I en tid med snabb teknikutveckling kommer det i den närmaste framtiden behövas en annan skattepolitik. Men vilken politik kan faktiskt utformas här och nu? I sin tredje del om vänstern och AI tar sig Mats Alexandersson an frågan. Här hittar du del 1 och del 2.
I den svenska och europeiska debatten om AI och automatisering har frågan om finansieringen av de reformer som ska leda fram till en jämlikare fördelning av produktionsresultatet och i dess förlängning en progressiv, frihetsbefrämjande post-kapitalistisk modell blivit alltmer centralt. Med AI:s och automatiseringens ökade kapacitet att ersätta mänskligt arbete riskerar samhällsekonomin att hamna i en situation där de traditionella källorna för offentliga intäkter undermineras, samtidigt som vinster och produktivitet får en allt tydligare förankring i kapitalägande snarare än i lönearbete.
Sedan 1976 har Sveriges reala bruttonationalprodukt (BNP), alltså BNP justerad för inflation, uppvisat en stabil och betydande ökning. Den årliga tillväxttakten har legat kring 2-3%, vilket innebär att svensk ekonomi mer än fördubblats i faktisk produktionskapacitet under de senaste 50 åren.(1) Detta innebär att produktionsvärdet har stigit påtagligt under de senaste femtio åren – en utveckling som placerar Sverige bland världens mest framgångsrika ekonomier när det gäller långsiktig real tillväxt.
Men – trots att produktiviteten ökat i Sverige har ojämlikheten i inkomst- och förmögenhetsfördelningen också ökat, inte minst till följd av att kapitalinkomster i form av avkastning på aktier, fastigheter och andra investeringar har blivit en allt mer central inkomstkälla för de rikaste hushållen. Denna koncentration av kapitalinkomster och förmögenheter har förstärkts under de senaste decennierna.(2)
Sverige är idag ett av de länder i Europa med högst förmögenhetskoncentration där den rikaste procenten lyckas kontrollera en stor andel av den privata förmögenheten vilket påverkar hur BNP:s ökade värde fördelas i samhället och bidrar till att de ekonomiska resurserna i större utsträckning samlas hos en liten elit snarare än att spridas brett bland medborgarna.
Alldeles oavsett att nuvarande politiker hävdar att vi måste arbeta ännu mer finns det alltså ur ett reformistiskt perspektiv enorma tillgångar att omfördela. Främst genom att systematiskt flytta beskattningen från arbete till kapital, för att omfördela de mervärden och samhällsvinster som idag ackumuleras hos ägare av kapital, teknologi och data. Det duger inte heller att som S och V hävda att man inte har majoritet för sina skatteförslag. Hur ska man någonsin få majoritet om man inte varje dag använder skattepolitiken som ett pedagogiskt verktyg för att förklara vad man vill med Sveriges utveckling?
Den antikapitalistiska vänstern måste alltså utforma sin skattepolitik inte utifrån vad som anses möjligt just nu, utan slåss för att försvara lönearbetarna i de strukturella utmaningar som finns när ekonomisk tillväxt inte leder till en rättvisare fördelning av välstånd i samhället. Baserat på den mer teoretiska argumentationen i del 1 och 2, här är några förslag på vad som borde göras.
Beskatta produktionsfaktorerna
En första möjlig väg är att införa särskilda skatter riktade mot de former av kapital som driver automatiseringen, det vill säga såväl fysisk hårdvara som industrirobotar som mjukvara, algoritmer och AI-lösningar. En robot- eller AI-skatt skulle innebära att företag som ersätter mänsklig arbetskraft betalar särskild avgift, antingen vid inköp eller som en löpande skatt knuten till systemets produktivitet och de mervärden som skapas. Denna modell kan kombineras med skatteavdrag och incitament för teknik som aktivt skapar nya jobb, vilket skulle driva innovation mot sociala mål snarare än enbart arbetsbesparingar.
