Clartés Malena Rydberg minns kamraten Sture Källberg som gick bort i mars 2026.
Sture och jag blev vänner sent i livet. Jag var väl över sjuttio och han en bra bit över åttio. Vi träffades första gången på ABF, på ett seminarium om Franz Fanon. På väg hem i Stockholmskvällen pratade jag, Sture och Sköld Peter Matthis om Fanons betydelse för att förstå konsekvenserna av kolonialismen.
Jag kände naturligtvis till Sture som journalist på Ny Dag och författare till böcker som Uppror – Budapest 1956 : dagboksblad från 1966 och Kamrat med 700 miljoner som utkom 1964. Och ett reportage från hans tvååriga vistelse i Peking som korrespondent för Ny Dag.
De böckerna hade jag läst.
Sture och jag började träffas över en kopp kaffe. Hos honom blev det ofta en god kaka till kaffet och den sköljdes ner med ett litet glas starkvin. Det var alltid intressant att prata med honom, han som sett så mycket av världen. Han hade ett lugnt och humoristiskt sätt att diskutera. Jag, som ofta hetsar upp mig över världens orättvisor, förundrade mig över hans lugn. Sture var också enastående spänstig trots fyllda mer än nittio år. Tog han inte cykeln till mig när jag hade en födelsedagsfest i september 2024?
Sture förblev förankrad i den mylla han kom ifrån. Hans farfar var statare och fadern arrenderade ett litet jordbruk där Sture började arbeta på heltid vid fjorton års ålder. Han var djupt solidarisk med den klass han kom ifrån och jag minns hans berättelser om fadern som han var mycket stolt över.
Men Sture var också grundad i världen. Jag minns hans ord från ett samtal med en indisk kamrat 1956: ”För att förstå något av världen måste man komma utanför Europa.” Den blicken behöll Sture livet ut.
Jag kommer att sakna samtalen med honom.
Artikel publicerad 24 mars, 2026.