Det finns en förståelse för den högerextrema kritiken mot invandring och mångkultur hos företrädare för ”vänstern” som Stefan Lindgren och Jan Myrdal. Med Stefan råkade jag för något år sen i en häftig diskussion som slutade med att jag blev portad från hans blogg 8 dagar, när jag upptäckte att han hyste en konspirationsteori om hotet från massinvandringen: ”I det åldrande Europas nationalstater fungerar en massinvandring som ett sätt att riva ner nationalstaterna och bryta ner nationella mentaliteter som hindrar EU att bli ett nytt USA (eller snarare en avläggare av USA) …Vänstern, om den finns, bör leda kampen för nationens försvar. Det är också den humanistiska ståndpunkten. Nationen är vårt viktigaste försvarsinstrument mot imperialismens maktanspråk.”
En grupp på facebook som kallar sig nationell vänster för till torgs invandrarkritiska åsikter i stil med Stefans.
Jan Myrdal har en mycket pessimistisk syn på mångkultur som uteslutande en källa till förtryck och segregation. Han beundrar franska Front Nationals ledare Marine Le Pen: ”Hon är inte bara kunnig, snabb i repliken och med stark och sympatisk framtoning i samtal, möten, debatter, radio och TV-framträdanden utan hon knyter direkt an till det som varit den traditionella franska vänsterns värderingar: republikanismen, enhetsstaten från Revolutionen, laicismen (den särskilda franska konfessionslösheten), traditionen från 1789/1793”, och argumenterar för en möjlig enhetsfront med Front National i ett debattinlägg från maj 2014.
Ett av Myrdals favoritteman är politikerföraktet. Själv ger han bland annat i Nya Tider uttryck för ett förakt mot ”vänstern”, som verkar skymma hans blick för den exkluderande nationalismen och rasismen hos högerradikala partier som Front National och SD. Han röstar inte på Sverigedemokraterna men ”förstår” dem som gör det.
Jan Myrdal är införstådd med sin position som det ensamma, unika geniet, utskälld och beundrad för att oförskräckt uttala tabubelagda sanningar. Han diskuterar inte, han föreläser. Lyssna är inte hans starka sida. Jan Myrdals självpåtagna uppgift är att provocera, men den här gången har han hoppat i galen tunna på grund av sin tvetydiga inställning till den exkluderande nationalismen med dess nazistiska rötter.
Artikel publicerad 31 oktober, 2016.