Att beskatta kapitalintensiv produktion ytterligare skulle också kunna ske genom höjd, eller progressiv, bolagsskatt kopplad till automationsgrad eller vinstutveckling, där företag med extremt höga marginaler till följd av omfattande automatisering beskattas hårdare än de minde automatiserade företag. För att ytterligare adressera kapitalets ökande dominans och den skeva förmögenhetsfördelningen kan återinförda skatter på förmögenheter, kapitalvinster och särskilt på stora datamonopol och immateriella tillgångar bli ett instrument för att motverka samhällelig snedfördelning av automatiseringens frukter.
De största utmaningarna med denna skattepolitik ligger i definitionen och implementeringen. Vad som räknas som ”fasta kapital” i AI-tider är inte nödvändigtvis fysiska tillgångar, utan ofta svårvärderade immateriella tillgångar såsom algoritmer och ”data”. Här anser jag att att den grekiska vänsterekonomen Gianis Varoufakis och rörelsen Diem25 har utvecklat ett bra resonemang när det gäller nödvändigheten att skala upp skattepolitiken så den harmoniseras inom EU, eftersom ensidiga nationella lösningar kommer att utnyttjas för social dumpning, kompetensflykt och minskad innovationskraft. (3)
En annan utmaning är att politiker och myndigheter måste säkerställa att en för aggressiv beskattning i rådande läge inte hämmar faktisk teknisk och industriell utveckling och därmed minska framtida produktivkraftsutveckling. Ett bra reformistiskt resonemang kring detta finns att hämta i Mariana Mazzucatos bok Sikta mot stjärnorna. (4)
Utnyttja parlamentariska resurser
Ett exempel på hur till exempel Vänsterpartiet skulle kunna utnyttja skattepolitiken strategiskt, som ett pedagogiskt verktyg och samtidigt bruka allvar med ”förändring på riktigt” (5) på kort sikt vore att verka för en utredning och pilotprojekt kring beskattning av automationsvinster, särskilt inom de sektorer där teknikutvecklingen går snabbast och där arbetsmarknadseffekterna kan bli kännbara.
I linje med den AI-färdplan som tagits fram av AI-kommissionen behöver frågor om beskattning, omfördelning och samhällskontrakt knytas nära till bredare framtidsvisioner för AI:s roll i samhällsutvecklingen (6). Det innebär att partier och intresseorganisationer dels måste driva kunskapsuppbyggnad och offentlig debatt om förändrade skattebaser, dels konkret föreslå modeller för beskattning av automat- och AI-kapital samt en utvecklad skatt på immateriella tillgångar, så gör det! (7)
På längre sikt bör syftet vara att säkra att de produktivitetsvinster som skapas genom AI och automatisering direkt bekostar strategiska samhällsmål: en kortare arbetstid, ökad tillgång till utbildning, omskolning och omställning för de grupper som riskerar att marginaliseras samt stärkta offentliga system för social trygghet. Beskattningen av AI-drivet kapital kan därmed bli en nyckel till att bygga ett samhälle där teknologiska framsteg tjänar alla medborgare och där livskvalitet, demokrati och jämlikhet kan öka, snarare än att påskynda koncentrationen av makt och resurser, för att argumentera reformistiskt.
Andra strategiska förändringar på riktigt
För att främja större ekonomisk demokrati och motverka koncentrationen av makt i finanssektorn föreslås att Sverige ställer om skattepolitiken och moderniserar betalningsinfrastrukturen. Skattesystemet ska skapa ökad ekonomisk frihet för individer och hushåll genom att på sikt minska beroendet av privata affärsbankers tjänster och vinstdrivna strukturer. En nationell offentlig digital betalningsplattform bör införas, där allmänheten garanteras tillgång till säkra och transparenta betalningar med direkt statlig kontroll, under överinseende av Riksbanken. Detta innebär en stegvis utbyggnad av digital infrastruktur som låter alla medborgare och företag använda grundläggande banktjänster utan att behöva vända sig till privata aktörer. För att möjliggöra detta krävs en kontinuerlig utveckling av e-kronan samt ett nära samarbete med EU för att säkerställa rättslig och teknisk samordning.
