Kapitalismen medför alienation och ökande psykisk ohälsa. Men den ”vita” spiritualism som välfärdsindustrin erbjuder riskerar att förvärra psykisk ohälsa.

Karl Marx visade att kapitalismen leder till människors alienation. Ny psykologisk forskning visar att den nyliberala kapitalismens konkurrens- och konsumtionskultur fortsätter ökar människors psykiska ohälsa. Nyliberalismen lägger ansvaret för mänskligt välmående och frihet, definierat som materiell framgång och frihet från begränsande regler, på individen. Det är upp till individen att bättra sig, förändras och utvecklas vid motgångar. Att systemet skulle ha del i orsaken genom sin exploatering och alienering av människor erkänns inte. Samtidigt förtrycker det kapitalistiska systemet människan genom att beröva henne rätten till frihet till egenbestämmande om sitt liv och välbefinnande – frihet att tänka och uppfatta sig själv som ledare för sina egna handlingar, rätten att definiera relationer med andra människor med mera.

Detta medför känslor av underlägsenhet, otillräcklighet, avund och förbittring, skuldkänslor, rädsla, stress, ångest och depression. Människor upplever en känsla av brutna löften och raserad solidaritet, vilket i sin tur får individen att känna att hennes liv saknar mening eller tillfredsställelse. Vi är stukade människor. Som botemedel erbjuder det kapitalistiska systemet stresshanteringskurser, psykoterapi eller antidepressiv medicin. Industrin runt välmående har vuxit markant. Utbudet av självhjälpsböcker på marknaden har ökat lavinartat. Föga förvånande erbjuder systemet reaktiv behandling av symtom, inte proaktiv behandling av roten till det onda.

Kyrkan har för många varit en tillflyktsort för existentiella frågor som människor vänder sig när de ställs inför motgångar. Men kyrkan hindrar också människan att bli ledare för sitt eget liv och sitt eget välbefinnande. Tron på extern hjälp, att det räcker att gå i kyrkan, odlar en passiv attityd hos människor, som i stället för att söka själslig utveckling genom eget hårt arbete förlitar sig på institutionella mellanhänder för att kompensera för mänsklig brist på initiativ. Prästerskapet görs till ställföreträdare och medium i människans sökande efter själslig mening, varmed hon berövas resurserna och förmågan att förvalta detta individuella ansvar. Friheten till frigörelse är kringskuren.

Den tröst som religion, jakt på pengar, konsumtion, ekonomisk och materiell status förväntas ge skapar enligt Karl Marx de själlösa omständigheternas själ och befäster det herravälde som gudomens projicering har tillskansat sig över sinnena genom att låtsas ha exklusivt herravälde över nådemedlen. Tron i en kultreligion är en slavisk och vinningslysten tro där människans handlingar framtvingas genom fruktan eller hopp. Det är en själlös och andefattig tro – en andlig misär.

Religionshistorikern Stefan Arvidsson menar att människans andliga fattigdom kan ses i ljuset av den sekularisering av som inleddes med 1500-talets reformation, utvecklades under upplysningstiden och befästes under kapitalismens civilisationsprocesser. Den transcendentala religionens fokus på människan som inbäddad i sociala, världsliga och kosmiska sammanhang har ersatts med mer individuell religion där den moderna människan lever i en avförtrollad värld, ett sekulärt samhälle utan kontakt med kosmos. Filosofen Charles Taylor menar att ett individuellt religiöst ramverk skapar en livskänsla om ett liv där allt kan förklaras av de egna villkoren, inte av något övernaturligt.

Spiritualism och välmående

Ofta dras ett likhetstecken mellan religion och en transcendental, institutionaliserad kyrka. Om vi likt Arvidsson ser religion som allt existentiellt som människan bryr sig mycket om och engagerar sig i, blir religion och andlighet en privat sak nära förknippad med individens personliga ansvar för sin egen hälsa, välmående, terapi och självförverkligande. Denna syn inspirerade religionspsykologen Carl Gustav Jung att försöka förstå hur religion bidrag till personlig utveckling.

