Detta ser DK som ett stöd för kapitalet och en nyliberal politik. Invandring kostar pengar och notan får den svenska arbetarklassen stå för och samtidigt kan kapitalägarna dra nytta av ett ökat arbetskraftsutbud.
Som jag ser det är det snarast DK som går kapitalägarnas intresse genom att räkna upp allt som vi inte har råd med. Detta om något ligger helt i linje med den förödande nyliberala åtstramningspolitik som förts under lång tid i hela Europa. Kärnan i BA:s budskap är ju behovet av en socialistisk inriktad ekonomisk politik med fokus på att omfördela ekonomiska resurser från kapitalägarna, driva på för en offensiv statlig investeringspolitik och långsiktigt förändra maktbalansen mellan arbete och kapital. Det är till skillnad från DK:s argumentation att våga utmana kapitalet på allvar.
Kapitalismen befinner sig i en djup lönsamhetskris som successivt förvärrats över flera decennier. Som en konsekvens av detta drar kapitalägarna ner på de reala investeringarna medan allt mer pengar istället förs över till den improduktiva finanssektorn. Samtidigt driver man på för ökad åtstramning, skattesänkningar, privatiseringar och en allt mer avreglerad arbetsmarknad.
Visst kan man hävda att i ett sådant läge gör inte en ökad invandring saken bättre. Men poängen är att vänsterns första skyldighet är att driva på för en annan ekonomisk politik och mobilisera ett folkligt stöd för denna. Att fokusera på invandringens ökade kostnader blir i slutändan bara ett försvar för den rådande kapitalistiska ordningen och förstärker föreställningen om att det inte finns något alternativ.
Det som ofta också blir outtalat i dessa debatter är vilken invandring vi talar om. En vänster som inte är beredd att försvara asylrätten när folk flyr från imperialistiska krig, förödande strukturreformer pålagda av IMF och Världsbanken, växande klimatkriser etc. är inte mycket till vänster.
Att försvara asylrätten och en anständig flyktingpolitik är inte samma sak som att bejaka arbetskraftens fria rörlighet som kapitalet önskar. Precis som Marx på sin tid bör socialister idag med alla medel bekämpa kapitalägarnas försök att utnyttja billig arbetskraft från andra länder.
År 1880 var Marx med och formulerade ett politiskt program för arbetarna i Frankrike där en central punkt var rätten att förhindra att kapitalägarna kunde utnyttja utländsk arbetskraft och betala en lägre lön än vad som var avtalat i landet:
”Rättsligt förbud mot att fabriksägare anställer utländska arbetare till en lägre lön än den som gäller för franska arbetare”
( Se punkt 4 under den ekonomiska sektionen )
Vänstern och facket i Sverige bör idag på samma sätt driva på för att riva upp Lavaldomen och i detta bör man söka solidaritet och stöd från arbetare och fack i övriga EU-länder.
Sverige kommer, precis som de flesta andra länder i Europa att behöva en invandring för att klara framtidens arbetskraftsförsörjning. Andelen äldre i befolkningen ökar samtidigt som de i yrkesverksam ålder blir allt färre. Enligt SCB:s senaste arbetsmarknadsprognos kommer befolkningen i intervallet 20-64 år att öka med 300 000 personer fram till 2035, varav de utrikesfödda beräknas stå för merparten av ökningen. Samtidigt förväntas antalet personer som är 65 år och äldre i befolkningen öka med cirka 670 000 personer.
Visst kostar invandring i det korta perspektivet men vad kostar det den svenska arbetarklassen om samhället inte klarar sin arbetskraftsförsörjning på lång sikt? Idag betalar alla löntagare in omfattande belopp till pensionssystemen – pengar som banker och finansbolag tar hand om och i stor utsträckning placerar i aktier och obligationer istället för att använda dem till produktiva investeringar. Det är en farlig utveckling som riskerar många framtida pensionärers ekonomiska utrymme på ålderns höst. Den faktiska pensionen beror nämligen inte primärt på hur mycket pengar den enskilde löntagaren betalt in under de yrkesverksamma åren. En hygglig pension beror främst på hur mycket reala investeringar som görs nu och framåt. Det är ett av flera skäl till att det behövs en alternativ ekonomisk politik som utgår från arbetarklassens intresse och behov. Och en offensiv investeringspolitik kommer kräva en fungerande arbetskraftsförsörjning. Således behövs det en förnuftig invandringspolitik som utgår både från arbetarklassens solidaritet över nationsgränser och kravet på en annan ekonomisk politik som inte utgår från kapitalägarnas vinstbegär utan från gemensamma samhälleliga behov. Att utveckla en sådan politik, och mobilisera stöd för den, det är socialisternas huvuduppgift idag.
Artikel publicerad 22 januari, 2017.