amerikanska imperialismens utsugning och förtryck av världens folk.

Kriget är ett ytterligare bevis för detta. Den femte juni angrep Israel på bred front Förenade Arabrepubliken. Därmed hade ännu ett smutsigt kolonialkrig anstiftats av den amerikanska imperialismen och dess brittiska kumpaner. Ty Israel är, och har alltsedan sin tillkomst varit, ett redskap för dessa krafter.

Israel planterades in i arabvärlden av engelsmän och amerikaner, mot den palestinska befolkningsmajoritetens vilja, mot samtliga arabstaters vilja och mot nästan samtliga afro-asiatiska staters vilja. Israel har genom två krig utvidgat sitt territorium och fördrivit mer än en miljon arabiska invånare från deras jord. Detta har skett i strid t.o.m. mot imperialistmakternas inbördes överenskommelse i FN.

Den del av den arabiska befolkningen i Palestina som inte fördrivits, har av de israeliska reaktionärerna – dem som idag även s. k. socialister och vänstermän kallar progressiva – förtryckts och förföljts skoningslöst. Den arabiska befolkningen i Israel har länge varit underkastat krigslagar, ej haft rätt att röra sig fritt inom landet. Den diskrimineras på arbetsmarknaden och inom undervisningen och får ej göra värnplikt. Den utgör ett socialt bottenskikt inom Israel. För att skydda sig mot missnöje har den israeliska regeringen tidvis följt Kys och Voersters exempel och låtit spärra in den arabiska befolkningen i ”säkerhetszoner”.

Uppfattningen om Israel som ett imperialistiskt brohuvud i Mellanöstern bekräftas av att så gott som alla länder i Asien och Afrika konsekvent tagit ställning mot Israel och för arabstaterna. Israel har inte vid något tillfälle tillåtits delta i någon mellanstatlig konferens mellan stater i Afrika och Asien. Likaså har Israel vägrats tillträde till konferenser mellan de neutrala länderna.

Den svenska pressen och majoriteten av de politiska organisationerna i Sverige – också de som kallar sig socialistiska och antiimperialistiska – påstår att Israel är ett neutralt land och att dess krig endast syftar till att garantera ett ”värnlöst” lands existens. De förtiger medvetet att Israel också påstod sig ”neutralt”, också ”bara ville skydda sin existens” 1956, när Israel tillsammans med England och Frankrike invaderade Egypten för att skydda brittiska och franska intressen. Nasser hade då hotat imperialisternas dominans genom att stödja algeriernas befrielsekamp och genom att överföra Suez-bolaget i Egyptens ägo för att ge landets folk del i dess naturrikedomar. De förtiger också att Israel konsekvent tagit ställning för imperialisterna; under det algeriska befrielsekriget, där Israel stödde de franska kolonialisterna i Fjärran Östern, där Israel ger s. k. u-hjälp åt USA-marionetterna i Thailand, Malaysia och Filippinerna, eller i Vietnam, där Israel genom ”humanitär” hjälp i hjärtligt samförstånd med USA-imperialisterna ger sitt stöd åt Ky-fascisternas fåfänga försök att kuva det vietnamesiska folket.

Det arabiska folket lever idag i djupaste misär. Folken i Mellanösterns länder ropar efter ekonomisk utveckling och socialism. Det avgörande hindret för ett tillgodoseende av arabernas rättmätiga krav är USA-imperialismen och dess främsta redskap i Mellanöstern – Israel. Israel är skapat, beväpnat och betalt av de imperialistiska makterna. Detta är ingen tillfällighet. Mellanöstern är ett område av vitalt intresse för dessa stater på grund av sitt strategiska läge och sina enorma oljetillgångar. Mer än hälften av Europas oljeförsörjning tillgodoses av arabstaterna. Vinsterna hamnar i de stora brittiska och amerikanska oljebolagens fickor.

Den aktuella konflikten i Mellanöstern följde mönstret från Suezkrisen 1956. Syrien hade nu [1967] fått en vänsterregering som med folkets stöd inlett en offensiv mot oljebolagen. Oljebolagens profiter naggades i kanten av syrierna. För att störta den progressiva regeringen i Damaskus bestämde sig Washington och London i samråd med sina israeliska lakejer för en invasion av Syrien som var ämnad att äga rum den 17 maj. Förenade Arabrepubliken ställde sig solidarisk med sin allierade och för att förekomma en invasion mobiliserades egyptiska styrkor på Sinaihalvön och beordrades den FN-styrka Egypten själv begärt till skydd mot israelisk aggression 1956 bort från egyptiskt territorium. För att förhindra att landets territorialvatten användes för transport av strategisk materiel som kunde användas i ett kommande krig mot Syrien och Förenade Arabrepubliken lät man också avblockera Akabaviken för transporter av detta slag. Härigenom blockerades 90 % av oljetillförseln till Israels högt motoriserade arme.

Det israeliska angreppet mot Syrien uteblev därmed, och den femte juni angreps i stället Förenade Arabrepubliken. Oavsett uppgifterna om amerikanskt och brittiskt flygstöd är imperialiststaternas ”neutralitetsförklaringar” blott fräcka blufförsök. CIA:s samarbete med israeliska underrättelsetjänsten i krigsförberedelserna liksom samma spionorganisations verksamhet inom den egyptiska administrationen och armen, USA:s diplomatiska aktiviteter under själva kriget liksom 6:e flottans styrkemanifestationer – alla dessa fakta tyder på en aktiv insats från imperialisternas sida i aggressionen mot arabstaterna.

Att Syrien var det primära målet för Israels aggression bevisas också genom Israels fräcka brott mot den vapenvila som Sovjetunionen i förbund med USA-imperialisterna påtvingat arabstaterna. Israel ignorerade helt denna vapenvila vid fronten mot Syrien och använde från andra fronter lösgjorda styrkor för att invadera Syrien. Det var alltså den syriska regeringen Israel och dess uppdragsgivare främst ville åt, inte ett upphävande av blockaden mot Eilat. Angreppet mot Egypten var medlet – Syrien målet.

Den israeliska aggressionen och den ytterligare expansionen av Israels territorium kommer – även om den på kort sikt kan förefalla framgångsrik – bara att betyda ytterligare skärpning av motsättningen mellan det arabiska folket och den imperialistiska basen Israel, ty den grundläggande orsaken till konflikten kvarstår. Den imperialistiska utsugningen av det arabiska folket och dess naturrikedomar kommer att fortsätta, liksom Israels ambition att upprätthålla och försvara denna.

Mellanösternkonflikten kan bara lösas på ett sätt: att Israel upphör att existera som statsbildning och imperialistiskt brohuvud. Det arabiska folket kommer förr eller senare att se till att så blir fallet.

De fattiga folkens uppror mot USA-imperialisterna och deras lakejer blir allt starkare och beslutsammare. USA har av det vietnamesiska folket trängts upp i ett hörn. Allt fler folk följer vietnamesernas exempel. De fattiga folkens uppror är en oemotståndlig kraft och kommer att tvinga de amerikanska imperialisterna att ta till allt brutalare och hänsynslösare metoder. Men med detta gräver de amerikanska imperialisterna sin egen grav. Därför kan vi säga att för varje israelisk ”seger” över det arabiska folket, och för varje nytt landstycke Israel roffar åt sig i Mellanöstern, tar Israel och de amerikanska imperialisterna ett stort steg mot sin undergång.

Stöd det arabiska folkets antiimerialistiska kamp!

Bekämpa den amerikanska imperialismen!

Svenska Clarteförbundets Centralsekretariat.

Artikel publicerad 20 november, 2024.