Därför blir det en smula missvisande när Stefan skriver:

”Man måste se de reella problemen, precis som man på 30-talet insåg att statliga uppköpspriser för fläsk skulle minska bondeoron i Skåne och därmed nazisternas frammarsch.”

Ty, det är inte ”höjda priser på fläsk” han ägnar sin uppmärksamhet. Utan att få dagens vänster att göra något som liknar att köpa nazisternas prat på 30-talet om att det var judarna och judeimporten som utgjorde de stora och avgörande problemen.

Sist och slutligen oroar sig hedersmannen Stefan över flyktingarnas svåra situation här i Sverige. Ja han är så orolig att han vill skicka dem tillbaka till Bekaadalen, där flyktingbarn utan skor nu pulsar i snön och deras fäder sitter arbetslösa och apatiska utanför de oeldade tälten. Där ska de ”hjälpas på plats” och slippa den ovärdiga trängseln i för små lägenheter i Sverige. Ja där ska de åter rota sig bland sina kulturella och religiösa arabiska likar. Och därmed inte längre utgöra något hot mot den ”svenskhet” som Stefan också oroar sig för.

För en tid sedan oroade sig hedersmannen Stefan också mycket för tiggarnas situation här i landet. Så ovärdigt och kallt det måste vara för dem att sitta och tigga på gatan! Därför ville han ta ordningsmakten till hjälp och avvisa dem till Rumänien, i vars kärva och hälsosamma klimat de förmodades kunna återfinna sin värdighet och sina kulturella rötter.

Stefan har tidigare uttryckt oro för den ”föråldrade” distinktionen mellan höger och vänster. Som jag måste erkänna att Clarté fortfarande sitter fast i, eftersom vi, trots att vi har ägnat de välfärdsfrågor Stefan nu oroar sig för långt större uppmärksamhet än vad han själv har gjort, nästan helt har missat att ta upp det ”hot” mot välfärden som invandrare och flyktingar sägs utgöra.

Eftersom Stefan är en sann antiimperialist, med ett internationellt perspektiv på det som sker, kan jag knappast föreställa mig hur orolig han måste vara över partier som Syriza i Grekland och Podemos i Spanien. Som envisas med att sätta kampen mot kapitalet och imperialismen i centrum. Och fullständigt bortser från framgångarna för partier som Gyllene Gryning och invandringens avgörande roll. Det måste sluta illa.

Det kan inte vara lätt att leva med all denna oro. Därför är det lugnande att hedersmannen Stefan inte är det minsta oroad över Pegidademonstrationerna i Dresden. Som han ser som ett sunt och positivt uttryck för det tyska folkets oro över invandring och muslimsk extremism. Kanske kan man till och med ana att det är genom organisationer som liknar Pegida, som Stefan anser att vänstern ska sätta stopp för extremhögerns framgångar här hemma och i Europa.

Artikel publicerad 29 januari, 2015.