Svenska hamnarbetarförbundet är en fackförening som fortfarande håller på med något så gammalmodigt som medlemsomröstningar. Om avtal, om konfliktåtgärder. Men också om internationell solidaritet. I slutet av förra året beslutade förbundets medlemmar att de skulle genomföra en sex dagar lång blockad av krigsmateriel till och från staten Israel i protest mot dess hänsynslösa krig mot Gazas civilbefolkning.
Arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar menade att de anställdas fredsaktion var oförenlig med en annan, för dem lite viktigare fred än den som får ett slut på mördandet: arbetsfreden. Alltså hävdade de att här förelåg ett brott mot fredsplikten. Arbetsdomstolen gjorde en annan bedömning, och blockaden kunde genomföras i början av februari.
Där borde saken varit avslutad. Istället har hamnbossarna använt blockaden som en förevändning för att komma åt förbundets vice ordförande, Erik Helgeson. Med hänvisning till fara för ”rikets säkerhet” och säkerhetsskyddslagen vill Gothenburg Roro Terminals göra sig av med Helgeson. ”Rikets säkerhet” kan låta allvarligt. Man slänger väl inte bara ur sig sådana anklagelser? Fast det är just vad de som styr i Göteborgs hamn har gjort. Polisen berättar de saknar misstankar mot Helgeson. Justitiekanslern meddelar att man inte avser inleda någon förundersökning. En vanlig människa hade rodnat av skam över att bli påkommen med sådana lögner. Men när du kliver in som chef i Göteborgs hamn måste du lämna anständigheten vid dörren. De har inte dragit tillbaka uppsägningen.
Hamncheferna tror att om de gör sig av med en bråkstake så blir de många tysta. Vi tror att hamnarbetarna kommer att slå vakt om sina förtroendevalda. I det försvarsarbetet är det vår plikt att ge dem det stöd vi kan.
Det är alla fredsvänners plikt: Stöd åt Gazas folk ska inte innebära att du får sparken.
Det är hela arbetarrörelsens plikt: fackliga förtroendeuppdrag ska inte innebära att du får sparken.
Svenska Clartéförbundets årsstämma
16 mars 2025
Artikel publicerad 18 mars, 2025.