Belackarna av Kuba och de som hånar socialismen i allmänhet brukar dra till med att konsten är begränsad eller enahanda eller centralstyrd på något sätt. I själva verket har måleri, skulptur, litteratur och dans blomstrat och utvecklats under de senaste sextio åren i Kuba, från 1959, då revolutionen segrade. Det gäller allt ifrån folklig kultur som barnens och ungdomarnas kreativa verksamheter i kvarterslokalerna, där lektionerna alltid är gratis, till de internationella konstbiennaler som hålls i Havanna.
”Den segrande tuppen”, så heter denna målning (akryl på duk, 30 x 40 cm) som jag hade med mig tillbaka från senaste medicinarresan. Konstnären Crispin Sarra är gift med dr. Lidice Verdera, och det var egentligen henne som vår grupp besökte i deras hem. Men medan kvinnokliniken är hennes arbetsplats är Crispins ateljé på något sätt inklämt i de tre små rummen – de lever enkelt för att inte säga påvert – och väggarna är täckta av hans färgglada, humoristiska och smått absurda infall. Tropiskt sensuella är de också, men jag hittade snabbt de politiska målningarna där den röda tuppen är en bland många.
Lidice är gynekolog och därutöver specialiserad i det som i Kuba betecknas Medicina tradicional och hos oss skulle heta Komplementär alternativ medicin. Jag träffade henne för sju år sedan när hon föreläste i kvarterets kulturlokal. Därefter har jag haft flera tillfällen att lyssna på utläggningar och även bevittnat hur hon kompletterar sedvanliga behandlingar vid kvinnosjukdomar och besvärliga förlossningar med sina metoder. Hon använder såväl akupunktur, örtterapi som homeopatisk medicin i enlighet med Hälsoministeriets riktlinjer. Hennes chef, överläkaren, var skeptisk ända till dess att hon botade hans lilla pudel från en obotlig cancer. I läkarutbildningen ingår traditionell medicin, men Lidices specialisering och skicklighet har gjort att hon inbjuds att hålla återkommande kurser förutom på de egna universiteten utomlands som Peru, Frankrike och Spanien. Det behöver väl inte sägas att USA försökt locka henne att emigrera, vilket grannlandet (monstret kallat av José Martí) gör systematiskt med de kubanska läkarna. Men hon har ingen tanke på att lämna sitt land, för såväl hon som maken är entusiastiska anhängare av Fidel och Kubas socialism. ”I vårt land ser vi aldrig barn som tigger på gatan och är hungriga”, förklarade hon ”alla barn går i skolan”.
Konstnären utökade bildens titel med att ”Det är en tupp, förstår du, som kan ta med sig en blomma, deklamera en dikt eller sjunga en folkvisa men som samtidigt är beredd att försvara sitt lands oberoende”, och sedan fick vi lämna plats i den trånga lägenheten för några av kvarterets barn skulle få teckningsundervisning, den Crispin bedriver som en samhällsinsats på lördagarna.

FAKTARUTANätverket Medicinare för Kuba består av personer som är verksamma inom sjuk- och hälso vård, så som sjuksköterskor, apotekspersonal, läkare, under sköter skor, vårdbiträden och (re)habili te ringspersonal med flera. Vi vill slå vakt om en rättvis och jämlik hälso- och sjuk vård i vårt land; motverka den blockad som USA bedriver i strid mot internationell rätt; stödja läkemedelsförsörjningen i Kuba, och utveckla kunskapsutbytet mellan våra länder. Vi dokumenterar hälso- och sjukvårdssituationen, förmedlar kontakter och ordnar studieresor. Under två veckor år 2018 företog vi den sjunde studieresan med besök på kliniker och ålderdomshem, samtal med kollegor och kulturella aktiviteter (två konstmuséer) och salsa.

FÖRFATTARENGábor Tiroler är folkhälsovetare och lärare i rehabilitering vid Uppsala universitet (pensionerad) och har varit verksam i internationellt utvecklingssamarbete på hälso- och rehabiliteringsområdet via Världshälsoorganisationen, Sida och en rad andra organisationer. Han är samordnare för nätverket Medicinare för Kuba.
{jcomments lock}