Enligt RF är det redan idag möjligt att genom lag begränsa föreningsfriheten.  Men bara ifall det handlar som ”sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande”. RF ger således inget stöd för att genom lag förbjuda folk att bilda terroristorganisationer eller att delta i sådana.

Efter bakslaget i lagrådet tillsatte regeringen en utredning med direktiv att undersöka om RF borde öppna för att föreningsfriheten skulle kunna begränsas också i förhållande till terroristorganisationer. Kommittén som fick uppdraget lade fram sitt betänkande i april i år (SOU 2021:15). Den föreslår en ändring i RF 2 kapitlet, som handlar om de demokratiska fri- och rättigheterna.

Enligt förslaget ska föreningsfriheten få begränsas också när det gäller ”sammanslutningar som ägnar sig åt eller understödjer terrorism”.

Sedan tidigare finns lagar som förbjuder finansiering av terrorism, samröre med en terroristorganisation, offentlig uppmaning, rekrytering, utbildning, mottagande av utbildning och resor i terrorismsyfte. Dessa lagar har inte ansetts stå i strid med föreningsfriheten. Vad som tillkommer, om utredningens förslag antas, är att riksdagen kan stifta en lag som straffbelägger ”deltagande” i terroristorganisation. Men i så fall måste först förslaget till grundlagsändring antas och – efter valet 2022 – bekräftas av den nyvalda riksdagen.

Själv har jag inga problem med att exempelvis återvändande IS-krigare i framtiden ska kunna straffas för ”deltagande” i terroristorganisation, om man inte kan döma dem för något allvarligare brott de gjort sig skyldiga till. Det kinkiga med ett begrepp som ”terrorist” är dock dess tvetydighet och obeständighet över tid. Nelson Mandela och Menachem Begin är båda exempel på detta. Från att ha stämplats som terrorister blev de sedan hyllade som frihetskämpar och fredspristagare.

Artikel publicerad 20 juni, 2021.