I den populärvetenskapliga boken Eva, av amerikanska Cat Bohannon, görs ett antal fantastiska påståenden om kvinnokroppen. De döljs bakom en mantel av särartsfeminism och presenteras som vetenskap, utan att det finns några entydiga vetenskapliga belägg för att de stämmer.

Jag skrev en kritisk recension av boken i Dagens Nyheter, som bemöttes av Expressens Helena Granström med personangrepp och förkastande av mina yrkeskunskaper. Det är anmärkningsvärt, men inte oväntat. Granström väljer den amerikanska vägen, det vill säga att en lång yrkesutbildning och expertkunskaper inte övertrumfar allmänt löst tyckande.

Sakfrågan som Helena väljer att bemöta handlade i grunden om huruvida det finns vetenskapligt stöd för att den ammande moderns bröst, på något sätt, suger in saliv och använder denna för att, på oklart sätt, anpassa mjölken efter bebisens sjukdomstillstånd och humör (sic!). I call BS, sa jag. Granström hänvisade till ett antal artiklar hon fått av en anonym expert. Både experten och Granström verkar dock ha svårt skilja mellan det välkända faktum att bakterier och virus från hud- eller munfloran kan ta sig in i bröstkörtlarna (en vanlig källa till amningsrelaterade infektioner), och den osannolika teorin att detta specifikt skulle specialanpassa mjölken.

Men att läsa vetenskapliga artiklar är svårt. Det visar sig tydligt då enbart två av dessa artiklar som Expressens redaktion vidarebefodrade faktiskt har relevans för frågeställningen. Den första, en studie ur Nature, visar hur virus kan spridas via amning, replikera i bröstvävnaden och orsaka ett lokalt immunsvar.1 Att kalla virussmittad mjölk ”specialanpassad” är, så att säga, en stretch.

Den andra studien, liksom några andra jag själv hittat, visar på en ökad förekomst av inflammatoriska molekyler i bröstmjölk hos sjuka mammor, och möjligen svagt ökade nivåer av dessa i bröstmjölken när enbart barnet är sjukt.2 3 4 Det sistnämnda kan också förklaras av andra faktorer, som också presenteras av forskarna själva. Det är få individer som är så tätt sammankopplade som en mor och hennes ammande barn.

Om en bebis bär ett virus är det högst sannolikt att modern är smittad, och vice versa. En person vars immunförsvar bekämpar en infektion bildar en ökad mängd antikroppar, leukocyter och andra inflammatoriska partiklar, vilka i viss utsträckning passerar till modersmjölken. Dessutom kan ett sjukt barn ha svårare att få grepp om bröstet, något som är känt att öka risken för mjölkstockning med tillhörande inflammation. Att dessa helt normala immunologiska processer skulle representera en slags evolutionär specialanpassning för barnets skull finns det däremot ingen som helst evidens för.

Att det finns bakterier, antikroppar och andra immunfaktorer modermjölken är väl känt.5 Exakt hur de påverkar barnet är dock mindre känt. Det finns ett antal epidemiologiska befolkningsstudier som tyder på att ammande barn har ett visst ökat skydd mot infektioner, åtminstone de allra första månaderna.6 7Men studier om amning plågas alltid av störande variabler, så kallade confounders, vilket särskilt har märkts i studier kring koppling mellan amning och IQ.8 9 Möjligheten att amma är tätt sammankopplad med socioekonomiska faktorer. Att stanna hemma minst ett halvår med ett barn är en lyx i länder som saknar en föräldraförsäkring.

Och sakfrågeställningen kvarstår: det finns inga som helst belägg för att det sker en magisk anpassning av bröstmjölken för att anpassa sig till bebisens hälsotillstånd eller humör. Jag är alltid beredd att ändra uppfattning om ny relevant forskning presenteras. Men tills dess står jag fast vid att påståendet om specialanpassad bröstmjölk, liksom flertalet andra påståenden i Cat Bohannons Eva saknar vetenskaplig grund. Att som Bohannon, och även Granström, plocka enskilda forskningsartiklar, förvränga resultaten och presentera dem som fakta är precis den typ av vetenskapsresistens jag värjer mig emot.

Att förvränga medicinska fakta och mytologisera biologiska processer har tyvärr blivit en del av en bredare reaktionär rörelse, något som gjorts särskilt tydligt i det aktuella amerikanska politiska landskapet. Att lägga överdriven vikt vid amningens förträfflighet är ett återkommande biologistiskt argument för att hålla kvinnor på sin plats, det vill säga i hemmet. Myten om den mirakulösa modermjölken är dessutom något som ofta framförs i vaccinationskritiska sammanhang, som ett argument för att undvika eller avvakta vaccinationer. Det är livsfarligt. Amning ensamt ger aldrig ett fullgott skydd mot potentiellt dödliga infektioner som kan drabba ett spädbarn.

