I mitt svar till Emma Gustavssons replik på min artikel om AI kom jag att fundera över flera aspekter som hör samman med hennes diskussion om marxism. Nedan följer några övergripande funderingar och frågor, följt av repliker på ett antal påståenden och idéer som Gustavsson för fram.
Vad innebär det att AI och dess underliggande vetenskap är både en produktivkraft och ett produktionsmedel? I detta sammanhang är det värt att läsa en tidigare artikel skriven av mig runt ägande: ”Kampen mot immaterialrätten är revolutionär”.
Ett faktum är att Kina i sin AI-verksamhet satsat på öppna modeller. Detta öppnar för att AI skulle kunna frigöras från kapitalistiska aktörer om vi bygger vidare på dessa och utvecklar egna, friare modeller. Vår gemensamma kunskapsskatt inkluderar grunden för att utveckla AI till modeller som kan användas av var och en utan förpliktelser. Att exploatera vetenskap är en av kapitalets grundmekanismer, med sedvanliga metoder som immateriell rätt och proprietära produkter. Men det är ingen naturlag – även i ett kapitalistiskt samhälle kan AI frigöras mer eller mindre från miljardärernas AI-företag.
Under min tid som forskare arbetade jag med kärnfysik. Där är det lätt att säga att kunskapen och den möjliga teknologin är ”ond” – med resultat som atombomber, kärnkraft och haverier med radioaktiva dödliga utsläpp. Men som forskare, eller ens för alla, är det intressant att förstå hur vår ”kärnfysikaliska” värld är beskaffad. Kan den allmänna kunskapen om detta vara ond? Att däremot äga tillverkning av undergångsvapen, eller snabb väg till liknande vapen, är absolut inte gott!
I följande stycken diskuteras och kritiseras en del av Gustavssons tankar, i stort sett i den ordning de framförs i hennes artikel. Jag använder citat från hennes text, men notera att de i vissa fall har omformulerats för att minska omfånget och förenkla. Sammanfattningsvis är vi djupt oeniga om hur vi ska se på de allmänna kunskapsresurserna kring vetenskap och teknik – dvs. om de ägs av någon eller är allmänna. Vi är också oeniga om vad som är en meningsfull kamp i detta sammanhang: är det defaitism att i ett kapitalistiskt samhälle bara tro att det löser sig under socialismen, eller är reformistisk kamp meningsfull?
1.
”Jerrestam lägger avgörandet hos oss. Det vore en lättnad om det låg där. Men vi väljer ingenting: Vi har inget val och det finns inget alternativ. Med ’vi’ menar jag var och en som saknar egendom i tänkandets betingelser…”
Det verkar som om Gustavsson inte vill ta ställning, och senare i texten säger hon som reaktion på att ”Ju mer av det allmänna som blir privat desto mer pengar produceras och desto fattigare blir vi”: ”En kritik som utvecklas ur sitt föremål kan visa hur föremålet är beskaffat. Kritiken kan inte utfärda ett program.” Men är inte just analysen av de objektiva förhållandena grunden för en analys av hur klasskampen är och utvecklas? Detta är defaitism och tillåter inte ett effektivt motstånd mot förtryck och orättvisor. Motstånd är basen i klasskampen och måste utföras i handling. Även kamp för reformistiska krav, som lagar och rättigheter, är en del av klasskampen.
2.
”Det spelar heller ingen roll om teknologin är ond eller god, eftersom den har blivit privat (ursprunglig ackumulation).”
Jag beklagar att jag använde talesättet ”AI är varken ont eller gott”. Själv underkänner jag resonemang om ”gott eller ont” eftersom jag inte ser något som ont eller gott. Dessa begrepp är hämtade från kristendomen, där Gudomen förknippas med det goda och djävulen med det onda. Jag föredrar istället att fundera på om ett objekt och händelser kring det är gynnsamma eller inte, och för vem och vad. Det vore en bättre formulering.
3.
Skedningsprocessen mellan producent och produktionsmedel. Gustavsson jämför vetenskapen och tekniken bakom AI med betalning av vägtullar till kapitalisten som köpt eller byggt vägen, med argument lånade från Marx i ”Grundrisse”: ”Maskinerna ser ut som om de skapar värde av egen kraft, men det gör de inte.”
