De amerikanska AI-jättarna säljer in sina modeller som revolutionerande verktyg. Under ytan döljer sig en affärsmodell som gör användare beroende, utlämnade och övervakade. Frågan är inte teknisk – den är djupt politisk.
Att använda proprietära modeller (patent- eller upphovsrättsskyddad samt under kontroll av leverantören) som GPT, Claude eller Gemini innebär ett grundläggande beroende av internet och leverantörens servrar. De får inte köras off-line i din egen miljö. För utvecklare som bygger kritiska system innebär det att applikationer slutar fungera om servrarna går ner, nätet störs eller villkoren ändras. Kunden äger aldrig sin egen kapacitet.
Företagen har närmast total frihet att ensidigt ändra villkoren. Anthropic har ändrat sina 13 gånger på tre år, varje gång till företagets fördel. Integritetspolicyerna är medvetet vaga. OpenAI tillåter anställda att granska konversationer för att ”förbättra modeller” och ”utreda regelbrott”, utan att specificera vad det betyder. När OpenAI i februari 2026 ingick avtal med det amerikanska försvarsdepartementet blev skyddet ännu tunnare. Avtalet förbjöd visserligen ”massövervakning” i teorin. Men experter påpekade att formuleringar som ”avsiktlig” övervakning är meningslösa när regeringen historiskt kallat insamling av amerikaners data för ”incidentell” (bieffekt eller oförutsedd).
Här uppstår ett annat dilemma: amerikansk AI-infrastruktur skapar direkta kanaler för statlig övervakning och geopolitisk kontroll. Ett senatsavslöjande i mars 2026 visade att en konflikt mellan Anthropic och försvarsdepartementet uppstod just för att Anthropic vägrade tillåta ”bulkdatainsamling om amerikaner” utan domstolsorder. Flödet skulle vara:
Privata datamäklare samlar i hemlighet in geolokaliseringsdata och webbhistorik från vanliga appar och hemsidor som amerikaner (och även andra) använder. Pentagon (staten) köper denna enorma mängd rådata helt lagligt från datamäklarna och matar in inköpta data i Anthropics AI-modeller (Claude) som skulle agera som en superanalytiker på informationen. Allt för att göra mönsterigenkänning och profilering, vilket medger levnadsbeskrivningar och slutligen förutsägelser om enskilda personers aktiviteter. På ett liknande sätt som Palantir används i Gaza och i angreppen mot Iran.
Försvarsministern hotade att klassa företaget som en ”nationell säkerhetsrisk” när Anthropic inte ställde upp. Anthropics VD Dario Amodei (fritt översatt): ”AI gör det möjligt att på denna information automatiskt skapa en heltäckande bild av en persons liv i enorm skala.” Poängen är inte att Anthropic gjorde motstånd – utan att ett enskilt företag godtyckligt kan avgöra huruvida statlig övervakning ska tillåtas.
OpenAIs var mer samarbetsvillig och fick till ett avtal med Pentagon samma månad som tillät att modellerna används i ”hemliga nätverk” inom försvarsdepartementet. En rysk säkerhetsexpert varnade för ”betydande risker för medborgare och företag i länder som USA anser vara ovänliga”. Villkoren är så vaga att ingen vet vad som händer med data som matas in i ChatGPT.
I juni 2026 blockerade Trump-administrationen exporten av Anthropics nyaste modeller med hänvisning till nationell säkerhet. Kommersiella AI-modeller som Claude Fable 5 och Mythos 5 fick bara användas av amerikaner, vilket även uteslöt utländska cyberförsvarare hos allierade och Anthropics egna utländska anställda. Macron varnade offentligt för att USA ”från en dag till en annan kan stänga av strömbrytaren”. Modi uttryckte samma oro.
Europeiska användare har i teorin ett skydd genom GDPR. Men de amerikanska proprietära modellerna hotar detta skydd på flera nivåer.
För det första undergräver de principen om ändamålsbegränsning. När OpenAI och andra förbehåller sig rätten att använda inmatade data för modellträning, kan europeiska användares personuppgifter hamna i träningsdata utan att de kan invända. För det andra sker överföringen till USA utan reellt rättsligt skydd. Amerikansk lagstiftning som FISA och Cloud Act ger amerikanska myndigheter tillgång till data även när den lagras hos europeiska kunder. För det tredje urholkas GDPR inifrån. Ett läckt dokument från EU-rådets irländska ordförandeskap visar att flera medlemsstater, med stöd av Tyskland, vill göra användning av personuppgifter ”i AI-sammanhang” automatiskt laglig. Det skulle tillåta AI-företag att använda all data de någonsin samlat in, inklusive från personer som aldrig varit kunder. Integritetsorganisationen NOYB kallar det ”digital expropriation av européer”. Italiens böter på 158 000 euro mot Character.AI 2026 är löjliga i förhållande till jättarnas omsättning och riktar sig mot mindre aktörer.
Samtidigt hanterar EU:s lagstiftning inte vems ansvaret är för cyberattacker från AI-agenter, även för agenter byggda på helt proprietära modeller. Annars är dataintrång ett brott men som det är nu är inte leverantören ansvarig. Analogt med ”Jag vill inte behöva kontrollera bromsarna på min bil varje dag även om det är jag som sitter bakom ratten.” enligt Marcus Jerräng på Computer Sweden.
Men det finns nyanser i de proprietära modellernas herravälde. EU har utvecklat lagar för att förhindra att personliga och/eller känsliga data kan läsas hos tredje part just för AI. Dessa infördes 2024 och heter EU AI Act. Det ska innebära att de amerikanska slutna modellerna inte kan användas där GDPR behöver appliceras, som till exempel för persondata hos sociala, Försäkringskassan och Skatteverket. Om det finns risk att GDPR känsliga data hanteras så måste den lagras i EU samt att vara oberoende från länder utanför EU och utan insyn i interaktioner med AI och mjukvara.