För att stärka Sveriges roll i den globala gröna omställningen och säkra en hållbar återhämtning efter ekonomiska kriser ska vi argumentera för en ny riktning för svensk finans- och penningpolitik. Riksbankens verksamhet ska därför knytas närmare statliga investeringsprogram, med huvudsakligt fokus på grön infrastruktur, innovation och hållbar utveckling. Genom att mobilisera idag outnyttjade europeiska tillgångar kan nödvändigt kapital styras till investeringar som driver på en verkligt hållbar och långsiktigt konkurrenskraftig ekonomi. Den gröna återhämtningen sätts i centrum för hela det ekonomisk-politiska ramverket. Återhämtningsåtgärder kopplas direkt till klimatmål och långsiktiga hållbarhetsambitioner genom att reformera och förstärka användningen av europeiska gröna obligationer och andra former av hållbar finansiering. Därmed säkerställs att resurser riktas till klimatomställning, fossilfri energi, energieffektivisering, samt innovation inom såväl nya teknologier som sociala system. Återigen se Mazzucato.
Angrip miljardärernas samhällsordning
Sverige behöver i grunden ett nytt skattesystem där ansvaret att finansiera samhällsutvecklingen fördelas mer rättvist. Beskattningen skärps för miljardärer och de största företagen, samtidigt som låginkomsttagare och mindre företag får rejäla skattelättnader. Ett progressivt skattesystem utjämnar inkomster och främjar både ekonomisk tillväxt och social trygghet. Skatten på arbetsinkomster sänks, särskilt för dem med de lägsta lönerna, medan avtrappningar i avdrag för höginkomsttagare tas bort – detta för att motverka tröskeleffekter och skapa ett transparent och förutsägbart skattesystem, samtidigt som övervinster och ojämlika kapitalinkomster beskattas hårdare.
Sociala bostäder byggs upp igen, i stor skala och över hela landet. Stat och kommuner får i uppdrag att säkra en robust bostadsförsörjning där hyresgästernas rättigheter stärks genom omedelbart skydd mot vräkningar och införande av en rätt-till-hyra-princip. Det offentliga investerar målmedvetet i billiga och klimatsmarta bostäder, vilket skyddar mot bostadsbrist, minskar segregation och stärker tryggheten i hela landet.
En modern arbetsmarknadspolitik införs där alla garanteras avlönat, meningsfullt arbete. Ett nationellt jobbgarantiprogram utformas efter förebild från lyckade europeiska pilotprojekt (8) och anpassas till svenska förhållanden. Programmet riktar sig särskilt till unga, långtidsarbetslösa och människor som vill ställa om till bristyrken inom klimatomställning, vård och utbildning. Jobbgarantin förbinds med samhällets behov – exempelvis genom offentlig satsning på hållbar infrastruktur, förskolor, omsorg och klimatinvesteringar – och placerar arbetslinjen i centrum, men förankrad i social inkludering och jämlikhet.
Medborgarutdelning som omfördelning av produktivitetsvinster
Ett sätt för att inom nuvarande produktionssystem påverka ”ekonomisk demokrati” och bana väg för ett annat tänkande om ett framtida Sverige, präglat av att ge lönearbetarna del av frukten av sitt eget arbete, kan vara att införa en generell medborgarutdelning som föreslagits av Yanis Varoufakis och Diem25. (9) Grundidén är att utdelningen till varje medborgare inte ska finansieras via höjda skatter, utan istället via avkastning på kapital, bland annat genom att ett procentuellt innehav av aktier vid börsintroduktioner, avkastning från centralbankstillgångar och immaterialrättsliga intäkter kanaliseras till en gemensam ”Citizen Wealth Fund”. Avkastningen från denna fond betalas sedan ut som ett årligt medborgarutdelning till varje EU-medborgare, oberoende av inkomst eller sysselsättning. Detta system beskrivs som första steget mot en universell basinkomst, men är frikopplat från socialbidrag och arbetslöshetsersättning och påverkar inte det befintliga välfärdssystemet.
Argumenten för denna omställning syftar till att fördela välstånd mer rättvist och skapa verklig ekonomisk trygghet för hela befolkningen. Genom att utjämna skillnader och minska beroendet av arbete eller strukturella marknadsvillkor, blir grundläggande trygghet inte längre avhängigt var på arbetsmarknaden man befinner sig. Istället för att enbart gynna dem med höga inkomster eller kapitalandelar, kommer medborgarutdelningen varje individ till del, och förankras därmed i tanken om socialt kontrakt och gemensamt ägarskap.