Jungs arbete har ökat intresset för spiritualism och alternativ hälsa – välmående (wellbeing) – i västvärlden, så även i Sverige. I avsaknad av en humanistisk sekulär religion i linje med Immanuel Kants moraliska religion och etiska stat har många människor med andefattiga liv i västvärlden sökt sig till andliga, spirituella religioner och rörelser som på olika sätt betonar det pluralistiska, det mystiska, det jordligt grundade och det kosmiska som grund en ’autentisk’ själslig utveckling och helande.

Andlighet och spiritualism

På svenska finns det två ord för det engelska begreppet spiritualism: andlighet och spiritualism. Andlighet har traditionellt handlat om en kristen, transcendental process för att återskapa människans ursprungliga form som Guds avbild. Senare har begreppet börjat användas för att beskriva en subjektiv upplevelse av en helig dimensionoch de djupaste värderingar och betydelser som människor lever efter, ofta skiljt från kristendomen. Det kan innebära tro på en övernaturlig värld bortom den vanligtvis observerbara världen, personlig tillväxt, en strävan efter en yttersta eller helig mening, en ”religiös” upplevelse eller ett möte med ens egen inre, själsliga dimension. Sekulär andlighet betonar traditionella humanistiska idéer om etisk och moralisk karaktär, i likhet med Kant och humanismen. Den går bortom en rent materialistisk syn på världen, men utesluter tron på en övernaturlig verklighet eller något gudomligt väsen.

Spiritualism är en mer generell metafysisk tro på att världen består av materia och ande, och att människan består av kropp och själ. Denna uppdelning utvecklas vidare genom att inkludera detaljer om vilka andliga entiteter som existerar: själ, livet efter detta, de dödas andar, gudar och medier; samt detaljer om relationens natur mellan ande och materia. Det kan också syfta på filosofi, doktrin eller religion som rör en andlig aspekt av existensen.

Andlig erfarenhet spelar en central roll i samtida spiritualism. Spiritualism användes tidigt som begrepp av kristna kolonisatörer för att beskriva andlighet i andra, koloniserade kulturer – något som tillhör ”de Andra” – och som uppfattas som mer primitivt och mindre legitimt än kristen andlighet. Spiritualism kan därför uppfattas som ett slags orientalism i Edward Saids mening.

Då andlighet för de flesta fortfarande förknippas med västerländsk religion, och då merparten av de metoder som människor i väst vänder sig till idag för att ”hitta sig själva” har sitt ursprung i andra kulturer, är begreppet spiritualism mer passande. Den kristna andligheten har trots sin ”högre” legitimitet inte lyckats ge vad den lovat.

Framväxten av ’Den Andres’ spiritualism

Socialantropologen Lisa Aldred och psykologerna Jeong-eun Rhee och Binaya Subedi beskriver roten till detta spirituella sökande i västvärlden som den vita medelklassens missnöje med konsumtionskapitalismen. Ett sökande som inleddes under 1960-talet men som eskalerat sedan början av detta sekel. Aldred beskriver hur allt fler den i vita medelklassen ”känner sig uppryckta från kulturella traditioner, gemenskapens tillhörighet och andlig mening. […] och romantiserar en ’autentisk’ och ’traditionell’ kultur vars spiritualism kan rädda dem från deras egen känsla av obehag”.

De historiskt förekommande formerna av spiritualism i västvärlden, ofta förknippade med häxkonst, har avfärdats som primitiva och förtrycks av en patriarkal kristendom. Den vita medelklassen i väst har därför tidigt vänt sig till spiritualism från andra delar av världen – Den Andres spiritualism. Bland sådan kultur och spiritualism kan nämnas New Age, mindfulness, yoga, tantra och andra spirituella rörelser, många med rötter i transformativ andlighet inom buddism, vedisk filosofi eller traditioner hos ursprungsbefolkningar i de samhällen som koloniserats av europeiska imperialister. Yoga och tantra introducerades i västvärlden redan i början av 1900-talet i nära koppling till västerländsk esoterism, särskilt teosofin.

