När det gäller den förstnämnda kategorin – vårdpersonal – är det framför allt kortutbildad sådan, dvs undersköterskor och vårdbiträden, som behöver anställas. Och behovet väntas växa. I boken Flyktingkrisen och den svenska modellen talar Anders Nilsson och Örjan Nyström om en prognosticerad brist på mer än 100.000 redan i början på 2020 – talet. Andra yrken det råder brist på och där bristen förväntas växa är personal inom barnomsorgen, restaurangpersonal, bilmekaniker, byggnadsarbetare och utbildade industriarbetare. I Stockholms län är problemen särskilta stora. Väldig brist pa flera yrken i lanet

Även TVs nyhetsmagasin Rapport har ägnat den växande bristen på arbetskraft flera inslag under årets första veckor. En mer heltäckande bild ges i Riksrevisionsverkets rapport:

RiR 2015:17 Nyanländas etablering – är statens insatser effektiva?

I inledningens bakgrundsdel på sidan 17 sammanfattas det förväntade behovet av nytillkommen arbetskraft. Enligt Arbetsförmedlingens bedöming, som citeras på sidan 17 och 18, kommer det att krävas en nettoinvandring på ca 64000 per år för att finansiera välfärdens kostnader.

Den bild som framträder på alla dessa ställen är en växande brist på arbetskraft. Både med akademisk utbildning och med kortare yrkesutbildningar. När Svenskt Näringsliv och personer och institutioner knutna till dem talar om integrationen av flyktingar och invandrare, undviker man lämpligt nog att tala om den sista kategorin. Iställer väljer man att rikta allt ljus på den verkliga bristen på vissa slag av akademiker (som många flyktingar är för lågt utbildade för att kunna rekryteras till inom rimlig tid) och en till stora delar påhittad brist på arbetskraft utan utbildning (som skulle kunna anställas bara lönerna blir tillräckligt låga). Skälet är enkelt. Påståendet om ett stort behov av arbetare utan utbildning passar in i arbetsköparnas pågående kampanj för att skapa en ny sektor av subventionerade låglönejobb, som man hoppas ska bli hävstången för att sänka det allmänna löneläget för arbetare i Sverige. Väljer man däremot att tala om den brist som verkligen existerar och som enligt alla prognoser kommer att öka, bristen på arbetskraft med kortare yrkesutbildningar, framträder istället ett behov av en kraftigt utbyggd och reformerad yrkesutbildning. Det behovet kan förstås inte användas som hävstång i försöken att sänka lönenivåer och luckra upp kollektivavtal. Men det passar väl in i en reformpolitik som syftar till att integrera invandrare och göra invandringen till en motor i den ekonomiska utvecklingen. I LO rapporten ”Kunskapsklyftor raserar den svenska modellen” framgår det att en överväldigande majoritet av de som kommer till Sverige dessutom är mycket unga (s. 12). Även om många saknar gymnasieutbildning, är slutsatsen given. Det är lönsamt att satsa på att utbilda invandrare och flyktingar. Det är också den slutsatsen som dras i LO – rapporten: Kunskapsklyftor raserar svenska modellen

Det framgår också av Riksrevisionsverkets rapport att integrationen av de invandrade på många områden fungerar dåligt. Utbildningen pekas ut som ett särskilt problembarn. Men det är just därför vi behöver radikala reformer, inte minst på utbildningens och alldeles särskilt yrkesutbildningens område.

Joakim Palme och Kristof Tamas vid Delegationen för migrantstudier (Delmi) sammanfattar migrationsproblematiken på ett bra sätt:

”På kort sikt finns stora kostnader och avsevärda risker. Men tas migrationens möjligheter till vara kan flyktingkrisen få betydande positiva effekter”, se Åtta viktiga frågor i den migrationspolitiska debatten

Henning Bollmark har också invänt och anser att jag misstolkar Malcolm Kyeyune. Jag tror inte att jag gör det. MK avfärdar ju i karikerade och närmast hånfulla ordalag varje idé om att kunna reformera bort de verkliga företeelser som idag bidrar till att skapa motsättningar inom arbetarklassen och mellan svenskar och invandrare. På samma sätt avfärdar han möjligheten att med politiskt arbete kunna få den svenska arbetarklassen att inse de lika verkliga företeelser som redan idag utgör en materiell grund för enigheten mellan svenskar och invandrare, och mellan arbetare i Sverige och arbetare i länder som Bangladesh.

Artikel publicerad 15 januari, 2017.