Skatteprinciper för en annan klimatpolitik
Jag hänvisade i del 2 till kapitalets krav på ständig tillväxt vilket tvingar kapitalisterna att extremt exploatera jordens resurser. Ska vi ha någon chans att upprätta ett post-kapitalistiskt samhälle måste det till helt andra skatteprinciper för att styra upp klimatpolitiken. Fundamentalt är att fortsatt förbrukning av fossila bränslen är ett hinder för europeiska klimatmål. Effektiv och korrekt prissättning av kolinnehållet i kol, olja och naturgas är centralt för att minska utsläppen och främja utvecklingen av hållbara energisystem.
Koldioxidskatter bör stå i proportion till varje bränsles klimatpåverkan, med högre skatt på kol än på olja och naturgas. Om skatten tas ut uppströms – vid utvinning eller import – förenklas administrationen och hela försörjningskedjan omfattas. En bred tillämpning på industri, energi, uppvärmning och transporter förebygger att utsläpp flyttas till otaxerade sektorer. Prishöjningar bör vara förutsägbara och gradvisa för att underlätta anpassning. Intäkter kan användas för att stödja hushåll och investeringar i klimatomställning och genom CBAM (Carbon Border Adjustment Mechanism) kan konkurrens säkerställas mot aktörer utanför EU.
Greta Thunberg är ett föredöme
Greta Thunberg har sammanställt Klimatboken (10) där ledande forskare och författare argumentera för hur politiken borde förändras . Klimatboken betonar att intäkter från skatter på kol, olja och naturgas bör fördelas så att de stöder hushåll och grupper som annars riskerar att drabbas hårdast ekonomiskt. Exempel är direkta återbäringar eller stöd till låginkomsttagare för att mildra ökande energipriser.
Boken lyfter att det mesta av utsläppen historiskt har orsakats av rikare länder, medan effekterna ofta drabbar fattigare regioner. Därför förespråkas klimaträttvisa som innebär större ansvar för utsläppsrika länder att bidra ekonomiskt till klimatomställning och katastrofhjälp i det globala syd.
Klimatboken framhåller behovet av att inkludera urfolk, marginaliserade grupper och civilsamhälle i beslutsprocesser kring skattens utformning, för att säkerställa att deras intressen och kunskap tas tillvara.
För att beskattningen ska vara legitim betonas vikten av full transparens om hur skatterna beräknas, vilka undantag som finns och exakt hur intäkterna används i samhället. Beslutsfattare uppmanas att rapportera tydligt kring mål, medel och utfall för att skapa förtroende bland medborgarna.
En återkommande kritik i boken är att nuvarande system ofta präglas av undantag och subventioner till fossilindustrin, vilket urholkar rättvisan och minskar effekten av styrmedlen. För att undvika detta krävs klara regler och strikta uppföljningsmekanismer.
De digitala företagen är klimatskurkar
Den exponentiella tillväxten av digitala teknologier har fundamentalt förändrat hur moderna samhällen förbrukar energi. Två av de tydligaste samtida trenderna – kryptovalutor, särskilt deras brytningsprocesser, och avancerade tillämpningar av artificiell intelligens (AI) – har blivit stora energiförbrukare.
Klimatboken tar upp behovet av att företag både rapporterar sina koldioxidutsläpp och betalar rättvis andel skatt. Det ges stöd för lagstiftning som gör hållbarhets- och skatteredovisning obligatorisk, så att myndigheter och allmänhet kan följa upp effekterna.