Västerländsk esoterism

Med tanke på den växande floran av konstutställningar, föreläsningar, samtal och böcker, såväl skönlitterära som akademiska, om västerländsk esoterism tycks även intresset för mysticism, magi och det ockulta växa. En historisk person som väckt stort intresse, inte minst i Sverige, är teosofen och antroposofen Hilma af Klint, vars verk visades på Moderna museet i Stockholm hösten 2022. Hennes mest kända verk, Det tio största, säljs som affischer på allehanda ställen. Flera akademiska och skönlitterära böcker har skrivits om henne eller med henne som utgångspunkt, däribland Ida Theréns bok Det osynliga templet (2025).

Inom västerländsk esoterism och ockultism utforskas framför allt de mystiska och magiska inslagen i abrahamitiska religioner, ofta med inslag från sumerisk, fornegyptisk och hellenistisk mytologi. Ibland inkluderas även yoga och tantra från vedisk filosofi, för att utveckla sexuell magi. Olika filosofier eller ”religioner” utvecklades under 1800-talet, ofta med utgångspunkt i alkemin. Framträdande exempel är Helena Blavatskys teosofi, Rudolf Steiners antroposofi och Aleister Crowleys thelemism, men även New Age-rörelsen kan räknas hit. New Age-rörelsen startades av den brittiska teosofen Alice Ann Bailey, som följde Blavatsky.

Förhoppningen hos många som går den spirituella och esoteriska vägen är att minska den stress och psykiska ohälsa som skapas av det kapitalistiska systemet, även om några genom eget arbete även vill få kontakt med anden och släppa in ”Guds rike i oss”. I brist på progressiva föreställningar om en bättre framtid bortom kapitalismen är det tacksamt att vända sig till andra kosmologier än de abrahamitiska religionernas. Den underliggande tanken med en sådan vändning är att monoteismen inte bara marginaliserat andra kosmologier, utan också varit grundläggande för kapitalismens dogmer om vinst och tillväxt. Det vill säga den ordning som kräver ekonomisk ojämlikhet och som satt mänskligheten i ett ekologiskt katastroftillstånd.

Vit spiritualism

Att söka sig bortom kristendomens syn på andlighet har inte alltid varit enkelt. I slutet av 1980-talet ansågs yoga vara en tabubelagd praktik som likställdes med djävulsdyrkan inom många amerikanska samhällen, men att den ”spirituella” nyliberalismen har förvandlat associationen mellan yoga och främmande demoner och andar till självhjälp i det moderna livet.

Med det ökade intresse för spirituella rörelser och aktiviteter, för att i både läkande och förebyggande syfte stärka sig själva fysiskt och psykiskt, växer välmåendeindustrin. Yoga och mindfulness i bred bemärkelse erbjuds i olika varianter på de flesta gym och friskvårdsanläggningar i väst. I takt med detta har även forskningen om den alltmer lukrativa välmåendeindustrin ökat.

Spirituell kolonisering

Religionsvetarna Jeremy Carrette och Richard King har visat hur österländsk religion och filosofi koloniserats och förpackats som handelsvaran ”spiritualism” av västerländska marknadskrafter, med löfte om att allt ”från Feng Shui till holistisk medicin, från aromaterapiljus till yogahelger” lindrar det moderna livets ångest och erbjuda ett motgift mot ytlig materialism. Samtidigt, menar de, löser de inga grundläggande problem kring människors vilsenhet. I samma anda visar antropologen Cathy-Mae Karelse hur mindfulness, som det praktiseras i USA och Europa genomsyras av kolonialism och nyliberal kapitalism. Hon är inte kritisk till mindfulness generellt, hon är själv mindfulnessinstruktör, utan mot vit mindfulness som påstådd lösning på ett problem och hur den befäster rasistiska maktstrukturer.

