Även 2023 hölls den årliga Prideparaden genom Stockholms gator. Men är det verkligen en parad för lika rättigheter och som syftar till att stå upp för de mänskliga rättigheterna? Eller utesluts några grupper av organisatörerna som de påstår inte "passar in"? Under paraden fanns Rojavakommittéerna representerade och de demonstrerade tillsammans med Queers mot fascism. De viftade med PKK-flaggor och en docka som föreställde den turkiska presidenten Erdogan, där han höll regnbågsflaggan i handen. Enligt organisatören Stockholms Pride så hörde dessa inte hemma i paraden. Man kan ju frpga sig varför organisatörerna inte ansåg att Rojavakommittéens deltagande var ett välkommet bidrag. Organisatörerna till och med sa åt dem att avlägsna sig från paraden.
Kerstin StigssonMarx var och är en fantastisk filosof, ekonomisk vetenskapsman och socialist/kommunist. Hans filosofi och texter lever fortfarande i folkets sinne. Men hur är det med hans analys av trasproletariatet (eller lumpproletariatet som det heter i en del översättningar efter tyskans Lumpenproletariat)? Har tekniken gjort hans analyser om vilka som tillhörde den industriella arbetarklassen och trasproletariatet överflödiga? Bör vi göra en helt ny analys om vilka som tillhör trasproletariatet? Var det för att blidka borgerligheten som han i artikeln om Bonaparte fastställde vilka fattiga och utslagna grupper i samhället som var bortom räddning? Dessa frågor ska jag försöka analysera och försöka besvara. Jag kan ha fel i min analys och det är sannolikt stora möjligheter att jag i framtiden, när jag läst fler artiklar om det här ämnet, kan ändra mig i min analys. Dessutom finns det frågor som jag överhuvudtaget inte kan besvara.
Kerstin StigssonKampen för reformer och mot reformismen är en avgörande del av vår kamp till ett socialistiskt samhälle. Benny Andersson hävdar att jag visserligen inte är motståndare till reformer men att det är ”nog mest en läpparnas bekännelse”. Jag får förmoda att Benny Andersson känner till att jag är medlem i Sveriges kommunistiska Parti (SKP). Men han gör det som många andra gör, han bara konstatera detta faktum med hans förutfattade meningar utan att kontrollera fakta om vad SKP står för. Mycket illa, Benny! Som medlem står jag bakom de flesta av SKP:s krav (märk väl, detta är en liten del av det vi vill) som t ex kravet på 6-timmars arbetsdag, att Sverige ska fortsätta vara neutralt, etc. Det enda jag har lite problem med SKP:s hållning till frågan om kärnkraften. Men det hör inte hit.
Kerstin StigssonFrån 1990 då Vänsterpartiet uteslöt ordet ”kommunisterna” från partinamnet har deras ekonomiska politik långsamt utvecklat sig från att ha en socialistisk inriktning till en kapitalistisk, ett exempel är frågan om utträdet ur den kapitalistiska föreningen EU. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har lagt sig på sofflocket och anser att arbetarklassen inte är värda att slåss för mer än i parlamentet – om ens där! Så vad har hänt? Hur kunde ett socialistiskt parti utvecklas från att vara ett parti för och av arbetarklassen för att idag vara ett reformistiskt socialliberalt parti för medel- och överklassen?
Kerstin StigssonJag är besviken på Vänsterpartiet trots att jag inte är medlem eller röstade på dem i höstens val. Jag trodde att de hade ett större kurage än vad de hade och röstat emot den här arbetarfientliga politiken. Så jag kan nog förstå att besvikelsen måste vara stor inom och utom partiet. När Vänsterpartiet väljer att stödja Stefan Löfven väljer de även att stödja den nyliberala politiken. Jonas Sjöberg gav som orsak i pressträffen den 16 januari att Vänsterpartiet ville välja det minst onda. Han sade att om de inte valt att stödja Lövfen, hade det blivit en värre högerpolitik än den S, C, Mp och L förhandlat om och att det dessutom skulle bli en rasistisk politik.
