USA:s president Ronald Reagan ställde sig på den brittiska premiärministern Margaret Thatchers sida. Båda var enormt fientligt inställda till kommunismen och Sovjetunionen. Men så var även den argentinska militärjuntan. Den brutala argentinska militärjuntan gjorde sig ökänd genom att kidnappa socialister, kommunister, journalister, socialarbetare och med flera på löpande band och utsatte dem för enorm fruktansvärd tortyr och extralegala avrättningar. Det var inte många av våra argentinska kamrater som överlevde. Det har beräknats att 30 000 människor ”försvann” under den fascistiska diktaturen. USA och CIA var inblandat genom Operation Condor.
Å andra sidan förtryckte den mycket konservativa och antikommunistiska brittiska regeringen de brittiska arbetarna och katolikerna i Nordirland. När det gällde Nordirland gjorde även Thatcher sig skyldig till avrättningar, tortyr och Dirty Tricks-metoder.
Så Falklandskriget var ett krig mellan två imperialistmakter, och båda länderna var strikt konservativa och antikommunister. Med största sannolikhet hade militärjuntan i Argentina och dom konservativa i Storbritannien varit allierade i kampen mot kommunismen om dispyten om de två små öarna vid Argentinas kust inte hade ägt rum.
Så hur skulle socialisterna i världen och Sovjetunionen ställa sig till den här konflikten? Socialdemokratiska Labour i Storbritannien gav Thatcher ett motvilligt stöd. Så gjorde även det trotskistiska Socialistiska Workers Partiet.
Den sovjetiska regeringen beslöt att inte stödja någon sida. Även om det finns rykten om att de försåg Argentina med info. Men så länge det inte finns direkta bevis för detta håller jag mig till verkliga fakta.
Kan vi lära oss något från den konflikten? På vems sida ska vi ställa oss på när två imperialistiska och förtryckande länder ligger i krig med varandra? Sedan Falklandskriget har det varit ett flertal krig mellan två imperialistmakter, både små och stora konflikter. USA:s krig i Afghanistan, Irak och med flera länder. Rysslands krig i Tjetjenien och Georgien. Och med flera små staters och regionala krig i Asien, Mellanöstern och Afrika.
För mig är svaret enkelt – jag ställer mig på arbetarklassens och folkets sida om de nationella och imperialistiska konflikterna. Jag vägrar att stödja någon förtryckande imperialistmakt, även om den ena imperialistmakten är dominerande. Varför gör jag nu det? Jo, om jag skulle t ex stödja Irans förtryckande regering mot USA:s förtryckande regering skulle jag svika människorna i Iran som den iranska regeringen förtrycker. Eller stödja Rysslands borgerliga konservativa regering mot USA:s borgerliga konservativa regering som båda är lika förtryckande mot sin egen arbetarklass och de fattiga. De argentinska socialisterna gjorde samma sak under Falklandskriget. De gav inte sitt stöd till sin egen förtryckande regering, men inte heller den förtryckande nationen som hade förklarat krig mot Argentina.
Det finns socialister här i Sverige som konstant och fanatiskt stöder den mindre dominerande imperialistmakten – oavsett vem de trampar på! Vid ett tillfälle ställde jag den här frågan till en av dessa: ”Om det skulle bli massiva oroligheter, strejker och liknande i Ryssland – ungefär likadan situation som när bolsjevikrevolutionen ägde rum 1917 – på vilken sida skulle ni ställa er på? Bolsjevikerna – eller på den borgerliga konservativa ryska regeringen?”
Till min häpnad ville han inte svara på frågan.
På 1970-talet var det inte US-imperialismen som skulle bekämpas. Utan det var Sovjetunionen. Det var Sovjetunionen som var huvudfienden. Det gick till och med så långt att dessa ”socialister” valde att stödja den konservativa och fascistiska Pinochet i Chile, och därmed motsatte sig en bojkott av Chiles militärjunta. Enbart för att Chile var emot Sovjetunionen. Faktum är att de stod på samma sida som dagens ”russofober”. De var starkt antisovjetiska, och i vissa fall även anti-kommunistiska. De ville ha ett klassamarbete och att klasskampen hela tiden skulle underordna sig nationens suveränitet. Detta var deras ”enhetsfront”.
Idag är det annat ljud i skällan. Idag ställer de sig på samma sida som de paleokonservativa, och försvarar det konservativa borgerliga Ryssland. Alltså på samma sida som Reagan och Thatcher tillhörde. För en ren påminnelse: Det var Reagan och Thatcher som var direkt och indirekt ansvariga för den konservativa kontrarevolutionen i Sovjetunionen.
Dessa ”socialister” anklagar alla som kritiserar Ryssland – till och med ryska kommunister – för russofobi!
Kan kampen mot den s k ”USA-imperialismen” överskugga kampen för socialismen i den mindre dominerande imperialistmakten? Jag ställde ännu en fråga, när detta ämne kom upp på nytt: ”Skulle Sovjetunionen ha ställt sig på den argentinska militärjuntan mot Storbritannien?” Svaret jag fick gav mig kalla kårar. ”Ja”, svarade han. ”Det skulle dom ha gjort.”
Vi skulle alltså ha offrat våra socialistiska och kommunistiska kamrater i Argentina i kampen mot USA-imperialismen.
Precis som vissa ”socialister” offrar våra ryska kamrater i Ryssland och stödjer den borgerliga konservativa regeringen i Ryssland.
Britternas stöd till Margaret Thatcher var lika med noll före Falklandskriget. Men efter kriget fick hon ett enormt stöd av folket i Storbritannien. När ett land går i krig eller utsätts för kampanjer – sanna eller lögner – så sluter ett omedvetet folk upp bakom en regering som i själva verket förtrycker dom.
Skripal-affären med den förgiftade (eller inte) kom utomordentligt lägligt för Putin och presidentvalet i Ryssland. En av Putins medarbetare, Kondrashov nämnde i en intervju (fritt översatt): ”Vi var pressade exakt i det rätta ögonblicket när vi behövde mobilisera väljarna. Når Ryssland blir anklagade för någonting diskriminerande och utan bevis så förenas det ryska folket runt en central stark makt.”
Det finns de som säger att det inte finns några tillfälligheter …
Det finns bevis att USA och Väst påverkade valet 1996 i Ryssland. Vem säger att de har slutat upp med det? Det är sannolikt att Putin fick hjälp i årets val av konservativa tankesmedjor och analysföretag, som t ex Cambridge Analytica. Samma företag där den konservativa och kommunisthataren Steve Bannon har en förtroendepost. Samma Steve Bannon som gillar det konservativa och borgerliga Ryssland, och som absolut skulle göra vad som helst för att Putin skulle fortsätta att var Rysslands president. Men Bannon är inte ensam. Även de ryska oligarkerna skulle förlora ekonomiskt på om Putin hade förlorat valet.
Om vi – svenskar såväl som andra nationaliteter – kommunister vill ha en förändring i Ryssland ska vi stödja våra ryska kamrater, företrädelsevis Rysslands Kommunistiska Arbetar Parti. Vi ska inte stödja en högborgerlig kapitalistisk konservativ regering som förtrycker dom ryska arbetarna!
Artikel publicerad 25 juni, 2018.