I detta sammanhang hävdar jag bestämt att den underliggande vetenskapen och tekniken bakom AI nästan helt är en samhällelig resurs. Visserligen är det de stora amerikanska bolagens slutna modeller och träningsmetoder som dominerar i vardagen för västliga användare av interaktione med LLM AI, som t.ex. chat-robotar. Men på grund av västvärldens handelskrig med Kina, och förberedelser för någon typ av krig mellan väst och Kina, blir de flesta organisationer, företag och statliga aktörer tvungna – via säkerhetsbaserade påhitt – att välja de amerikanska, dyrare lösningarna.
4.
Enligt Gustavsson är klimatkrisen ett uppsving i marknadens bokföring, då nya marknader och produkter tillkommer att profitera på. Samtidigt kan fler kylaggregat säljas för att möta de höga temperaturerna.
Jag tycker det är en bra men självklar observation av hur kapitalismen fungerar, särskilt med tanke på de nya marknaderna som tillkommer. Ett senare exempel är de gigantiska vinster som kom med hela den internetbaserade marknaden – tänk Google, Meta, Nvidia. Vinsterna måste också ta vägen någonstans, till exempel i form av nya investeringar i AI.
5.
”Vad som skedas i dag är det Marx i Grundrisse kallade det allmänna intellektet (general intellect), den samhälleliga kunskap som blivit omedelbar produktivkraft. Detta är mänsklighetens gemensamma verk i en mening som ingen enskild vara är. Det har inte producerats av någon, det har producerats av alla, och det växer av att delas.”
Att skeda det allmänna intellektet, eller i min omtolkning: att skeda de underliggande allmänna vetenskaperna (matematik, datalogi, lingvistik) och de tekniska kunskaperna för i detta fall AI, är inte görligt. Däremot ser jag skedning av det icke-allmänna som exploateras, så som Marx beskriver. I denna kontext handlar det om företagshemligheter, licenser och proprietära lösningar för AI, hos de amerikanska AI-giganterna. Men om du själv kan åstadkomma samma eller liknande resultat med allmänna lösningar så är samhörande produktivkrafter fria och medför att de proprietära lösningarna blir i det stora hela obsoleta.
6.
”Det allmänna intellektet är alltså inget subjekt i väntan på befrielse. Det är ett sätt som den samhälleliga kunskapen existerar på, allmän kunskap som finns till som kapital, och någon neutral produktivkraft bakom formen som man skulle kunna överta intakt finns inte.”
Jag kan inte se att intellektet (grundat på den allmänna kunskapen) är en produktivkraft som kan begränsas. Det finns där som en del av produktionsförhållandena under en given epok/tid. Det är inte samma sak som att kapitalisten kan kontrollera, exploatera och äga sina produktionsmedel. Denna produktivkraft deltar inte direkt i produktionen, utan är en del av produktionsförhållandena.
En annan produktivkraft som är en del av produktionsförhållandena är solen. Den lyser på vår jord och är grunden för allt liv, men ägs inte av någon. Jämför också med de allmänna vetenskapliga kunskaperna eller vår gemensamma kunskapsbas.
7.
”Avlärande: En samhällelig förmåga som en gång var fritt tillgänglig, allmän, om än krävande, görs beroende av ett verktyg som kontrolleras av en enskild ägare. Tankeförmågan har blivit en enmänning: återigen alla för en.”
Under större delen av mitt yrkesliv har jag sett hur taylorismen förädlas i verksamheter. En av de fördummande sätten var via Agile (agilt arbetssätt) med en metodik där arbetet finfördelas upp i tidsbestämda sprintar (metodiken kallas Scrum). Idén var att tillämpa ingenjörskap på produktionen och bryta ner den i mindre, strikt begränsade steg med maximal kontroll och förutsägbarhet. Istället för att förstå och omfatta helheten krävs mest begränsade aktiviteter med mycket lägre kunskap och skicklighet. Historiskt först genom att ersätta hantverkare och omvandla deras förmågor till maskiner som en mycket mindre kunnig arbetare kan sköta – med mycket lägre lön. Följt av industrirobotar. I dag finns det redan så kallade mörka fabriker, bland annat i Kina, där lampor inte används utan endast industrirobotar tillsammans med AI utför arbetet.
Men AI möjliggör också nytt lärande och tillgång till kunskap och metoder för människor som tidigare varit utestängda – till exempel via översättning, RAG-system eller tillgång och uttolkning av forskningslitteratur. Detta utöver att redan i dag är större delen av mänskligheten ansluten till internet och har tillgång till den allmänna kunskapen.
