Det är USAs sanktioner och blockad som är den helt övergripande orsaken till Kubas ekonomiska problem. Det skriver Zoltan Tiroler, aktivist i Svensk-Kubanska Föreningen i ett svar till Amaury Valdivias artikel ”Nittiotalet känns långt borta – Kuba och avskaffandet av försörjningskortet” i senaste numret av Clarté.
Jag läser Amaury Valdivias artikel i Clarté 3/2026. Eftersom jag inte hört talas om denne, presenterad som ”kubansk journalist”, kollar jag på nätet. Jag finner att han skriver för El Toque, en publikation som finansieras från USA och bidragit till att sänka den kubanska valutan.
Valdivia riktar i artikeln in sig på ”försörjningskortet”, något som vi i Sverige brukar kalla ”ransoneringskort” och som i Kuba heter ”La libreta”, häftet. Det är ett litet häfte som alla kubanska medborgare har, och genom vilket de kan få olika varor, främst livsmedel, till ett starkt subventionerat och mycket lågt pris.
Valdivia kritiserar ett möjligt avskaffande av la libreta, något som det talats om i många år. Varför? Jo, för att alla i ett hushåll har tillgång till det, oavsett om man behöver det eller inte. Det kostar staten enorma summor. Dessutom har det bidragit till att man kan leva i Kuba, som enda land i världen (?) utan att vare sig arbeta eller studera. Tanken med ett alternativt system är att bara de som behöver det ska få hjälp.
Valdivia tar upp inflationen som är ett gissel för vanliga kubaner, vilket blir lite ironiskt när han arbetar för en webbtidning som starkt bidragit till denna inflation. Han nämner den skärpta blockaden, men huvudtesen i hans artikel är de usla beslut som Kubas regering fattat, och ett försvar för libretan. Det är att spänna hästen framför vagnen. Det är USAs sanktioner och blockad som är den helt övergripande orsaken till Kubas ekonomiska problem. Att sedan regeringen gjort misstag och felbedömningar är sant, men inget som ändrar det fundamentala, nämligen USAs aggression. En aggression som FN-experter kallar ett ”långsamt folkmord.”
Den 65-åriga blockaden, som starkt hämmat Kubas utveckling i årtionden, har under Trump/Rubio nått aldrig tidigare skådad omfattning, ”de hårdaste sanktionerna i historien, och det ska bli mycket mer”, som USAs utrikesminister uttryckte det. Liksom: ”Varje gång de ser en öppning är vi där och täpper till det.”
USA har framgångsrikt lyckats strypa Kubas viktigaste inkomstkällor; turismen, de tiotusentals kubanska läkarna utomlands och mineralutvinning. Länder har av USA tvingats säga upp samarbetsavtal, utländska företag och hotellkedjor har skrämts bort. Den bränsleblockad som USA infört har gjort landet i stort sett strömlöst. Jag föreslår att läsaren föreställer sig hur samhällsfunktioner som industri, kollektivtrafik, flyg, sjukhus, ambulanser, jordbruk kan fungera utan bränsle och elektricitet.
Det har medfört att staten i stort sett saknar inkomster och bland annat inte har möjlighet att behålla alla varor på libretan, oavsett vad myndigheterna önskar.
Det finns mycket mer att kommentera i Valdivias artikel: Oroligheterna 2021 berodde enligt hans artikel på ”brist på utländsk valuta” och de ekonomiska reformerna. Men faktum är att de bröt ut under brinnande pandemi och kom i ett läge där dödstalen steg, samtidigt som Kuba hindrades från att köpa medicinskt syre, respiratorer och annan utrustning. Till och med från att ta emot donationer, som blockerades av USA. Missnöjet, påeldat från Miami, var stort och kravaller utbröt där offentliga inrättningar attackerades.
”Vi kommer att ersätta det (libretan) med ett system som subventionerar personer inte produkter”, citerar artikeln Kubas president och skriver att uttalandet inte går att förstå. Jag tycker tvärtom det är tydligt och svårt att missförstå: subventioner till de som behöver det.
