Steget till Husby syns långt men är icke det ty svallvågorna når oss också i Sverige.
Här hemma innebär det att förorterna dräneras på service och medborgerliga inrättningar. Centrumanläggningar mister sina butiker då de internationella kapitalet äger centrumanläggningarna, och driver ut hyresgästen med cynism, och profit som drivande kraft. Tillsammans med ungas arbetslöshet, och i många fall dåliga skolgång, väller hat mot samhällsordningen upp hos de unga. I Frankrike under regeringen Sarkozy var upploppen särskilt starka. Unga människor utan framtidshopp skövlade och brände under ett par veckor Paris förorter.
Husbyungdomens upplopp måste ses i bilden av det som händer i Europa, och i bilden av vad som sker i Sverige, där regeringens s.k jobblinje inneburit en katastrof för de som regeringen betecknat som människor i utanförskap. En beteckning som är tillskuren att passa en elitistisk människosyn, som illa passar den gängse medborgaren. Ity utanför är medborgarna inte tvärtom mitt i samhället där somliga inte räknas.  Det är unga utan utbildning, det är människor i vårdbehov som tvingas arbeta i nedvärderande FAS 3 jobb, som 1930-talets AK-arbetare. Världsekonomin är i gungfly och 1930-talets depression och regression ter sig lindrigt i jämförelse. Det kräver  idag en handlingskraftig ekonomisk injektion från regeringens maktcentra och ekononomikansli typ statlig stimulanspolitik, istället ser vi en insnörpt ekonomi, i smala ekonomiska gränder, som tränger ihop arbetslösa och vårdkrävande i en salig röra, med växande maktlöshet, och frustration som svar.

Artikel publicerad 24 maj, 2013.