Man kunde ju tänka sig att den danska flyktingpolitiken innebar att de som ändå släpptes in i Danmark och blev kvar ändå integrerades rätt väl på grund av de hårda kraven på ”danskhet”. Så är det inte. Den danska motsvarigheten till SCB har tagit fram siffror på hur flyktingarna kommer in på arbetsmarknaden i Danmark, Norge och Sverige. Se tabell! När man läser tabellen ska man tänka på att det absoluta antalet flyktingar är mycket högre, framför allt i Sverige, varför Sverige egentligen borde ha svårare att nå en lika hög integrationsandel som Danmark. Men Danmark ligger alltså skyhögt efter.
De som motiverar en hårdare flyktingpolitik med att den syftar till flyktingarnas bästa – t.ex. Moderaternas förslag om nästan fördubblad vistelsetid för medborgarskap och språkkrav – borde begrunda denna tabell. Den talar för att svensk flykting- och integrationspolitik fram till och med 2014 var relativt framgångsrik.
Danmark är ett land som är mycket likt Sverige. Det har – så när som på den tyska ockupationen – samma 1900-talshistoria. Socialdemokratin fick hegemoni efter en uppgörelse med bönderna (organiserade i Venstre), ”Kanslergadeforliget”, som ingicks 30 januari 1933, samma dag Hitler tog makten i Tyskland. När förödelsen från kriget var över byggde man upp ett välfärdssamhälle under 50-, 60- och 70-talet som hade många likheter med det svenska. Fortfarande är socialdemokratin, alltmer uttalat främlingsfientlig, en stark kraft, och den fackliga organiseringsgraden är nästan högst i Europa, högre än i Sverige. Men den danska migrationspolitiken skapar alltså ett etniskt definierat underproletariat, vilket ofrånkomligen splittrar och försvagar hela den danska arbetarklassen. I den politiska debatten i Danmark blandar man konsekvent ihop asylrättigheter med de EU-regler för arbetskraftsrörlighet som gynnar lönedumpning.
Danmark gick med i EU redan 1973, och Danmark är med i Nato. I högre grad än Sverige deltar Danmark i krigen i Afghanistan och Irak. Sambandet mellan krigföringen i Västasien och flyktingströmmarna till Europa är uppenbart. Man kan alltså säga att Danmark har en hårdför imperialistisk politik: man deltar aktivt i de USA-ledda krigen och hetsar mot flyktingar som är ett resultat av krigen.
Sverige visar tendenser att vara på väg åt danskt håll. Men det är inte givet. Vi kan formulera de krav som förhindrar en sådan utveckling: Nej till svenskt Nato-samarbete!, Försvara asylrätten – permanent uppehållstillstånd för asylsökande och rätt till anhöriginvandring! Inga skärpta krav för medborgarskap! Bygg upp den civila beredskapens infrastruktur så vi klarar flyktingströmmar! Ställ aldrig arbetare mot arbetare, kollektivavtal och facklig organisering för alla!
Se där en antiimperialistisk politik – för både Sverige och Danmark!
Artikel publicerad 04 april, 2018.