Valdivia ifrågasätter det kubanska demokratiska systemet som innefattar breda folkliga rådslag inför alla stora beslut. Han påstår att de (myndigheterna) som kallade till debatten om ekonomin såg det som en ren formalitet. Han lyckas inte styrka detta. Det vanliga är att rådslagen blir ett remissförfarande där förslagen går fram och tillbaka mellan befolkning och myndigheter tills man nått så nära konsensus som möjligt. Då tas de formella beslutet i Nationalförsamlingen för att därefter gå till folkomröstning. Så har man på senare år gjort med ekonomiska reformer, ny grundlag och ny familjelag. Tusentals ändringar förs in varefter diskussionerna förs.
Att Raul Castro såg önskemålen om fler varor på libretan som ett nederlag, vilket artikeln hävdar, har jag aldrig hört eller sett i skrift och det skulle behöva styrkas med åtminstone något litet indicium. Och libretan har de facto inte avskaffats. Däremot är den idag helt otillräckligt, men det beror som sagt på att staten inte har möjlighet att leverera.
Valdivia skriver att ”samhällsproblem som drabbar familjer och medborgare direkt (sjukvård, transporter och mat) har kommit i andra hand.” Jag vill hävda raka motsatsen och att just de områden som nämns har varit i fokus för ansträngningarna att minska blockadens verkningar. Exempelvis så genomgår Kuba nu den snabbaste omställningen till solenergi i världen, och det som prioriteras är solpaneler till vårdcentraler och sjukhus. Den lilla el som finns styrs till sjukhus och annan samhällskritisk infrastruktur. Samma sak med livsmedelstillgången, något som är högprioriterat, men problematiskt då landet är avskuret från bränsle till traktorer, transporter, gödningsmedel etc. Inget land är självförsörjande, inte ens det resursrika Ryssland. Det lilla Kuba, med små naturresurser är, precis som Sverige, beroende av import. Något som blockaden lägger oöverstigliga hinder i vägen för.
Att krisen i Kuba är djup visas av att man nu kan möta såväl tiggare som gatuförsäljare, vilket Valdivia framhåller. Alltså det som är det normala i de flesta 3:e världen länder. Vilket är ett misslyckande för Kuba, men ligger i linje med USAs ambitioner med blockaden som uttryckligen är att ”framkalla svält och desperation” så att folket ska resa sig mot sin regering. Något USA hittills har misslyckats med.
Jag avslutar med ett citat från Alfredo De La Hoz: Argumentet ”Sluta prata om USA. Låter bra, eller hur? Som att säga till den drunknande mannen att ’sluta prata om vattnet’ och koncentrera sig på att simma bättre. Men det finns en detalj: den drunknande mannen har en sten knuten runt halsen. Och någon har lagt den där. Ni som kräver att man bara ska titta ”inåt”, säg mig: Hur löser man ett problem när de saboterade lösningarna först?”
Om El Toque: Utdrag ur artikeln ”NGO:ernas smutsiga spel” 2024-06-05, från Svensk-Kubanska Föreningens hemsida.
”…När det gäller finansiering sticker till exempel El Toque-projektet ut, som föddes som ett media med fokus på sociala nätverk, det nya scenariot med falska nyheter. Och som har startat om med en budget från USA:s ambassad på Kuba, för att trappa upp kriget mot den kubanska valutan och försöka depreciera den och trissa upp inflationen. På El Toque undviker dess chef José Jasan Nieves att erkänna att man har ekonomiskt stöd från NED och organisationer i Europa. El Toques organisation stöds inte bara ekonomiskt av NED, utan även av US Agency for Global Media (USAGM), genom företaget Media Plus Experience INC, ett system som inrättats för att tvätta pengar från dessa institutioner och skicka pengar till hemliga medarbetare på ön.”
I en annan artikel på hemsidan diskuteras effekterna när Elon Musk tillfälligt stängde ner USAID.
”Ett annat påstått oberoende kubanskt mediehus som hamnade i kris [efter USAIDs nedstängning] var El Toque. El Toque, som grundades 2014 och erhållit hundratusentals dollar från NED, publicerar på spanska och engelska och försöker manipulera valutakurserna på Kuba. Finansieringsstoppet från USAID drabbade dem hårt, och redaktörerna meddelade att de omedelbart skulle tvingas säga upp hälften av sin personal (15 personer) och upphöra med samarbetet med dussintals frilansare, samtidigt som de söker efter alternativa finansieringskällor.”
Hemsidan har fler artiklar om El Toque, dess finansiering och budskap, som kan nås via sökfunktionen. Se också illustrationen över USA-finansierade medier med fokus på Kuba.
Artikel publicerad 01 november, 2026.