Under de mest fantasyindränkta åren av min barndom beklagade jag mig ofta över att leva under en historisk period där inget betydelsefullt längre kunde inträffa. Allt hade ju redan hänt. Jag hade snöat in på den amerikanska författaren David Eddings bästsäljande bokserie om pojken Belgarion, publicerad under åren 1982-1997. Böckerna utspelar sig i en svunnen tidsålder, där en ung pojke från ett nordvästligt beläget örike visar sig vara utvald att slåss mot en österländsk despot. Berättandet är genomsyrat av västerländsk chauvinism, orientalism och antisemitiska karikatyrbilder, vilket jag knappast uppfattade som barn. Kanske sipprade föreställningen om att vi i samtiden levde i ett ”historiens slut” ut ur boksidorna. Eller så var det på helt andra håll, via de brottstycken ur Rapport som kunde höras genom sovrumsdörren, som jag förstod att vi levde i en värld präglad av frihet, demokrati och välstånd där alla episka strider redan var utkämpade och avklarade.

Det är svårt att urskilja några positiva tendenser: beredskap, folkmord och krig, rekordvärme och en global extremhöger som befinner sig vid eller alldeles intill makten.

När mina egna barn nu slår på Lilla Aktuellt för att ta del av senaste nytt om ”Tjump” minns jag den besvikelse mitt tioåriga jag kände inför en framtid som riskerade att bli helt händelselös. Som redan påpekats – och skojats om – har de senaste månadernas politiska händelseutveckling skett i ett halsbrytande tempo. Det är svårt att urskilja några positiva tendenser: beredskap, folkmord och krig, rekordvärme och en global extremhöger som befinner sig vid eller alldeles intill makten. Historien hade visst inte tagit slut! Det är omöjligt att ringa in exakt vad som fört oss till den historiska situation vi nu befinner oss i, men de senaste årtiondenas nyliberala ekonomiska och sociala politik har bidragit till den avsky inför etablissemanget och det borgerliga samhällets institutioner som nu burit fascismen till makten i USA. Den svenska politiska mittfårans fasa inför Trump känns betryggande, men det är ur framstegskapitalismens hjärta som techfascismen kommer krypande med olja drypande ur alla porer.

Situationen verkar inte direkt falla ut till vänsterns fördel, men inget är avgjort på förhand.

Situationen verkar inte direkt falla ut till vänsterns fördel, men inget är avgjort på förhand. Socialismen ter sig inte längre som en historisk nödvändighet, men den är alltjämt en objektiv historisk möjlighet, för att citera filosofen Michael Löwy. Vi måste påminna oss om att inget är givet, vi har fortfarande allt att vinna.

Artikel publicerad 27 april, 2025.