I sju delar analyserar Mats Alexandersson det omtalade amerikanska mjukvaruföretaget Palantir, dess roll i den amerikanska imperialismen och intrång i den svenska säkerhetsapparaten. Här hittar du del 1, del 2, del 3 och del 4.

I november 2025 publicerade Dagens ETC ett avslöjande som skulle förändra den svenska debatten om övervakning och teknologisk suveränitet. Svensk polis hade i hemlighet använt ett AI-verktyg från det amerikanska företaget Palantir i minst fem år. Systemet, som i Sverige går under namnet Acus – en specialutvecklad version av Palantirs analysplattform Gotham – hade använts för att kartlägga svenska medborgare, inklusive personer som inte var misstänkta för brott.

Potentiellt miljontals svenskars personliga uppgifter och sociala mediekontakter hade matats in i programmet. Systemet kopplade samman uppgifter från polisens spaningsregister, bank-id, mobiloperatörer och sociala medier. På några sekunder kunde utredare få fram en detaljerad profil av en svensk medborgare – inte bara deras egna uppgifter utan hela deras sociala nätverk, rörelse mönster och digitala fotavtryck. Enligt experter kan kartläggningen strida mot grundlagen.

Men det mest anmärkningsvärda var inte systemet i sig utan hur det hade implementerats. En grupp av minst sex datatekniker från Palantir arbetade regelbundet inne i polishuset på Kungsholmen, upp till fyra dagar per vecka, och byggde det hemliga övervakningssystemet på plats. De arbetade under strikta sekretessvillkor: ingen av Palantirs anställda fick bära kläder med företagets logotyp, väskor måste vara märkeslösa, och om någon frågade vad de jobbade med fick de inte svara – inte ens till sin partner.

Svenska kodare byggde alltså Palantirs hemliga system direkt på plats i polishuset, med absolut tystnadsplikt och ”tillgång till stora mängder persondata”. Vad som började som ett verktyg för att förebygga terror slutade enligt källor med att användas för utredningar om cykelstölder. Detta är den klassiska funktionsglidning av övervakningssystem – det som införs under förevändning av extraordinära hot blir snart del av ordinarie polisarbete mot vardagsbrottslighet.

När Dagens ETC redan den 1 maj 2025 ställde frågor till Polismyndigheten om deras samarbete med Palantir svarade myndigheten att de varken kunde ”bekräfta eller förneka relationer” med bolaget av hänsyn till ”fara för rikets säkerhet”. Regeringen ignorerade under månader tidningens frågor. När justitieminister Gunnar Strömmer slutligen bröt tystnaden i november sade han sig inte veta någonting om övervakningssystemet som drevs från polishuset i Stockholm. ”Det är inget som jag eller regeringen godkänner eller får någon särskild information om”, sade Strömmer – detta trots att så sent som i juni hade Palantirs grundare ett hemligt möte med statsminister Ulf Kristersson.

Den 24 april 2026 kallades rikspolischefen till justitieutskottet för att svara på frågor om Polismyndighetens användning av AI-verktyg och eventuella affärer med Palantir. DN hade hittat hänvisningar till Gotham i flera förundersökningar gällande gängrelaterad brottslighet, och PM från polisen visade att verktyget kunde ha varit av avgörande betydelse i arbetet med att sortera material från krypterade appar som använts för säker kommunikation mellan ledande personer i kriminella nätverk.

Lundhs svar till utskottet var kategoriskt: ”Vi intar en principiell hållning, för om vi skulle börja säga vilka system vi har så skulle de kriminella kunna lägga ihop ett och ett och se hur vi arbetar. Så det är för att skydda våra arbetsmetoder som vi inte går ut med vad vi har för leverantörer”. Det avgörande är att inte ens polisens insynsråd – det organ som är specifikt utformat för att ge demokratisk insyn i polisens verksamhet – hade kunnat få svar på frågan om Palantir-användning. Detta innebär att den demokratiska kontrollen av polisens verksamhet systematiskt förhindras under förevändning av operativ säkerhet, medan externa amerikanska företagsanställda från Palantir arbetar direkt i polishuset med tillgång till känsliga svenska säkerhetsdata.