Kanske får vi nöja oss med att konstatera att för bara sjuttio år sedan var det mycket få som kunde och fick en högre utbildning – och även då hade automatiseringen kommit en bit.
Ja, det har varit och är en ständig kamp för att människors kunnande och skicklighet ska tas tillvara.
Jag ser inte att tankeförmågan behöver bli en enmänning. Tvärtom kan den, med möda, till och med utvecklas mer med mer utbildning och vetenskap.
8.
”En öppen modell är en gåva ur samma inhägnade data och samma kraftverk. Den är given på givarens villkor och därför återkallelig när villkoren ändras.”
Det är riktigt att det finns villkor för allt i vår värld. Men en gåva är ju redan delad och kan inte återkallas – i alla fall inte en ”öppen modell” som du laddat ner från Hugging Face (en aktör som har ett arkiv över öppna AI-modeller samt ett antal verktyg runt AI) på din dator eller till (vår allas?) Försäkringskassa. Öppna modeller som DeepSeek eller Qwen ger faktiskt användaren möjlighet att själv äga och bruka modellen utanför plattformarnas kontroll – till skillnad från en inhägnad park som bara kan nyttjas på ägarens villkor.
Bekymmersamt är dock att för några dagar sen har en av de största kapitalisterna, Nvidia, köpt upp Hugging Face för cirka 120 miljarder kronor. Men om inte Hugging Face förblir användbart för öppna modeller, så kommer säkert en ny webbplats och aktör – det är ju givaren (som delar modeller) som är den egentliga källan.
9.
”Det som består är inte det som spekulerades i utan det som skedades under tiden. När AI-bubblan rämnar: Kronans kris 1992 ledde till inflationsmål och en oberoende riksbank m.m.”
Jag ser att efter IT-bubblan sprack, återstod det underliggande nätverket och hela tjänsteindustrin runt internet som i dag i mycket styr våra liv, i en värld där media på smartphonen tagit över och blivit oumbärlig. Troligtvis kommer den kommande kraschen för de amerikanskbaserade AI-bolagen, som Anthropic, OpenAI, SpaceX’s Grok, Google och Meta med flera, lämna oss med en väl utvecklad AI-teknologi – där intressenter, inklusive kapitalister, har en produktivkraft som lätt omsätts till ett produktionsmedel i det nuvarande kapitalistiska samhället. Troligen baserad på redan öppna modeller från Kina (eller från Europa, t.ex. med franska Mistral), och säkert också med möjligheter att i vissa fall få till och med tillgång till källkoden bakom modellen och instruktioner om hur den tränas. På samma sätt som open source är basen för större delen av infrastrukturen bakom internet och många av dess tjänster.
Däremot kommer de största investerarna förlora enorma summor på redan gjorda investeringar. Det kommer att påverka börskurser och ekonomier i hela världen. Några av företagen kommer kanske försvinna, men de största klarar sig på grund av sin storlek och finansiella smarthet.
10.
”AI används och fakta bryr sig sällan om sedlighet.”
Det är ett faktum att kunskapen och tekniken med AI, samt att AI som produkt existerar. Men detta faktum i sig bryr sig inte om sedlighet – här i betydelsen om vad som anses rätt och fel i ett samhälle. Det är helt neutralt. Det är vi människor som måste ta ställning.
Enligt mig ett komplicerat sätt att uttrycka sig, men jag är i grunden enig. Jag skrev också om några möjligheter att handla (göra motstånd) i en så kallad demokrati som Sverige, som lagar, skatter, skyldigheter och rättigheter för samhället.
Gustavsson påstår sedan att tänkandet har blivit egendom och frågar sig varför. Men utifrån den tidigare analysen av mig är det inte sant att ”tänkandet har blivit egendom”, och det allmänna resonemang som följer blir mindre intressant, som att ”AI-modellen är allas verk och ingens rätt, och det enda vi faktiskt har gemensamt är abonnemanget.” Här kan jag inte instämma. Gustavsson reducerar all allmän kunskap (vetenskapliga, tekniska och sociologiska) om AI till att AI i grund och botten bara är en vara på marknaden – ”abonnemanget”.
Min åsikt är att ägande är stöld, vilket även innefattar ägandet av immateriella rättigheter. Reformer är för mig inte ett mål i sig, utan en ”arena” för klasskamp – och att de kan förbättra villkoren för människor här och nu, samtidigt som de kan skapa förutsättningar för mer genomgripande förändringar.
Artikel publicerad 11 september, 2026.