Rafael är gift med Yuliets 18-åriga lillasyster Claudia, som är höggravid med deras första barn. När Claudia snavade och föll blev hon för säkerhets skull inlagd på ”Los Angeles”, ett av stans BB-sjukhus. Sjukhusmaten är smaklös och otillräcklig, vilket kanske känns igen från det långt rikare Sverige. Yuliet har lagat mat till sin lillasyster varje dag och gått den långa vägen till sjukhuset. När Claudia skulle föda, fördes hon in i ett särskilt rum, där det redan låg två andra kvinnor. Personalen sprang mellan sängarna och försökte räcka till. Yuliet, som tidigare har arbetat som ”enfermera emergente”, blev igenkänd av en av sina gamla arbetskamrater. Det slutade med att hon fick tvätta av sig, byta till de gröna kläderna och hjälpa till. En mycket kubansk lösning – man tar vad man har. Födseln gick bra. Klockan fem på morgonen dagen därpå ringde man från sjukhuset och sa att Claudia var hungrig.
Los Angelessjukhuset påminner om svenskt 1950-tal. Inga ordningsvakter och stora ekande korridorer med rader av telefoner för samtal till väntande fäder och andra familjemedlemmar. I Claudias sal fanns 16 sängar. Det är gammalt och mycket slitet, men renare än vad jag minns från mina två sista barns födelse i det rika Sverige i slutet av 1990-talet. Allt verkade dessutom vara lika välorganiserat som i Sverige. Intensivvårdsavdelningen med sina kuvöser såg prydlig ut genom fönstren.
Samtidigt som Claudia låg på sjukhuset och väntade på att föda, blev hennes styvfar galen. Polisen kom och förde honom till sjukhus, där han fick den mildaste formen av elchocksbehandling. Han hade just pensionerats och pensionen var mindre än hälften av vad han hade tjänat i jobbet som stuvare i hamnen. Eftersom det redan tidigare hade varit svårt att få det att gå ihop, oroade han sig för framtiden. En oro som inte blev mindre av den senaste tidens stigande priser på basvaror. Hans fru, Claudias mamma, fick springa mellan sjukhusen, det ena för sorg och bekymmer, det andra för glädje, hopp och framtidstro. Han är visst lite bättre nu. Känner igen folk och så.
Flera jag talat med säger att antalet sådana fall av plötslig galenskap har ökat den senaste tiden. Jag har ingen aning om det stämmer. Mina vänner säger att det är de stigande prisernas och blockadens fel. Jag kan för lite om Kubas ekonomi för att göra en egen analys. Man kan ha olika åsikter om det politiska systemet och orsakerna till de ekonomiska problemen på Kuba. Men en sak som borde kunna förena alla anständiga människor är att ta avstånd från Förenta Staternas folkrättsvidriga blockad av Kuba. Mobbning är avskyvärt, vare sig det sker mellan stora personer som mobbar små, eller mellan stater.
Natten till söndagen drabbade en orkan Havanna med omgivning. På TV uppger man tre döda, över hundra skadade och stora skador på infrastruktur och byggnader. Förstesekreteraren för kommunistpartiet i Havanna stod på TV i rutig skjorta och träningsoveralljacka och talade om skadorna och de pågående hjälpinsatserna. Han talade om solidaritet och organisation. Trots sin relativa fattigdom har Kuba hittills lyckats begränsa och avhjälpa skadorna av de naturkatastrofer man drabbats av på ett bättre sätt än den långt rikare grannen i norr. Låt oss hoppas att det blir fallet också den här gången.
Artikel publicerad 30 januari, 2019.