Kerstin StigssonUnder det kalla kriget fanns inte begreppet ”humanitär intervention”, men idag finns detta: ”...en humanitär intervention är när omvärlden griper in i ett land som inte kan eller inte vill skydda sin egen befolkning. Alla suveräna stater förväntas svara för invånarnas säkerhet. Men vad händer om en stat inte kan klara av att uppfylla det ansvaret, eller till och med utövar våld mot sin egen befolkning? Om omvärlden då griper in med militära medel mot statens vilja för att förhindra grymheter kallas detta för intervention.”
Kerstin StigssonVi som är äldre kommer säkert ihåg Falklandskriget. Men en kort resumé för de som glömt och för de yngre som kanske inte ens var påtänkta 1982: Falklandskriget var ett krig mellan Storbritannien och Argentina 1982 och pågick under 74 dagar. Det började med att militärjuntans Argentina invaderade Falklandsöarna/Malvinerna som imperialistmakten Storbritannien annekterar, och som fortfarande gör detta (men inga sanktioner mot Storbritannien).
Kerstin StigssonLåt oss försvara vårt land och gå med i NATO! Strunta i sådana saker som världsliga tankar om arbete och löner, bra bostäder, eller att livet är förmörkat av fattigdom. Låt oss försvara vårt land och gå med i NATO! Den hyresindrivande bostadsägaren; han är väl också svensk, och ska vi då tala illa om honom? Nej, låt oss inte bli förbannade på vår broder och landsman – ja, även när han höjer vår hyra. Låt oss försvara vårt land och gå med i NATO! Den profit sökande och giriga kapitalisten som rånar oss på trefjärde delar av frukten av vårt arbete, som suger ut oss när vi är unga ända in på vår bara kropp, och som sedan ger oss sparken och slänger ut oss på gatan, som ett utslitet verktyg, när vi börjar bli för gamla för hans firma – han är väl också en svensk och kanske en patriot, och då ska vi väl inte tänka alltför arga tankar om honom?
Kerstin StigssonDenna artikel är en slutreplik i en diskussion på Clartébloggen som startades av Kerstin Stigsson den 5 mars med svar av Jenny Tedjeza den 8 mars. För fortsatt diskussion hänvisas till möjligheten att lämna kommentarer på artiklarna. Jenny Tedjeza anklagar mig för att vara ohederlig och osaklig. Osakligheten får andra bedöma men jag har alltid ansett mig för att vara hederlig. Det är intervjun med Lars Åberg som inte är hederlig. L Åberg och författaren till artikeln lyckas att anklaga en grupp av människor i samhället utan att ens namnge gruppen eller grupperna. Åberg nämner ”invandrare”, ”människor” eller ”de” om dessa grupper. Vid några tillfällen ger han antydningar om vilka invandrare han menar: ”… inflyttningen till Malmö de senaste 15 åren” och ”Även värderingsmässigt och religiöst är de i många fall långt ifrån vårt sekulära samhälle”.
Kerstin StigssonDen 6 februari publicerade Proletären en intervju med Lars Åberg, en författare från Malmö. Det finns en del som kan ifrågasättas i den artikeln om det verkligen går ihop med en socialistisk och kommunistisk politik. Lars Åberg: ’Det andra är att inflyttningen till Malmö de senaste 15 åren har ändrat karaktär. Det är nya grupper av människor som flyttar hit som från början är mycket längre ifrån det svenska samhället. De har dålig utbildning, och egentligen inga förutsättningar att få jobb. – Även värderingsmässigt och religion är de i många fall långt ifrån vårt sekulära samhälle och man kan inte låta bli att det inte kan leda till konflikter, vilket det faktiskt har gjort.’ Människor flyr ifrån krig och ekonomisk ruin. Visst finns det de som inte har någon utbildning alls. Men det finns de som har fått en gedigen utbildning i hemlandet, såsom läkare och tandläkare. Emellertid får de inte praktisera eller arbeta på grund av att de inte har någon av svensk myndighet godkänd utbildning. Utan måste läsa in utbildningen igen för att få svensk legitimation.
