Varför denna – temporära – framgång? En viktig förklaring är det starka opinionsarbetet, inte minst av de ensamkommande själva – som fått starkt stöd av omgivningen. Det har gjort synligt att många svenskar (dvs i den normala betydelsen boende Sverige, inte den besynnerliga etnicitetsbetydelse som detta ord numera förses med ibland) är starka anhängare av mer öppen flyktingpolitik, och det har givit Miljöpartiet, delar av SAP och andra mod att driva fram de nya bestämmelserna. Det blir tydligt att talet om att ”folk i allmänhet” är för en restriktiv flyktingpolitik är en myt. Det betyder naturligtvis inte att sådana strömningar inte finns. Företrädare för M och SD gjorde vidriga uttalanden i Rapport som kommentar till regeringsbeslutet, där rasismen knappast doldes under tal om ”rättssamhälle” etc. Den fortsatta utvecklingen är alltså i hög grad en fråga om politisk kamp på basnivå. En aktiv och bred flyktingvänlig opinion kan tvinga fram nya reträtter från regeringen, men håller vi oss passiva får flyktinghetsarna tillfälle att flytta fram sina positioner. Till arbetet!

Artikel publicerad 29 november, 2017.