Så gällde kritiken försvars- och utrikespolitiken. Vi är visserligen överens om att Sverige ska ha ett territorialförsvar, att vi inte ska gå med i Nato och att vi ska bekämpa imperialismen varhelst den uppträder. Och att det för detta behövs en ”bred” fredsrörelse. Men, vilka som kan tänkas ingå i en sådan, och i så fall när, är vi inte överens om.
BA skriver:
”Om man vill bygga en bred fredsrörelse, eller en rörelse till försvar för Sveriges oberoende, varför satsar man då inte på medlemmarna och sympatisörerna till de partier som av hävd har stått i spetsen för svensk neutralitet? Till exempel det mångdubbelt större SAP, där det finns en stor opinion som fortfarande stöder linjen från Erlander och Palme. Man behöver ju inte vara siare för att begripa att striden om en svensk anslutning till NATO till största delen kommer att avgöras av de pågående diskussionerna inom SAP.”
… och så drämmer han till:
”Begriper man inte att besattheten av att enas med högerpopulister med stor sannolikhet stöter bort en majoritet av de socialdemokrater som är beredda att kämpa för arvet från Palme?”
Men, ”besattheten att…”, var finner han den? Den är ett rent rent påhitt. Vad som helt verkar ha passerat obemärkt för BA är att socialdemokratiska väljare i historiskt stor omfattning strömmat över till högerpopulistiska SD, som nu blivit Sveriges tredje största parti. Alltså, det är ju i stor utsträckning samma människor som tidigare röstade på SAP (en del efter en sväng till det ”Nya Arbetarpartiet” M) och som nu rimligen borde kunna fångas av att man återknyter till Bernadotte-, Per-Albin-, Erlander- och Palmelinjen i utrikespolitiken. Och, tycks det helt ha undgått BA att gamla och mycket ”tunga” socialdemokrater som Thage G Petesson, Maj-Britt Theorin, Anders Ferm och Pierre Schori är frontfigurer i kampen mot Nato och för en återupprättad alliansfrihet? Här skulle man kunna säga något elakt om instängdhet i studiekammaren… men jag avstår.
Jag är dessutom själv socialdemokrat sedan många år, visserligen en kritisk sådan, och röstar inte alltid på S. Men partiets officiella politik har länge varit en katastrof på många områden. Inte minst på skolpolitikens, invandrarpolitikens samt försvars- och säkerhetspolitikens områden. Jag har kämpat i min stadsdelsförening för att påverka nerifrån. Men på AK- eller distriktsnivå tar det alltid stopp. Om detta har jag skrivit en del för den som är intresserad. Socialdemokratiska partiet reflekterar idag en tidstypisk medelklassmentalitet som genererar förakt för demokratin och välfärdsstaten. Jag är övertygad om att BA och jag är ganska överens även om detta.
Men BA tycker att krigsrisken är ”synnerligen hypotetisk”. Jo, ”hypotetisk” självklart, men ”synnerligen”, vad menar han med det? Att den inte är lika påtaglig hos oss idag som i Kina 1936-37 när japanerna redan invaderat stora delar av Kina, verkar vara hans svar. Förvisso, men vore det inte bättre för vår del att försöka stämma i bäcken innan kriget är ett faktum?
BA utesluter inte heller att det idag finns en risk för storkrig i Europa, vilket faktiskt är ett erkännande. Inte heller utesluter han att vänstern ska kunna ena sig med högerpopulister, men alltså inte förrän Sverige redan är besatt av främmande trupper (Kinaanalogin). Frågan är alltså inte om man ska kunna ena sig med politiska motståndare mot en gemensam fiende, utan när. BA verkar föredra att vänta tills ockupationen är ett faktum, medan jag tycker det vore klokare att göra det i god tid, för att eventuellt slippa kriget.
BA har rätt i att jag kan låta pessimistisk. Det ”vänsteruppsving” han ser bland ungdomar, i kvinnokampen, i kampen för assistensersättning, i kampen mot utvisningar och den begynnande fackliga kampen på arbetsplatserna, ser jag egentligen ganska lite av. Kanske för att även jag är lite isolerad i min bloggfåtölj och rör mig mindre ute bland människor idag. Men jag anstränger mig för att försöka hänga med och diskutera med många. Jag ser trots allt en hel del uppmuntrande saker i dagens värld, men som enstaka små tomtebloss i en grådisig skymning.
Men jag tror på denna debatt, tycker t o m jag skönjer en öppning. Debatten är inte meningslös.
— 2018-01-10 kl 10:30 —
Efter en intensiv debatt (delvis även pågått som kommentarer till en annan artikel) om innehållet i denna artikel har vi satt streck i debatten. Vi lär få anledning att återkomma till frågor inom samma ämne. Tack för all medverkan!
Webbredaktionen
Artikel publicerad 07 januari, 2018.