Amningens roll som slagträ i den politiska debatten är dock komplex. WHOs rekommendationer för amning har varit avgörande för att markera emot storföretags aggressiva marknadsföring av ersättning i låg- och medelinkomstländer. Rätten att amma kan också användas som en arbetsrättslig fråga, kring rätten till föräldraledighet, i länder där detta saknas. Men en politisk debatt måste föras på vetenskaplig grund, utan att mytologisera amningens fördelar.

Amning kan vara jättebra för både mor och barn, när det funkar. Detta gäller särskilt i länder där det inte finns säker tillgång till rent dricksvatten för att blanda mjölkersättning. Den rådande situationen kring hälsoinformation gör det särskilt angeläget att denna typ av desinformation inte får stå oemotsagd. Den som inte vill eller kan amma, på grund av sjukdom, medicinering eller annat, ska inte behöva oroas över att barnet går miste om ett oersättligt livselixir.

Det handlar ändå om mjölk. Ingen mirakeldryck.

  1. Ghosh S, Kumar M, Santiana M, Mishra A, Zhang M, Labayo H, Chibly AM, Nakamura H, Tanaka T, Henderson W, Lewis E, Voss O, Su Y, Belkaid Y, Chiorini JA, Hoffman MP, Altan-Bonnet N. Enteric viruses replicate in salivary glands and infect through saliva. Nature. 2022 Jul;607(7918):345-350. doi: 10.1038/s41586-022-04895-8. Epub 2022 Jun 29. PMID: 35768512; PMCID: PMC9243862. ↩︎
  2. Tomaszewska A, Jeleniewska A, Porębska K, Królikowska K, Rustecka A, Lipińska-Opałka A, Będzichowska A, Zdanowski R, Aleksandrowicz K, Kloc M, Kalicki B. Immunomodulatory Effect of Infectious Disease of a Breastfed Child on the Cellular Composition of Breast Milk. Nutrients. 2023 Sep 3;15(17):3844. doi: 10.3390/nu15173844. PMID: 37686876; ↩︎
  3. Hassiotou F, Hepworth AR, Metzger P, Tat Lai C, Trengove N, Hartmann PE, Filgueira L. Maternal and infant infections stimulate a rapid leukocyte response in breastmilk. Clin Transl Immunology. 2013 Apr 12;2(4):e3. doi: 10.1038/cti.2013.1. PMID: 25505951; PMCID: PMC4232055. ↩︎
  4. Riskin A, Almog M, Peri R, Halasz K, Srugo I, Kessel A. Changes in immunomodulatory constituents of human milk in response to active infection in the nursing infant. Pediatr Res. 2012 Feb; 71(2):220-5. doi: 10.1038/pr.2011.34. Epub 2011 Dec 21. PMID: 22258136. ↩︎
  5. Le Doare K, Holder B, Bassett A, Pannaraj PS. Mother’s Milk: A Purposeful Contribution to the Development of the Infant Microbiota and Immunity. Front Immunol. 2018 Feb 28;9:361. doi: 10.3389/fimmu.2018.00361. PMID: 29599768; PMCID: PMC5863526. ↩︎
  6. Gabriela M Mineva, Helen Purtill, Colum P Dunne, Roy K Philip – Impact of breastfeeding on the incidence and severity of respiratory syncytial virus (RSV)-associated acute lower respiratory infections in infants: a systematic review highlighting the global relevance of primary prevention: BMJ Global Health 2023;8:e009693. ↩︎
  7. Frank NM, Lynch KF, Uusitalo U, Yang J, Lönnrot M, Virtanen SM, Hyöty H, Norris JM; TEDDY Study Group. The relationship between breastfeeding and reported respiratory and gastrointestinal infection rates in young children. BMC Pediatr. 2019 Sep 18;19(1):339. doi: 10.1186/s12887-019-1693-2. PMID: 31533753; PMCID: PMC6749679. ↩︎
  8. Walfisch A, Sermer C, Cressman A, Koren G. Breast milk and cognitive development–the role of confounders: a systematic review. BMJ Open. 2013 Aug 23;3(8):e003259. doi: 10.1136/bmjopen-2013-003259. PMID: 23975102; PMCID: PMC3753522. ↩︎
  9. Breastfeeding, cognitive ability, and residual confounding: A comment on studies by Pereyra-Elìas et al. Sorjonen K, Nilsonne G, Ingre M, Melin B (2024) Breastfeeding, cognitive ability, and residual confounding: A comment on studies by Pereyra-Elìas et al.. PLOS ONE 19(3): e0297216. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0297216 ↩︎

Artikel publicerad 23 februari, 2025.