Försvarsmaktens affärer

I juni 2025 bekräftade Försvarsmakten i ett officiellt svar till Hanna Gunnarsson (V) att man har en affärsrelation med Palantir Technologies och att man under flera år köpt in tjänster och system från Palantirs svenska verksamhet, Palantir Technologies Sweden AB. Företaget, som etablerades 2013 med kontor på Kungsgatan 10 i Stockholm och har mellan 20 och 49 anställda, bedriver utveckling, marknadsföring och distribution av mjukvara designad för integration, visualisering och analys av information.

Men när Dagens ETC följde upp med frågor om kostnader och samarbetets omfattning var svaren generella och undvikande. Henrik Kasesalu, sektionschef på Försvarsstabens informationsenhet, sade endast: ”Vi kommer att behöva hjälp av näringslivet” och ”vi kan inte själva utveckla den funktionalitet vi behöver, och kommer behöva hjälp av industri och näringsliv för att lösa de problemen”. Någon information om vad Försvarsmakten betalat för dessa system, eller hur omfattande integrationen är, lämnades inte ut.

Detta skapade en paradoxal situation. Sverige säger sig vilja bygga en ”hemlig molnlösning” för att undvika beroende av amerikanska molntjänster och skydda nationella säkerhetsintressen. Underrättelsemyndigheter har varnat för att hemliga uppgifter skulle kunna röjas genom utländska molntjänster på en marknad dominerad av amerikanska bolag. Men samtidigt har Försvarsmakten redan ingått långvariga affärsrelationer med ett amerikanskt företag grundat med finansiering från CIA:s riskkapitalgren In-Q-Tel.

Den schweiziska arméns utvärdering av Palantir, som citeras i flera svenska källor, identifierar tre centrala risker: förlust av nationell datasuveränitet där Sverige förlorar kontrollen över känslig säkerhetsinformation, beroende av en amerikansk leverantör med risk att data läcker till amerikanska myndigheter, samt oklarheter kring hur GDPR och svenska dataskyddslagar kan upprätthållas när data processas via amerikanska servrar. Som AI-experten Simon Vinge konstaterade när han tillfrågades om personliga datauppgifter från Sverige kan hamna i USA: ”Kan? De har förmodligen redan gjort det. Det oroar mig djupt”.

Kristerssons hemliga möte

När Bilderberggruppen samlades på Grand Hôtel i Stockholm den 12-15 juni 2025 deltog bland andra Peter Thiel, grundare och styrelseordförande för Palantir, samt Alex Karp, företagets CEO. På gästlistan fanns också Sveriges statsminister Ulf Kristersson. Det som inte fanns på någon gästlista var det bilaterala möte som Kristersson hade med Thiel och Karp – ett möte som skulle förbli hemligt tills Svenska Dagbladet avslöjade det i oktober samma år.

Mötet var inte initierat av den svenska regeringen som del av bredare konsultationer med olika teknikexperter. Det var Palantir som aktivt sökte mötet. I ett brev från Regeringskansliet som Klägget fick ut stod det: ”Alex Karp är i Stockholm i samband med Bilderberg-mötet i juni och hoppas i samband med mötet träffa Statsministern för att diskutera den nyligen tillkännagivna AI-strategin och teknikutveckling i Sverige, samt Palantirs roll däri och hur vi kan bidra till att stärka Sverige vad gäller AI”. Detta innebär att det amerikanska företaget aktivt sökte mötet för att diskutera sin egen ”roll” i Sveriges AI-strategi.

När SvD begärde ut samtalsuppteckningen från mötet var stora delar maskerade med motiveringen att det ”kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgifterna röjs”. I de få delar som inte sekretessbelagts stod att Kristersson ”kvitterade det goda samarbetet med techsfären” och att det politiska ledarskapet bör skapa villkor där ”techbolagen klarar sig själva om staten sköter sina uppgifter”. Till skillnad från andra möten som statsministern hade under Bilderbergkonferensen skickades inget pressmeddelande ut om träffen med Palantirs ledning.

Tidpunkten för mötet är avgörande för att förstå dess politiska dimension. Det hölls i juni 2025, bara några månader efter att Francesca Albanese i augusti 2025 pekat ut Palantir som ett av företagen som bidrar till folkrättsbrott i Gaza.

