1Det är givetvis bra om det blir en majoritet för ett ja i Sveriges riksdag för att skriva på avtalet mot kärnvapenspridning.

2Alltså vore det bra för den ”allmänna vänstern” (vilket inte är ett skällsord bara för Myrdal brukar det så) att SD ändrade linje till detta, precis som det var dåligt att SD svängde från ett nej till ett ja till vinster i välfärden (vilket också den allmänna vänstern, från vänstersossar till Clarté, uttalat).

3Att kritisera SD för att de inte vill skriva på avtalet mot kärnvapenspridning är en win-win-situation för fredsrörelsen: Det är bra om SD ändrar linje, men står de kvar vid den förlorar de en del attraktionskraft på socialdemokratiska väljare, vilka alla undersökningar visar är mycket mera NATO-kritiska än SD:s nuvarande väljarbas (se t.ex. här, s 608).

4Att söka organiserat samarbete med SD (eller delar därav) kring anti-Nato eller kärnvapenförbud skulle däremot göra mer skada än nytta. SD:s bas är som sagt inte särskilt NATO-kritisk, så många skulle nog inte mobiliseras till demonstrationer eller annat aktivt arbete därifrån.  Däremot är deras rasistiska och xenofoba politik avskydd – med rätta, kan tilläggas – inom den stora majoriteten av (S+V+MP+Fi):s bas (=den allmännare vänstern), vilka samtidigt är de starkaste NATO-motståndarna, och säkerligen också kärnvapenförbudsanhängarna. Denna stora och viktiga grupp riskerar att bli mera passiv om SD (eller delar därav) släpps in i organiserat samarbete.

5Utöver de med nämnda vänstersympatier skulle också i Sverige bosatta med invandrarbakgrund (speciellt de med anhöriga som fortfarande söker komma hit) alieneras från antikärnvapen- och antiNATOkampen av ett sådant samarbete.

6Följande utsagor, uttalade av Mats Wingborg i en intervju i Clarté 4/16, är sannolikt korrekta: ”Sverigedemokraterna och liknande partier i Europa har en ”ideologisk ryggrad”, en nationalistisk kulturpolitik framförallt inriktad på frågan om invandring. Ryggraden vill man inte kompromissa bort, men i andra frågor kan man svänga lite fram och tillbaka. Det gäller till exempel den ekonomiska politiken. På senare tid har Sverigedemokraterna svängt alltmer i en marknadsliberal riktning.”

7Var och en som, i likhet med Jan Myrdal, drömmer om att föregivet kloka krafter inom socialdemokratin (”gråsossar”) ska söka långsiktigt samförstånd med SD bör mot bakgrund av detta fundera på vari en sådan modern kohandel skulle bestå, som motprestation mot antiNATO och antikärnvapen. Den klassiska kohandeln neutraliserade bonderörelsens rasism och tyskvänlighet mot eftergifter till den rörelsens kärnfrågor kring lantbruks- och småföretagarfrågor. Vilka är motsvarande kompromissfrågor nu? Ja knappast de marknadsliberala, för då vore det mera logiskt att kohandla med centern än med SD. Således är det genom eftergifter kring SD:s kärnfrågor som en sådan kohandel skulle bli möjlig. Man bör vara försiktig med vad man önskar sig.

Artikel publicerad 03 februari, 2018.