De svenska kommunerna kan utnyttja sin självbestämmanderätt i sin användning av AI. Men lösningarna skiljer sig kraftigt åt – och bara en del är trygga för personuppgifter. Här är vad de olika kommunerna faktiskt erbjuder, och vad det betyder.
Helsingborgs Sally och Sam använder sig av IBM Watson (ett icke generativt AI). Sally svarar på medborgarfrågor om vuxenutbildning, skola och bygglov. Sam ger HR-stöd internt. Båda är regelstyrda chatbotar med förprogrammerade manus, ingen data skickas till USA. Tryggt för GDPR, men begränsat.
Kalmar kommun är beroende av RAG (Retrieval Augmentation Generation) via AI och Microsofts Azure/OpenAI. AI-chatt och AI-sök som hämtar svar från kommunens egna databaser. Används även för tal-till-text och sammanfattning inom socialtjänsten – känsliga klientsamtal. Tekniken körs i europeiska datacenter, men modellen är amerikansk (GPT-familjen) och företaget lyder under CLOUD Act. USA kan i teorin begära ut data även om servern står i Sverige. Svenska myndigheter hävdar att det är ”Falsk trygghet”. Kalmar använder också prediktiv AI för schemaläggning – där är personuppgiftsrisken lägre.
Göteborgsregionen anlitar Svea GPT. Det är en modelloberoende plattform för tretton kommuner och erbjuder medborgarstöd, HR-assistent och kommunikation. Använder öppna modeller (Llama 3.3, GPT-OSS, Mistral) som körs på svensk hårdvara via Airon. Ingen data lämnar Sverige. Här finns verklig suveränitet.
Göteborg, Skellefteå, Jönköping utnyttjar RISE GPT. Det är en prototyp för tillgänglighetsfilter riktat till personer med intellektuell funktionsnedsättning. Körs lokalt på svenska servrar med RAG-teknik och kan användas med öppna modeller. Tryggt för känslig information.
Kalmar kommun som valde Azure/OpenAI har en billig men juridiskt osäker lösning – särskilt allvarligt inom socialtjänsten. Öppna modeller på svensk mark är dyrare men trygga. Att kalla amerikanska moln ”suveräna” är att dölja beroendet. Demokratisk kontroll kräver att infrastrukturen ägs här – inte hos techjättar i USA. Notera att alla övriga andra tjänster från myndigheter, företag och andra som inte hanterar GDPR är fria att använda de proprietära modellerna.
Kommunernas lösningar är vanligtvis inte helt offentlig. Ofta skyddas information via kommunernas affärsavtal eller för att trygga infrastrukturen.
En annan väg framåt i EU för att hantera GDPR och AI-modeller är via Amazons Web Services (AWS) då med EU lokala anläggningar. Det säljs som en ”suverän” molnlösning (EU-drift, EU-personal, tysk bolagsstruktur), men de mest centrala AI-funktionerna – särskilt Kiro, AWS flaggskepp för agentbaserad utveckling – körs på Claude Opus 4.7, en amerikansk sluten modell.
Öppna modeller (Franska Mistral, OpenAI:s open-weight-modeller, GLM, Phi) ska bli tillgängliga, men mest som komplement. Lösningen verkar ändå inte hantera problemen med USA baserad kontroll och övervakning med USA lagar gällande för data och AI.
Det mest grundläggande problemet är affärsmodellens natur: amerikanska proprietära modeller tillåter inte lokal exekvering. Du kan inte ladda ner GPT-6 eller Claude och köra dem på egen hårdvara. Modellen finns bara på deras servrar, under deras kontroll. Detta är inte en teknisk nödvändighet. Kinesiska laboratorier som DeepSeek, Qwen och Kimi visar att öppna modeller med öppna vikter kan konkurrera på hög nivå – och köras lokalt, utan internet och utan att data lämnar användarens kontroll. År 2026 var fyra av fem ledande labb för öppna modeller kinesiska. Ironiskt nog har 270 amerikanska företag – Microsoft, Google, Amazon, Meta, Nvidia – undertecknat ett öppet brev som försvarar öppna modeller och varnar för att koncentrera AI hos några få slutna leverantörer. Ändå förblir de mest kapabla amerikanska modellerna stängda.
Valet mellan amerikanska proprietära modeller och öppna alternativ som körs i din miljö är en fråga om vem som kontrollerar den infrastruktur som samhället bygger på. För svenska och europeiska användare innebär beroendet att våra data lagras hos amerikanska myndigheter, att våra applikationer kan sluta fungera om villkoren ändras, att vår AI-kapacitet kan stängas av politiska skäl, och att vår möjlighet att utveckla egna lösningar begränsas. Samtidigt som kinesiska öppna modeller och även andra öppna modeller som franska Mistral oftast är många gånger billigare för de flesta uppgifter.
Det finns alternativ. Öppna modeller som kan köras lokalt ger faktisk kontroll över data och AI-kapacitet. Men de kräver politisk vilja att prioritera digital suveränitet framför ett djupt beroende till USA och dess AI-företag. USA:s imperialism sträcker ut sina tentakler över världen – och en av dem är de proprietära amerikanska AI-modellerna.
Digital suveränitet är inte en teknikfråga – det är en klassfråga. Folket har allt att vinna på att kontrollera den infrastruktur som allt fler beslut vilar på. Att lämna över den till amerikanska företag och myndigheter är att lämna över makten över våra liv. Vi socialister måste kräva insyn i beslut, öppna alternativ, lokal kontroll och demokratisk styrning av AI.
Artikel publicerad 06 november, 2026.