Det svenska Clartéförbundet har sedan uppstarten för över hundra år sedan varit centrerat kring akademiker och studenter, och varit bundet till studentstäderna.
Det första numret av Clarte gavs ut 1924 av Lundastudenter som enligt dem själva ”inte visste vad de gjorde” och som saknade både startkapital och distributionsapparat.
Studenttidskrifter tycktes vara på modet, samma år som tidskriften Clarte såg dagens ljus startades både Gaudeamus, ”Gadden”, i Stockholm och Ergo i Uppsala, och sedan tidigare fanns Lundagård. I Clarte kombinerades lyrik och essäer med debatt, och kombinationen av kultur och politik blev ett kännetecken för hela Clarterörelsen.
Syftet med tidningen och förbundet tydliggörs i de första numren av tidningen, bland annat med ”Appell till Sveriges intellektuella” av Henri Barbusse och med utdrag ur Clarteförbundets stadgar som kungör att förbundet ”ska arbeta bland akademiker och andra intellektuella för att kritiskt undersöka vår tids sociala ideer, samhällsinstitutioner och kulturella grundvalar”. De intellektuella ska inte vara ”de socialistiska massornas lärare, utan tjänare”.
Med sin partipolitiska obundenhet lyckades förbundet samla både partilösa och redan politiskt engagerade studenter under en lång tid framöver. De tidiga årens medlemmar inkluderar både Tage Erlander, som bland annat var ordförande för Lundasektionen under 30-talet, och den framtida högerledaren Jarl Hjalmarson, som sägs varit med och startat Uppsalasektionen (för att sedan gå med i konservativa Heimdal). Mest känd från Uppsalagruppen är förmodligen Karin Boye som gick med i Clarte under sitt sista år i Uppsala och var ordförande för hela förbundet 1930-32.
I Clarte – en studie i studentpolitik från 1962 och Clarte – poeter och politiker från 1946 speglar clarteisterna Ture Nerman och Eskil Bergen de första decenniernas verksamhet och utveckling. Och visst var de tidiga åren en typ av storhetstid med namnkunniga medlemmar. Enligt Bergen var Clarte under mitten av 40-talet det största politiska studentförbundet i Stockholm och på stark frammarsch i Göteborg, Uppsala och Lund. Men när man talar om Clarte och studentrörelsen är det främst den radikala perioden under 60- och 70-talet som står i centrum.
När Clarte äntrade 60-talet var förbundet ett litet, högkulturellt finrum för SKP med mycket ”fint folk”. Vid decenniets slut var Clarte det största studentförbundet utanför de politiska partierna och organisatoriskt underordnat KFML – den marxistisk-leninistiska utbrytningen från VPK som bildades 1967. Ur Clartes sydostasiengrupp växer de förenade FNL-grupperna fram, och flera framträdande personer inom den svenska Vietnamrörelsen, exempelvis Sköld Peter Matthis, var clarteister. Under 60-talet rörde sig förbundet från Sovjet och i stället mot Kina och maoismen, och med detta blir tidningen avsevärt tråkigare.
Från hösten 1968 är Clarte KFML:s ungdoms- och studentförening, med betydligt avgränsade uppgifter. 1973 bildades Röd Ungdom, KFML/SKPs ungdomsförbund, och Clarte riktade in sig helt på universiteten och högskolorna. Under parollen ”Studenter och arbetare – förena er!” rapporterar tidningen bland annat om framgångar i kårval, för låga studiemedel och för höga hyror. ”Nyheter från studentkampen” inleder varje nummer, där fronten är exempelvis kårfullmäktige i Umeå.
Arbetet mot utbildningsreformerna UKAS och U68, förslag som innefattade bland annat att ta bort fria studiegångar och i stället satsa på treåriga utbildningslinjer, var en av de viktigaste linjerna inom Clarte under slutet av 60-talet och 70-talet. Inte bara Clarte och vänstern ställde sig kritiskt till reformerna och ”korvstoppningen” man ansåg U68 skulle föra med sig. Exempelvis Torgny Segerstedt, rektor vid Uppsala Universitet, kritiserade det kortsiktiga ekonomiska perspektivet kring den högre utbildningens syfte. 1975 publicerar Clarte en text där Segerstedt diskuterar U68 och den fria forskningen med clarteisten Sven Nygren, som i detta nummer återpubliceras.
Det tydligaste uttrycket för kritiken mot UKAS var Kårhusockupationen 1968, som speglas av Peter Emsheimer i en text från 1973. Trots vissa framgångar i kampen mot reformerna och viss reträtt av ecklesiastikminister Palme har de flesta av förslagen från UKAS med åren implementeras, och som student idag är det lätt att känna igen bilden av universiteten som utbildningsfabriker.
70-talets stora frågor, de om högskolepolitiken, maoismen och den sovjetiska imperialismen, skapar inte lika stor medvind som Vietnamfrågan hade gjort under slutet av 60-talet och efter Maos död och kulturrevolutionens slut fann sig många clarteister ideologiskt vilsna. 1983 klipper Clarte bandet med KFML/SKP. Förbundet rör sig tillbaka mot hur Clarte såg ut innan 60-talet och tidningen slutade rapportera om kårpolitik och studentfrågor. Det finns inte längre några framgångar inom kårpolitiken att rapportera om, även om Argus i Uppsala, som bildades av uteslutna clarteister, fortsätter ha viss närvaro inom kårfullmäktige under 80-talet.
Det var mycket tack vare aktiviteten bland studenter i Lund, Uppsala och Stockholm som förbundet har lyckats leva kvar, inte minst under efterkrigstiden då de ideer och människor som förknippades med Clarte möttes med allt mer misstro. Sedan 80-talet har det främst varit ”gamla” medlemmar som hållit förbundet vid liv, men under de senaste åren har en föryngring skett – 2022 startade en lokalgrupp i Uppsala som idag har runt 100 medlemmar, och en lokalgrupp i Lund ligger i startgroparna. Samtidigt är frågor om akademisk frihet fortfarande aktuella.
En rapport från Universitetskanslersämbetet visar att över hälften av de tillfrågade forskarna, lärarna och doktoranderna menar att den akademiska friheten är hotad av främst politisk styrning och systemet för forskningsfinansiering. Under våren har propalestinska demonstrationer nått de flesta studentstäderna och trots att storleken inte går att jämföra med Vietnamrörelsen, är det omöjligt att inte dra paralleller. I Uppsala har de senaste åren sett både en återfödelse av progressiva föreningar, som Clarte och Verdandi, och Vänsterstudenter, Vänsterpartiets kårparti, grundades 2022 och är nu det största kårpartiet i Uppsala. Det blåser en vänstervåg bland de svenska studenterna. Kan Clarte återigen vara det som tar vara på dessa krafter?
Artikel publicerad 20 november, 2024.