Kristersson träffade alltså medvetet ledare för ett företag som FN beskrivit som medskyldigt till krigsförbrytelser, diskuterade deras ”roll i Sveriges AI-strategi”, och hemligstämplade sedan mötet. Detta skedde samtidigt som svensk polis och försvar redan använde Palantirs system, men demokratisk insyn systematiskt förhindrades med hänvisning till ”rikets säkerhet” och ”operativ säkerhet”.

Petter Löbergs kritik av manifestet

Petter Löberg, vilket jag tidigare nämnt är socialdemokratisk ledamot i både justitieutskottet och polisens insynsråd, var en av de första svenska politiker som explicit kommenterade Palantirs 22-tesers manifest när det publicerades i april 2026. Hans analys i debattartikeln i DN den 21 april ”När mjukvaran blir ideologi: Varför vi måste ompröva samarbetet med Palantir” var skarp och omisskännlig: ”Det pekar bort från rättsstatliga principer, alla människors lika värde och alla kulturers rätt att samexistera. Man vill gå mot ett mer homogent samhälle, dessutom med ett tydligt religiöst – mellan raderna kristet – inslag”.

Löberg lyfte också den kritiska politiska dimension som förblivit märkligt tyst i svensk debatt: ”Ute i Europa pågår en debatt om att göra sig beroende av amerikanska techbolag och hur klokt det egentligen är, men här i Sverige har det varit väldigt tyst om den frågan”. Detta sade han i samband med rikspolischef Petra Lundhs utfrågning i justitieutskottet, där Lundh vägrade kommentera ”huruvida det vore rätt av Polismyndigheten att köpa produkter eller tjänster av företag med en öppet antiliberal agenda”.

I riksdagens interpellationsdebatt den 16 februari 2026 utvecklade Löberg kritiken ytterligare. Han refererade till Palantirs bakgrund: ”Vi kan bara titta på vilken bakgrund de personer har som tillverkat programvaran och startat företaget, som har kallats skräckbolaget Palantir i medierna. Kritiken har också tagit sig konkreta uttryck. Man anklagas för att ha varit delaktig i de enorma övergreppen i Gaza. Man anklagas för – och det är också konfirmerat – att ha varit en av arkitekterna bakom ICE:s arbete med att jaga människor i USA, med förödande resultat”.

Löberg pekade också på det hemliga mötet: ”Man kan också undra vad mötet på Grand Hôtel förra sommaren handlade om. Statsminister Ulf Kristersson träffade både Karp, operativ vd för Palantir, och Peter Thiel vid ett hemligt möte med Bilderberggruppen. Helt plötsligt sitter vi här med programvaran, möjligen hos svensk polis”. Detta var inte bara kritik av teknologival utan av en systematisk demokratisk process där svenska folkets representanter hålls utanför beslut som fundamentalt påverkar medborgerliga rättigheter och nationell suveränitet.

”Målet är att finnas i hela statsapparaten”

I april 2026 avslöjade Dagens ETC det kanske mest skakande om Palantirs svenska ambitioner. Under ett möte med socialdemokratiska riksdagsledamöter hade en toppchef för Palantir, Noam Perski, varit ovanligt öppen om företagets strategiska mål. ”Noam Perski sade rakt ut att deras ambition är att Palantir ska finnas i alla delar av den svenska statsapparaten”, berättade Petter Löberg för Dagens ETC.

Detta var inte ett affärsmål utan en politisk ambition. Palantir ville inte bara sälja mjukvara till enskilda myndigheter – de ville bli den fundamental infrastruktur genom vilken den svenska staten uppfattar och agerar på verkligheten. Löbergs reaktion var omedelbar: ”Vi ser stora risker med så mycket makt i händerna på ett utländskt bolag”.

Palantir hade redan varit föremål för diskussion efter uppgifter om samarbeten med både Polismyndigheten och Försvarsmakten. Men nu framkom det i DN den 24 januari 2026 att företaget haft återkommande kontakter med toppföreträdare för både Sveriges regering och opposition. Bland annat deltog Palantir i den slutna Tylösandskonferensen 2025, där statsminister Ulf Kristersson och flera ministrar fanns på plats. Detta var inte transparenta affärsrelationer utan systematisk påverkansverksamhet på högsta politiska nivå.