Även historikern Vijay Prashad och religionsfilosofen Liz Bucar förklarar, med utgångspunkt i Edward Saids teori om orientalism och annorlundaskap, hur denna vita spiritualism, mindfulness och New Age, approprierar Den Andre genom att på nykoloniala och marknadsideologiska grunder internalisera, individualisera och psykologisera och därmed avlägsna kunskapen och praktiken om de institutionaliserade, sociala och kollektiva formerna av relationer och uttryck som finns i originalversionerna. Allt för att passa det psykologiserade, autonoma och individualiserade jaget på en nyliberal marknad.

Socialantropologen Lisa Aldred kritiserar New Age-rörelsens appropriering av den amerikanska ursprungsbefolkningens kultur och praktik. Samtidigt som New Age-rörelsen påstår sig kritisera kapitalistiska praktiker, förstärker de den kapitalistiska strukturen genom att vara en del av kommersialiseringen av den amerikanska ursprungsbefolkningens spiritualism. Fetischiseringen av ursprungsbefolkningens spiritualism och heliga föremål, inte minst inom idrotten genom supportrars hejaramsor och cheerleaders danser, samt fredspipor, örnfjädrar och krigshattar som maskotar, bidrar till socialt och kulturellt förtryck av ursprungsbefolkningen, samtidigt som det upprätthåller den nyliberala koloniseringen. Användningen och kommersialiseringen av den amerikanska ursprungsbefolkningens erfarenheter genom stereotyper skadar även självidentiteten hos ursprungsbefolkningens ungdomar.

Ett annat exempel på modern appropriering är den spirituella turistindustrin som marknadsför resor till platser i bl.a. USA, Indien och Japan som under flera decennier betraktats som autentiska spirituella platser. Det är ofta platser där det nyliberala jaget kan tonas ned. Men likt förflyttningen av yoga till västvärlden kan de spirituella resorna också ses som ett uttryck för kolonialism. Författaren Gita Mehta beskriver hur västerlänningars förnyade fascination för vedisk spiritualism från slutet av 1960-talet har fört västerländska pilgrimer till den indiska landsbygden i sökandet efter ”sitt sanna jag” och ”spirituell frihet”, men också hur deras resor har ödelagt lokala samhällen, traditioner och liv. Samma problem diskuteras av Liz Bucar i Stealing My Religion (2022), som visar hur den amerikanska ursprungsbefolkningen utestängs från sina heliga platser av New Age-anhängare som har seanser.

Individuell quick-fix av strukturella problem

Vit spiritualism och mindfulness har kommit att förkroppsliga privatiseringen och individualiseringen av religion i det moderna väst – den immanenta religionen. Inom ramen för vit mindfulness rekommenderas och marknadsförs meditation, yoga och andra avstressande aktiviteter till företrädesvis vita medelklasspersoner som lever under konkurrens- och konsumtionssamhällets stress.

Men vit mindfulness tar fokus från de strukturella orsakerna till stress i det nyliberala kapitalistiska systemet. Systemet säljer en individualiserad lösning på ett strukturellt problem. En nyckelkomponent i österländsk spiritualism och mindfulness är att lära sig identifiera känslor och skilja dem från sinnesintryck, en kunskap som Cathy-Mae Karelse menar är underutvecklad i västvärlden till följd av den hegemoniska synen på kunskap baserad på intellekt och rationalitet snarare än känslor.

En annan nyckelkomponent i österländsk spiritualism är fokusering på de svåra och röriga känslomässiga saker som håller oss fast, inte bara på målet om att bli fri. Psykologen och psykoterapeuten John Wellwood upptäckte redan på 1980-talet att många västerländska personer vände sig till spiritualism för att slippa jobba med de jobbiga frågorna. I boken Toward a Psychology of Awakening (2002) myntade han begreppet spiritual bypassing (spirituell kringgång) – en utbredd tendens att använda spirituella idéer och praktiker för att undvika att ta tag i olösta känslomässiga problem, psykologiska sår och ofullbordade utvecklingsuppgifter.

