Satt på kafé i Oslo tidigare i dag och överhörde ena sidan av ett (senare två) telefonsamtal på persiska. Mannen som tog emot det började genast bråka om politik med kvinnan i andra änden.
Jag kunde inte utröna om hon var släkting, eller vän och inte heller var i världen hon befann sig. Men hon var uppenbart positiv till bombningarna av Iran. Det var inte mannen på kaféet i Oslo. Han frågade om hon tyckte att det såg ut som befrielse, det som hände i Teheran. Så pratade han om Trump (”din hjälte!”) som p*do och Netanyahu som massm*rdare. Kvinnan i andra änden måste ha sagt att han inte skulle vara ”respektlös” mot Trump, vilket föranledde en ny runda av upprörd ordväxling.
Efter en stund konstaterade mannen att det inte gick att umgås med någon som anklagade honom för att stödja mullorna och som inte fattade det som ”hela världen begriper”, att Trump är en fascistisk mobbare som inte kommer att ge någon någonstans sin frihet. De bråkade också om ”kronprinsen”; den ”värdelösa typen som väl får sätta sig på ett plan och springa runt på gatorna i Teheran om han tycker att det är så bra det som pågår där”. Det lades på. Kvinnan ringde upp en stund senare igen, men samtalet blev nu kortare, när ingen ville vika undan från sin ståndpunkt.
Jag vet att tiotusentals sådana samtal, många av dem med liknande utgång, pågår runt om i världen. Så måste det väl i någon mån vara, när världsbilder krockar så grundläggande och det bokstavligen handlar om liv och död.
Det som slår mig är hur skev och tillrättalagd bilden av den iranska diasporan likväl har blivit i mycket av västerländsk rapportering. Plötsligt är det som om den monarkistiska, bombglada och pro-israeliska ståndpunkten vore den helt dominerande. Så är det förstås inte. Däremot är denna ståndpunkt väsentligt mer aggressivt framförd och boostad av talepunkter från en väl beprövad propgandamaskin som bland annat inriktats på att producera samtycke för det oförsvarliga folkmordet i Gaza.
Jag har – i likhet med andra som valt att vara lite mer offentliga med andra ståndpunkter – mött exceptionellt hätska och samordnade skitkastning. Jag är ju ganska van sedan länge, så det går bra. Men jag vet att väldigt många drar sig för att säga det de tänker och ge uttryck för den oro de känner – bland annat också för att folk hör av sig och berättar det.
Jag tänker hur som helst att samtal likt det jag hörde ena sidan av i dag är intressanta att följa upp för den som vill göra verklig och balanserad journalistik om den iranska diasporan – om man nu inte klarar av att göra det med de människor som finns i Iran och som nu, utöver den islamiska republikens repression, försöker överleva en dubbelhövdad imperiell dödsmaskin.
Artikel publicerad 08 mars, 2026.