Kerstin StigssonFör några år sedan hittade jag en bok på ett antikvariat. Den var skriven av en författare som jag redan tidigare beundrade. Så jag köpte boken. Boken som heter Priset för min själ är skriven av en fantastisk och karismatisk kvinna som har spelat en stor roll för mig. Och för andra kvinnor. I dag heter hon Bernadette McAllisky. Men jag – och andra som är födda på 60- och 70-talet – kommer alltid minnas henne som Bernadette Devlin! TV-bilderna från konflikten i Nordirland rullade fram som vanligt i vårt vardagsrum. Jag satt klistrad i slutet av 60-talet framför denna apparat, och betraktade fascinerat de svartvita bilderna och de rullande reportagen. Mängder med människor som demonstrerade för jämlikhet, demokrati, arbete, fred och bostäder. En kvinna steg upp på ett flak och framförde ett brinnande tal om socialism och att störta den unionistiska makten och införa demokrati, i stället för den diktatur som rådde. För det var diktatur. Det var Orangeorden som styrde Nordirland. Inte folket. Jag tror det var då, i vardagsrummet i det stora huset i den lilla svenska fredliga byn, som mitt engagemang för socialismen och kommunismen väcktes.
Kerstin StigssonKnut Lindelöf anser sig vara en socialist och bloggar om detta på Lindelöf.nu. Hans artiklar är fina och intressanta – och en del kan vara socialistiska. Några är tänkvärda och filosofiska. Dessutom stödjer han flyktingbarnens rätt att stanna. Socialism är för mig bland annat att man tar totalt avstånd från rasism, sekterism, fascism, nazism och högerpopulism. Så jag är mycket konfunderad över hans uppenbara dubbelmoral. På hans första sida har han en ’Läsvärt att läsa’ spalt. I denna har han extremhögerns tidningar ’Nya Tider’ och ’Nyheter I Dag’ som läsvärt. Mycket kan man säga om Nya Tider men den är absolut inte socialistisk och definitivt inte läsvärd. Min definition på Nya Tider är att den är invandrafientlig, arbetarklassfientlig och enormt sekteristisk. Sekteristisk menar jag att de utmålar muslimer och andra med en annan färg på huden som patrask, bidragstagande, kriminella, fuskare, etc.
Kerstin StigssonNationalism. Det är ett ord som några ur vänstern har tagit till sig. Det är inte något fel i att vara vänsternationalist – om det nu inte går över styr och människor börjar hyllar högerns nationalsocialism. Vänstern har alltid stött folk som har varit förtryckta och vill ha ett eget land. Som det palestinska folket. Eller kurderna. Eller irländarna. Därmed är det inte sagt att vi stöder den väpnade kampen mot fienden. Som PLO, PKK och IRA. Även om vissa vänstermänniskor gör det. Att stödja den väpnade kampen är kontroversiellt. I några fall kan det vara det nödvändigt att ta upp vapen. Det är när människor måste försvara sig mot en beväpnad mobb och där polisen och regering inte gör ett skvatt att skydda minoriteten – utan i själva verket samarbetar med mobben eller med det land som ockuperar landet. Men det är en helt annan fråga och debatt.
Kerstin StigssonFörst av allt vill jag be om ursäkt till Clarté. Jag skickade in ett inlägg på Kommunisternas Blogg som handlade om att debatten hade stängts av innan jag fick grönt ljus av ett sista inlägg av Clarté. Lennart Rahm påstår att jag inte har svarat på hans inlägg på SKP:s Kommunistiska Blogg. Vilket inte stämmer. Kanske är det ett missförstånd från hans sida. Mitt svar till honom är en lång kommentar under hans egen artikel: Svar till Kerstin Stigsson om Irland .
Kerstin StigssonOm man jämför Nordirland med hur det var på 70-talet så är det praktiskt tagit fred i den provins som Storbritannien så olagligen ockuperar. Visst finns det då och då rapporter om lojalistiska brandbomber som slängs mot katolska institutioner och kyrkor. Men även republikanska attacker mot Orangeordens lokaler förekommer även om dessa är få i motsats till dom lojalistiska dåden. Och rapporter om hur PSNI och den brittiska säkerhetsapparaten är alltför brutal mot den katolska befolkningen.
Kerstin StigssonSom ny prenumerant på tidskriften Clarté får du fyra nummer per år för från 300 kr. Eller om du föredrar en E-prenumeration för 125 kr per år.
Vill du hjälpa till? Vill du bli medlem? Nätverken av kontakter över nätet har sina förtjänster, men för samhällsförändringar behövs också organisation.