Wellwood varnade tidigt för västerländska tendenser att kommersialisera spiritualism, med sitt fokus på spiritualism som metod för att isolera och förstärka egot, lycka och undvikande av smärta – spiritualism som verklighetsflykt. Religionsvetarna Carla Sherrell och Judith Simmer-Brown menar att spirituell kringgång förekommer inom olika kulturer. Det är inte heller förknippat med själva metoden, utan med attityden till metoden. Deras forskning visar att sådan kringgång är särskilt vanlig i västvärlden. Som vit mindfulness tillämpas menar de, är målet att ”fixa”, inte ”hela”, känna, veta eller acceptera, vilket följer den västerländska attityden och vanan att ta en värktablett när man har ont eller dricka alkohol för att dämpa ångest. Rent instrumentellt visar mindfulness bra effekt för att ge människor förbättrad fysisk och mental hälsa samt prosociala beteenden. Människor kan arbeta fler timmar, anställda blir mer produktiva, klassrum och arbetsplatser blir mer harmoniska och hanterbara. Men människor är fortfarande inte frigjorda och hela.

Uppmaning till eftertanke

Det är inget fel med spiritualism, men en postkolonial analys avslöjar att det finns många fallgropar som manar till eftertanke för den som på riktigt söker kunskap om sig själv.

Välmåendeindustrin med sina kommersialiserade pseudo-versioner av österländsk, afrikansk eller amerikansk spiritualism är inte ett motgift mot kolonisering, nyliberal kapitalism eller framväxande fascism – de är en förlängning av dem. Är vit spiritualism verkligen spirituell om den byggs på förtryck och exploatering av ursprungsbefolkningar i olika delar av världen?

Spirituell praktik utgår från relationen till platsen och relationerna mellan människor i gruppen. Ett genuint och autentiskt arbete för spirituell utveckling kräver grundning i platsen. Att gräva där man står och söka i myllan efter spiritualism i den egna kulturen. Men även den har exploaterats, förtryckts och förstörts av kolonisatörer i västvärlden. Ett tydligt exempel på hur fel det kan gå finns i Lars Trägårdhs kulturkanon, där Sveriges största vattenkraftverk, Harsprånget i Lule älv, finns med i kategorin Ekonomi med följande motivering:

En symbol för hur naturresurser och ingenjörskonst format Sveriges energiförsörjning, industri och självbild in i modern tid.

En industrikolonial självbild. Inte ett enda ord nämns om konsekvenserna för naturmiljön och samerna, som fick renbetesmarker och fiskevatten förstörda. Därtill dränktes deras boställen och begravningsplatser.

Kultreligion

Den västerländsk esoterismen tar spjärn emot kristendomen, men inte som en transformativ motkraft utan mer som ett slags alternativ som betonar det magiska i kristendomen. Den skapade ett rum för kvinnor, som var utestängda från kyrkan, att diskutera religion och beskrivs i boken Satanic Feminism (2017) av religionshistorikern Per Faxneld som en grund för kvinnors frigörelse under 1800-talet. Lucifer var, menar Faxneld likt John Milton i Paradise Lost (1667), den som öppnade människans ögon för kunskap i stället för blind tro på en gudom.

Trots detta baseras den västerlänska esoterismen och dess olika skolor på hierarkiska system med tron på en Mästare, en högre kraft och magiska texter som sitter på sanningen. Detta framkommer genom Hilma af Klints arbete, där hennes mest kända verk, De tio stora som ingår i serien Målningarna till templet, togs emot av henne som medium via ”instruktioner” från övernaturliga andeväsen. Aleister Crowleys Thelemism är ett annat exempel på tanken om den enda sanningen.

Precis som kristendomen innehåller olika kyrkor är den västerländska esoterismen organiserad i olika ordnar, t.ex. Rosencreutzorden som bildades i Tyskland under 1600-talet, Frimurarorden som växte fram i England och Skottland under 1600-talet, och Ordo Templi Orientis (O.T.O) som bildades i början av 1900-talet av tyskspråkiga ockultister, men senare togs över av Crowley. O.T.O. har en stark medlemsbas i Sverige, och har sitt internationella kansli i Göteborg. Med sin slutna och hierarkiska organisering i strikta hierarkier och fascination för ”mästare” ligger det inte långt bort att se dem som ”kultreligioner” i Kants och Marx mening – en klubb för de initierade.

