Rättegången mot de före detta Ericsson-cheferna gäller försäljningen av det militära radarsystemet Erieye 1999. Ericsson misstänks ha mutat det grekiska försvarsministeriet med 100 miljoner kronor via en mellanhand i Monaco för att säkra kontraktet. Pengarna ska ha förts över till en grekisk affärsman med kopplingar till försvarsministeriet. Mellanhanden, ministern och dennes statssekreterare har redan blivit dömda för penningtvätt, korruption och mutbrott.
Ericsson är inte ensamma om att ha mutat sig till kontrakt från den grekiska staten. Antonis Kantas, tidigare chef för vapenköp vid Greklands försvarsdepartement, har erkänt att han tog emot 130 miljoner kronor från utländska företag i utbyte mot sådana kontrakt. Ett berömt exempel på denna korruption är Ferrostaal – det tyska företaget som mutade Greklands försvarsdepartement till att köpa defekta ubåtar för 2 miljarder euro.
Den omfattande vapensvindeln var en bidragande orsak till skuldkrisen i Grekland. Den grekiska regeringen lånade pengar från utländska banker för att köpa vapen och annan militär utrustning av utländska företag. Statens militära utgifter ökade därmed och uppgick vid krisens utbrott 2009 till 3,3% av BNP – mer än dubbelt så mycket som EU-genomsnittet.
Under samma period minskade statens sociala utgifter. Detta, i kombination med landets orättvisa skattesystem, innebar att en ekonomisk omfördelning ägde rum. Resurser fråntogs den grekiska arbetarklassen och fördelades till utländska banker och företag samt till landets inhemska elit.
Denna bakgrund har närmast helt förbisetts i förklaringarna av krisen. Vanligtvis brukar de sociala utgifterna framställas som det främsta problemet med Greklands ekonomi. Under denna förevändning har landets långivare – EU, ECB och IMF – tvingat igenom drakoniska nerskärningar av pensioner, sjukvård, offentliga anställningar och löner. Att det verkliga syftet med dessa åtstramningar aldrig har varit ekonomisk återhämtning utan snarare ekonomisk omfördelning bevisas av det faktum att landets militära utgifter fortfarande har legat kvar på samma höga nivåer som förut.
Trots de övriga åtstramningarna har Grekland fortfarande den högsta militärbudgeten inom EU, i förhållande till BNP. Detta faktum förklaras delvis av att Tyskland och Frankrike – de länder som varit mest pådrivande i åtstramningarna – samtidigt är de som har tjänat mest på den grekiska statens höga militärutgifter. Under de fem år som ledde fram till krisen 2010 stod Grekland för 15% av Tysklands vapenexport – mer än något annat land – och 10% av Frankrikes.
De som främst gynnades av den grekiska statens slösaktighet var därför aldrig det grekiska folket. Det var snarare banker och företag i EU:s överskottsproducerande länder, som på så vis kunde få avsättning för sina produkter och sitt kapital – på bekostnad av den grekiska ekonomin. Den ojämna handelsbalansen förstorades genom eurosamarbetet, som uteslöt möjligheten till devalvering, och gjorde det förmånligare för tyska och franska banker att låna pengar till Grekland, på grund av de höga räntorna.
De skulder som den grekiska staten därmed ådrog sig betalas idag av grekiska arbetare, i form av åtstramningar, och av europeiska skattebetalare, i form av de så kallade nödlånen – lån som i själva verket har gått till att rädda de inblandade bankerna.
Den 20 augusti i år upphör det tredje och sista ”stödpaketet” från Greklands långivare. Efter åtta år av åtstramningar har den grekiska statsskulden ökat från 127 till 180 procent och ekonomin har krympt med en fjärdedel. Var femte grek är arbetslös och 1,5 miljoner lever i extrem fattigdom.
Den senaste uppgörelsen innebär knappast något slut på vare sig skuldkrisen eller åtstramningarna. Förfallotiden på flera av lånen förlängs visserligen med tio år, men därmed överförs enbart kostnaderna på kommande generationer. Samtidigt förväntas den grekiska staten uppnå ett årligt budgetöverskott på 3,5 procent fram till 2022 och sedan på 2,2 procent till och med 2060. I praktiken innebär det att åtstramningarna förlängs med 40 år – på bekostnad av den grekiska ekonomin och de grekiska arbetarna. Vi har ett bättre förslag – skriv ner skulden och upphäv åtstramningarna! Låt de verkligt skyldiga betala kostnaderna för krisen.
Artikel publicerad 04 juli, 2018.