En missuppfattning hos många av idag är att nazismens åtgärder är liktydig med just Förintelsen. Tystnad råder om att de första som nazisterna satte i koncentrationslägren var fackligt aktiva, socialdemokrater, kommunister och socialister. Samhällets sociala helhet inskränks och vi sätter hämsko på oss själva i att motverka fascisters människofientlighet nu.
Fascismen bekämpas idag från två håll, även om de är omedvetna om varandra. Det är den, främst, teoretiska debatten om Sverigedemokraterna och deras fascism och av en ny folkrörelse på över 130 000 människor; Inte i mitt namn – Sverigedemokraterna representerar inte mig. Den uppstod helt spontant efter det att Jimmy Åkesson från Sölvesborg åkt till staden Edirne i Turkiet vid gränsen mot Grekland och delat ut flygblad med påståendet ”Sverige är fullt” som var undertecknat med ”Svenska folket och Sverigedemokraterna”. Till saken hör att massmedia ägnar Sverigedemokraterna all den uppmärksamhet medan de tiger om dessa som värnar demokratins anda och mening.
Vad har då skett för att vi socialt sett ska ha hamnat där vi är? Vi får gå tillbaka till början av 1980-talet. Facit är, att den sociala kraftmätningen vid storstrejken eller som vissa kallar storlockouten 1982, blev en förlust för arbetar- och fackföreningsrörelsen. Direktörerna och deras meningsfränder gav sig namnet 4:e oktoberkommittén och marscherade, med rätta, segervissa på Sergeltorget i Stockholm.
Det var startskottet för vårt samhälles avhumanisering. Den sociala distanseringen gav utrymme för allehanda missnöjes- och människofientliga organisationer. Tidigare avsomnade och bortglömda nazister dök upp på gator och torg. Ny demokrati under greven Wachtmeister och den s.k. betjänten Karlsson röstades in i riksdagen. Ny demokrati splittrades. Karlsson blev nyliberal – i den nyliberala vågen då alla kunde bli rika med att köpa aktier – och rådgivare åt kristdemokraten Ebba Bush. Andra blev Nysvenska rörelsen, Sveriges nationella förbund, Bevara Sverige svenskt för att senare gå upp i Sverigedemokraterna.
Vi fick, som väntat, privatiseringar och en nedmontering av välfärden, som förstås drabbar ’vanligt folk’. Vill vi begripa dagens sociala verklighet ska vi inte dölja faktumet att arbetarrörelsens giganter öppnade dörren – vilket inte var nödvändigt – för den pågående nyliberala vågen och dagens regeringskoalition. Det är i denna sociala realitet som fascister gynnas.
Artikel publicerad 16 juli, 2020.