De har därför svårt, om ens en vilja, att bryta sig loss från en skadlig polarisering mellan Vi och Dem. Detta Vi och Dem-tänkande förstärks även av tro på övermänniskor i vissa filosofier, t.ex. hos Steiner, som placerade honom nära de tyska nazisterna, och hos Alice Ann Bailey. Framstående religionsvetare som Tobias Churton och Marco Pasi menar till och med att Thelemismen kan användas som ett recept för en auktoritär eller till och med fascistisk världsbild.

En liknande kultdyrkan av ”Mästaren” – gurun – finns även i indiska skolor för yoga, t.ex. bikram, kundalini och ashtanga, som alla utvecklats av karismatiska män med maktbegär och vinstintresse i takt med det ökade intresset för yoga och mindfulness i västvärlden. Detsamma gäller ”skolor”, eller snarare företag, som erbjuder dyra utbildningar i shamanism och häxkonst för personer som vill bli legitimerade shamaner och häxor i den växande välmåendeindustrin. Men de missar helt att man inte kan utbilda sig till autentisk shaman eller häxa för att erbjuda sina tjänster på en marknad. En shaman eller häxa hos ursprungsbefolkningar har givits rollen i förtroende från gemenskapen – inte erövrats.

Konstnären och författaren Stewart Home tydliggör i boken Fascist Yoga (2025) hur den västerländska yogan och tantran, som började utvecklas i USA och Storbritannien redan i början av 1900-talet, har tydliga kopplingar till ockultism och västerländsk esoterism såsom teosofi. En anledning till att just vedisk filosofi fick fäste i västvärlden och dess mysticism är att hinduismen sågs som en ursprungligen arisk religion. Yoga omfamnades av flera ledare i Nazityskland, inte minst Heinrich Himmler, och andra fascismanhängare i Europa, med Julius Evola i spetsen.

Moralisk skada

Religionsvetaren Craig Martin påpekar i boken Capitalizing Religion (2014) att den vita spiritualismens fokus på individen att hitta sin själ, sina kärnvärden och sitt autentiska jag skymmer det faktum att människor faktiskt konstitueras av sina gemenskaper och praktiker.

Du väljer inte fritt dina värderingar i något vakuum av ren äkthet. Du absorberar dem från någonstans. Men vet du varifrån? Och stämmer dessa värderingar överens med dina?

Såväl vit spiritualism som västerländsk esoterism – den samtida individuella religionen – bygger enligt Martin och Bucar i hög grad på att följa och lära sig av Mästare eller gurus. Ett slags moralisk monoteism för makt över tanken. Samma grundsyn som hos högerpopulistiska auktoritärer. Vag spiritualism snarare än specifik religiös doktrin, använd som ett sätt att ena ingruppen mot utgruppen och forma etiska och moraliska normer för vad som binder samman samhället.

Värdeanpassning är inte valfritt. Det är beskyddande för att passa in i ett samhälle. Frågan är inte om Mästaren eller guruns praktiker och värderingar kommer att forma dig. Det kommer de. Frågan är om du är uppmärksam på vad de formar dig till att bli. Din känsla av mening har formats av deras läror. Men vad händer om eller när du upptäcker att de har skyddat brottslingar, tagit till ’heliga’ metoder för egen ekonomisk vinst eller spridit farlig desinformation?

Deras metoder har redan omformat dig. Din identitet är sammanflätad med deras system. Och nu inser du att de värderingar du tagit till dig står i konflikt med dina faktiska övertygelser. Du hamnar i samma knipa som soldater som beordras utföra handlingar enligt militärens organisatoriska, trots att de strider mot deras egna övertygelser. Detsamma kan gälla på andra arbetsplatser där anställda förväntas anta organisationens värden som sina för att uppnå moralisk (andlig) lämplighet.