Palantir bekräftade att man förde ”en löpande dialog med svenska politiker”, men uppgav att man inte ville kommentera enskilda möten eller uppgifter om bolagets konkreta ambitioner i Sverige. Denna vägran att vara transparent om sina ambitioner, samtidigt som man aktivt sökte möten med statsministern och deltog i slutna politiska konferenser, avslöjar ett företag som opererar mer som en politisk aktör än en kommersiell leverantör.

Anders Fridéns retorik

Den 30 april 2026 publicerade Svenska Dagbladet en intervju med Anders Fridén, Palantirs sverigechef. Det kontroversiella och hemlighetsfulla techbolaget hade enligt Fridén ”gjort Sverige både starkare och mindre sårbart”. I Sverige arbetade bolaget med en ”handfull statliga myndigheter”, sade Fridén utan att gå in på detaljer av sekretesskäl.

När han konfronterades med kritik från FN och Amnesty International om att Palantirs mjukvara används för övervakning och människorättsbrott var hans svar avslöjande: ”Jag tycker att bevisbördan ligger på den som påstår det”. I en intervju med journalist Henning Eklund på X utvecklade Fridén försvaret: ”Kunderna äger sin data – det skulle vara ett väldigt grovt kontraktsbrott om vi tog del av den”.

Detta retoriska svar måste analyseras mot bakgrund av allt som framkommit. Fridéns påstående att ”bevisbördan ligger på den som påstår det” är en klassisk omvändning när bevisen faktiskt redan finns. FN:s specialrapportör Francesca Albanese har konstaterat att det finns ”rimliga skäl att tro” att Palantirs AI-plattform har använts i Israels ”olagliga användning av våld” som orsakat ”oproportionerligt stora civila förluster”. Amnesty International publicerade i februari 2026 en rapport som dokumenterar hur Sverige handlar med vapenföretag som möjliggör ”Israels folkmord, ockupation och apartheid”, där Palantir namnges. +972 Magazine och Local Call har publicerat omfattande granskningar baserade på sex israeliska underrättelseofficerare som arbetat med Lavender-systemet. Detta är inte påståenden utan dokumenterad forskning och vittnesmål.

När Fridén säger att ”kunderna äger sin data” fokuserar han på teknisk lagring snarare än operativ kontroll. Men som framkommit arbetar externa Palantir-anställda direkt i svenska polishuset på Kungsholmen upp till fyra dagar per vecka för drift, utveckling och utbildning. Detta innebär att även om data lagras på svenska servrar, som rikspolischefen Petra Lundh bekräftat, har Palantir-personal direkt tillgång till systemen och definierar hur data analyseras och vilka samband som framträder.

Påståendet att det skulle vara ”ett väldigt grovt kontraktsbrott om vi tog del av den” förutsätter att kontraktsbrott upptäcks och kan bevisas. Men hur ska ett kontraktsbrott upptäckas när inte ens polisens insynsråd får information om Palantir-användningen, rikspolischefen vägrar svara justitieutskottet, och mötet mellan statsminister Kristersson och Palantirs ledning är hemligstämplat?

Mest avslöjande är vad Fridéns försvar inte säger. Det säger ingenting om det ideologiska manifestet i 22-teserna där hans företag explicit avvisar kulturell pluralism, hävdar att ”vissa kulturer har producerat avgörande framsteg; andra förblir dysfunktionella och regressiva”, och där grundaren Peter Thiel öppet förklarar att ”jag tror inte att frihet och demokrati är kompatibla”. Det bemöter inte faktum att hans företags CEO Alex Karp reste till Tel Aviv i januari 2024 under pågående Gazakrig, där styrelsesammanträdet hölls ”i solidaritet” med Israel, och att Karp öppet deklarerat: ”Jag är stolt över att vi stödjer Israel på alla sätt vi kan”.

Fridéns retorik i SVD är därför inte ett bemötande av kritiken utan en bekräftelse av den: ett företag vars grundare förkastar demokrati, vars teknologi enligt FN bidrar till folkmord, och vars manifest beskrivs som ”teknofascism”, vägrar att erkänna problematiken och lägger istället bevisbördan på FN, Amnesty International, svenska riksdagsledamöter, AI-experter och den omfattande journalistiska dokumentation som genomförts. Detta medan de, med stöd av hemliga möten med statsministern och systematisk vägran från rikspolischefen att ge demokratisk insyn, fortsätter sin strategiska genomträngning av den svenska staten.

Artikel publicerad 04 juli, 2026.