Det kan man hålla med om, men sedan blir det märkligare:

”Imperialisterna kan inte behandla europeiska stater på samma sätt. Krigen skapar stora flyktingsströmmar som nu påhejas av imperialisterna. Dessa flyktingströmmar och omhändertagandet av flyktingarna, belastar hårt mottagarländernas ekonomi. Detta har i Europa, och inte minst i Sverige, lett till nedskärningar i välfärden.”

Flyktingströmmarna är förvisso uppe i 65 miljoner eller mer. Men på vilket vis ”påhejas” dessa strömmar av några imperialister? Var? När? Hur?

Frank förenklar om nedskärningarna i välfärden. Allt samhällsbygge belastar ekonomin. Det går lika gärna att säga att försvarskostnaderna ”tagits” från välfärden.

Många omvittnade att systemen inte alls överutnyttjats när det togs in många flyktingar en period. Tvärtom fungerade allt ganska bra, och på många orter var man besvikna när regeringen ströp möjligheter för flyktingar att komma in i landet. Praktikplatser och annat var förberett, som skulle gett nytt liv till glesbefolkade kommuner.

Frank fortsätter: ”Detta har skapat de motsättningar och det kaos imperialisterna eftersträvar. Motsättningarna blir ett drivhus för fascistiska idéer och strömningar.”

Tja, motsättningarna skapas väl av dem som skiljer på folk och folk. Att peka ut vissa som inte tillhöriga, baserat på kultur eller utseende är ju det klassiska trick fascister och rasister använder för att få mer inflytande och makt själva. Och det fenomenet är knappast flyktingarnas fel. Avslutningsvis: När det finns fler på flykt i världen än på länge – är det just i en sådan tid vi bör vara osolidariska?

Artikel publicerad 03 april, 2018.