Vision vid demonstrationen den fjärde oktober

Från den stunden såg jag
inget annat
än henne, hon
som stod allena,
behagfullt lutad
i sidenturban,
kappa från MEA,
klockan två på eftermiddagen

Klockan två på eftermiddagen
– Lill-Babs väntade alla på –
men jag gick hem.
Jag hade sett henne.
Känslan var enorm.
(Sex var det inte fråga om.)

Nu drömmer jag bara om
henne
som stod där i kylan
den fjärde oktober
i kappa från MEA,
sidenturban,
värmande kupongklipparfingrar
i nappavantar
från NK,
behagfullt lutad,
bidande sin tid.

Sannerligen säger jag eder,
dessa människor kommer
icke att lägga fingrarna
emellan.

(FiB/K nr 7-82)

En kväll på åttiotalet var jag hemma hos Hans Isaksson på Markvardsgatan i Stockholm. Jag jobbade på Folket i Bild med en skrift riktad mot Arbetsgivareföreningens försök att stöpa om landet. Skrattar bäst som skrattar sist hette den.

Vi hade en bild som vi gärna ville ha med, ett fotografi från 4 oktober-demonstrationen mot löntagarfonderna taget av Ewa Stackelberg. Jag frågade Hans om han kunde skriva något om damen på bilden. Det kunde han. Vi hade just ätit. Jag tog disken, och när disken var klar hade han fullbordat verket.

{snippet isak}