Peter Löfgren har själv starka invändningar mot Johnstones analys. Men skriver:
”Debatten kring en okritisk artikel i Ordfront Magasin visar att fler än jag behöver läsa på. När Maciej Zaremba startade grälet i DN hade han inte läst boken artikeln handlade om, Diana Johnstones ’Fool’s Crusade’. Den har nu översatts till svenska, liksom danska ’Hatets anatomi’, där författarnas analys av kriget är en helt annan än Johnstones. Båda böckerna är läsvärda, inte minst för att förstå hur svårt det är att förstå – och hur dumt det är att anställa bildliga bokbål, särskilt på böcker man inte läst.”
Utfall utan undersökningar och eftertanke har även debatten kring Peter Handke och Nobelpriset gett prov på. Devrim Mavi surfar fram en artikel av Diana Johnstone publicerad i Clarté nr 2/2006 och skriver i Aftonbladet 12 oktober:
”Debattens vågor gick höga då, i början på 00-talet. En klick kring just Clarté relativiserade bort krigsbrotten och såg hela Jugoslaviens splittring och kriget som ett resultat av västs imperialism. De satte både folkmord och även förintelseförnekare inom citationstecken. Det var hos dem, den avgrundsvänster som hyllade Johnstone som Peder Handke hämtade stöd.”
Hur var det med det?
Min bild av det hela framgår av en artikel om Ordfrontstriden som jag publicerade i Socialistiska partiets magasin Röda rummet 2005. Den ingår också i antologin Pudelns kärna (Karneval 2006). Jag skrev texten före publiceringen av den Johnstoneartikel Mavri angriper. Men den sätter in Clartés agerande i ett sammanhang:
”Dårarnas korståg förtjänar att skärskådas. Johnstone löser upp den krigspropaganda som i Sverige blivit en oberörbar utgångspunkt för varje diskussion om Balkan, men hennes förhållande till den serbiska nationalismen är naivt överslätande. Här kunde en förnuftig debatt ha gjort faktiska skiljelinjer synliga. I stället fick vi detta omdömesgilla drev ut i den förutfattade dumheten.
Ett moraliserande utan sakliga hämningar gör medvetna politiska ställningstaganden omöjliga. Det är, som Johnstone ger prov på, lätt att idealisera de regeringar och nationella krafter som kommit i konflikt med imperialismen. Jag tror inte att denna nitälskan gagnar motståndet mot USA och de andra stormakterna. Jag tror till och med att den är skadlig. Men klarsyn kan inte utvecklas utan utrymmen för förnuftiga diskussioner i sak.
I Clarté publicerade vi – mitt under pågående skall – en av de få balanserade värderingarna av Dårarnas korståg. Samuel Edquist argumenterade i artikeln ’Myter och motmyter’ ungefär som Richard Caplan i sin recension. Tidigare har vi haft flera hårda meningsutbyten i Balkanfrågan. Vi har också publicerat Diana Johnstone. Skälet är enkelt: hon är väl värd att läsa. Våra läsare är tänkande människor, fullt förmögna att följa såväl hennes som andras resonemang med kritiska ögon.”
Min artikel är inte ett försök att reda ut vad som verkligen hände i Bosnien. Den handlar om förutsättningarna för att i offentligheten göra det.
Hela artikeln finns att läsa på min hemsida:
http://mikaelnyberg.nu/2005/10/02/ordfrontstriden/
Samuel Edquists kritik av Johnstones bok Dårarnas korståg publicerades i Clarté nr 3/2003:
https://www.clarte.se/clarte-pa-naetet/45-303-arbetaren-omskriven/4507-Myter-och-motmyter-45
Diana Johnstones artikel om Handke finns här:
Artikel publicerad 24 oktober, 2019.