Spirituellt välmående presenteras som individuell andlig utveckling, men innehållet är institutionaliserat. När dessa två värdesystem står i konflikt (när människors faktiska övertygelser krockar med systemets krav) bryter folk ihop. Men det blir värre. Genom att placera moralen hos individen flyttar begreppet andlig lämplighet ansvaret för moralisk skada från systemet som institution till enskilda individer. Om du upplever moralisk stress beror det enligt systemet – kapitalismen, religionen, arbetsgivaren, gurun – på att du inte var tillräckligt andligt frisk. Du utvecklade inte tillräckligt starka värderingar. Du misslyckades med att uppnå integration.

Denna moraliska dissonans leder till vad som numer betecknas som en form av psykisk ohälsa enligt amerikanska psykiatriförbundets diagnosmanual, DSM 5: moralisk skada. Ingen skam, utan skuld, avsky, vrede över att ha blivit sviken – självalienation. Vad har jag blivit?

För att undvika moralisk skada från spirituella verksamheter som du förväntar dig ska stärka dig är det viktigt att på förhand undersöka lärarens (guruns) värderingar och faktiska beteende noggrant. Vem skyddar de? Hur hanterar de ansvarstagande? Följer deras praxis något etiskt ramverk, med specifika skyldigheter, gränser, ansvarsstrukturer? Ställ kritiska frågor. Om svaren är vaga plattityder i stil med att ”älska sig själv” är det en varningssignal om att dra.

Spiritualism för individen eller människan

Analysen av vit spiritualism som socialt och politiskt fenomen visar att vit spiritualism, tillsammans med det psykologiserade jaget (som tjänar den nyliberala kapitalismens logiker), blir ett medel i jakten på individuell rikedom och lycka, utan några tankar eller handlingar på empatiskt gemenskapsbyggande och kollektivt välbefinnande. Detsamma kan sägas gälla olika former av västerländsk esoterism. Båda fenomenen riktar sig till individen, inte till människan och hennes behov av mellanmänskliga relationer. Det är den individuella personens välmående och ”frigörelse” som står i fokus.

De är nära förknippade med det kristna och koloniala kapitalistiska systemets syn på samhällsproblem som individens problem, och förväntar sig att varje individer inte bara övervinner, utan omsluter sina vardagliga utmaningar genom att vara andliga och spirituella. Följaktligen finns det en allvarlig sammanblandning mellan hur människor uppfattar andlighet, spiritualism och självhjälp. Det spirituella jaget, som konsumerar varje element av uråldriga, ursprungsbefolkningars, afrikanska och asiatiska eller västerländska esoteriska traditioner och kunskapssystem för sina behov och sin lycka, anses nu vara befriat från religiösa institutioner och representeras som mer upplyst eller världsligt.

På den kapitalistiska andliga resan vinns själslig frihet på individuell basis – (negativ) frihet från sociala förhållanden och personliga prövningar genom att granska sitt inre liv. Men jaget är fast i samma kvarnhjul och alienation från gemenskapen som skapas av det kapitalistiska systemet.

Relevant i sammanhanget, men också uppseendeväckande, är att fascister i Europa på 1930- och 40-talen, liksom den amerikanska Alt-Righthögern idag, omhuldar den västerländska yogan och mindfulnesspraktiken.

Det är inte fel att granska sitt inre liv, men för att människan ska bli hel och empatisk, att som del i ett samhälle i samklang med naturen vinna (positiv) frihet att utvecklas, behöver granskningen ske relationellt med gemenskap i åtanke. Vit spiritualism och västerländsk esoterism är knappast ett medel för mänsklig frigörelse i vidare bemärkelse per se. Med rätt attityd kanske de kan hjälpa till. I jämförelse tycks icke-koloniserad och icke-kommersialiserad spiritualism ha större potential, men även här är attityd avgörande. Utan eget arbete kommer vi inte långt.

Artikel publicerad 26 augusti, 2026.