Brytning av kryptovalutor, särskilt det så kallade ”proof of work”-protokollet som används av exempelvis bitcoin, bygger på extremt beräkningskrävande processer som utförs av specialiserad hårdvara. Energianvändningen vid brytning uppstår eftersom användarna måste lösa komplexa kryptografiska problem i enorm skala. Detta har lett till att den årliga energiförbrukningen för nätverket motsvarar, eller till och med överstiger, hela elbehovet i medelstora länder. Flera studier uppskattar att bitcoins globala årsbehov ligger i intervallet 87–120 terawattimmar (TWh), vilket är lika mycket eller mer än hela Belgiens eller Polens elförbrukning. (11)
Vetenskapliga analyser visar också att de miljömässiga externa kostnaderna sträcker sig längre än enbart energianvändningen. En stor del av brytningen drivs fortfarande av fossilbaserade elnät, vilket ger betydande koldioxidutsläpp. Dessutom varierar klimatpåverkan kraftigt beroende på var i världen brytningen sker; utsläppsintensiteten kan skilja upp till 50 procent mellan olika regioner. Elsystemets uthållighet påverkas ytterligare eftersom brytningen kan skapa plötsliga och stora belastningar på lokal infrastruktur. Även om vissa kryptovalutor bytt till mindre energikrävande modeller (t.ex. proof of stake), kvarstår problemen runt bitcoin och liknande nätverk.
AI-teknologier, särskilt sådana som möjliggör storskalig maskininlärning och generativa modeller, har under senare år bidragit till en kraftig ökning av elkonsumtionen hos datacenter. AI-träning och inferens kräver betydligt mer beräkningskraft än konventionella digitala arbeten och leder därför till ett mycket högre elbehov bland så kallade hyperscale-datacenter som drivs av stora teknikföretag.
Flera forskningsområden fokuserar nu på att kartlägga AI:s energianvändning genom hela processen: från träning och driftsättning till olika former av användarinteraktion. Användningen av resurskrävande modeller har lett till att teknikjättar som Google, Microsoft och Meta tillsammans använder tiotals terawattimmar el årligen – en siffra i nivå med flera nationers förbrukning. Den snabbt ökande efterfrågan på AI-orienterade datacenter innebär också påtaglig belastning på lokala och nationella elsystem. I vissa länder står datacenter nu för en betydande andel av hela elbehovet och överträffar andra sektorer.(12)
Digitaliseringen är inte miljövänlig
Med tanke på att teknikjättar som Google, Amazon, Meta och Microsoft står för snabbt växande energianvändning och klimatpåverkan, särskilt via sina datacenter och AI-tjänster. Borde ett optimalt skattesystem både främja rättvisa och klimathänsyn, samtidigt som det stödjer innovation och konkurrenskraft.
Vänstern inom EU bör harmonisera beskattningen av teknikjättar så att den kopplas till faktisk energiförbrukning och koldioxidutsläpp, till exempel genom särskilda avgifter eller integrering i utsläppshandeln (EU ETS). Skatten ska vara transparent och driva företagen mot förnybar energi och bättre rapportering av klimatpåverkan. Intäkterna kan användas till klimatinvesteringar och social omställning.
Här i Sverige borde beskattningen bygga på uppströmsbeskattning av el till datacenter, tydliga krav på utsläppsredovisning och återföring av skatteintäkter till klimatomställning och kompensation till hushåll som påverkas av ökade kostnader.
Eller som Greta Thunberg skriver i Klimatboken: ” Vi har destabiliserat de livsbärande system som vi alla är beroende av. Med andra ord, vi håller på att såga av den gren vi sitter på… De här frågorna är så svartvita som de kan bli. När det kommer till klimat- och miljökrisen så har vi otvetydiga bevis på behovet av drastisk förändring. Problemet är att dessa bevis befinner sig på en kollisionskurs med våra nuvarande ekonomiska system och den livsstil som många i Globala Nord anser är rätt.”(13)
2. Se t.ex. https://www.ifn.se/media/ws0myzay/pp33.pdf och/eller https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/hushallens-ekonomi/hushallens-inkomster-tillgangar-och-skulder/inkomster-och-skatter/pong/statistiknyhet/inkomstfordelningen-19912023/
3. https://diem25.org/campaign/europeisk-new-deal/
4. Mariana Mazzucato, Sikta mot stjärnorna, Verbal förlag 2021.
7. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2025/02/sou-202512/
9. https://diem25.org/wp-content/uploads/2017/02/170209_DiEM25_END_Summary_EN.pdf
10. Greta Thunberg, Klimatboken, Polaris 2022.
12. https://supermiljobloggen.se/nyheter/ai-driver-pa-energianvandning/
13. Klimatboken sid. 18-20.
Artikel publicerad 28 november, 2025.