Medan enorma demonstrationer till stöd för det ukrainska folket och mot den ryska aggressionen ägde rum världen över, envisades delar av den internationella vänstern med att uttrycka sitt stöd för Putin.
Den mycket inflytelserika hemsidan MRonline (Monthly Reviews blog) har efter Rysslands invasion publicerat flera artiklar som på olika sätt försvarar Rysslands aggression, bland annat en okommenterad artikel direkt tagen ur den kinesiska propagandatidningen Global Times. MRonline har däremot inte publicerat någon artikel som kritiserar Ryssland, och tyvärr är man inte ensam. Det finns många vänsterintellektuella som betraktar Ryssland som en progressiv kraft i världen. Hur kan denna vänster ha hamnat så fel?
Den indiske författaren Vijay Prashad hävdar att Ryssland och Kina bildar ett progressivt block och de har tillsammans med en grupp andra länder, bland annat Kuba och Venezuela, startat en samarbetsorganisation inom FN som kallar sig The Group of Friends in Defense of the Charter of the United Nations.
Prashad menar att denna samarbetsorganisation skulle kunna spela samma roll som den tredje världen-rörelse som samlades i Bandung 1954. Tredje världen-rörelsen var vid den här tiden en stark antikolonial och antiimperialistisk kraft som slog vakt om ländernas självständighet och territoriella integritet. Demokratier såväl som diktaturer ingick i rörelsen. Men Bandungblocket 1954 kan på inga sätt jämställas med det nuvarande Ryssland-Kina-blocket. Efter Rysslands invasion av Ukraina borde detta stå klart även för Prashad. Invasionen är en kränkning av Ukrainas nationella integritet och dessutom ett uppenbart brott mot FN-stadgan, som Ryssland så hycklade anser sig försvara.
Vijay Prashad har alltså fel och han är som nämnts inte ensam. Det är tragiskt att se MRonline-redaktionens hemfalla åt en dogmatisk tolkning av världen som inte bygger på analys utan på en ”förutsägelse” om att det kommande imperialistiska världskriget kommer att se ut på ett visst sätt. I stort sett anser man att USA-Nato är den enda imperialistiska kraften och att utvecklingen den kommande tiden kommer att gestalta sig ungefär som tiden inför andra världskriget då länder som Storbritannien och Frankrike ställde sig på folkets sida mot huvudfienden Tyskland. Ryssland-Kina-blocket kommer på samma sätt ställa sig på folkets sida mot USA-Nato. Men detta är ingen analys, det är en ”förutsägelse”. Hur MRonline-redaktionen har kunnat hamna i detta intellektuella träsk är för mig fortfarande lite av en gåta eftersom jag under decennier läst både tidskriften och bloggen med stor behållning.
Att Kina och Ryssland bildat ett nytt stormaktsblock är helt klart. Under hela 2010-talet har de stärkt sitt samarbete på alla fronter, ekonomiskt, politiskt och militärt. Numera har de tre till fyra stora gemensamma militärövningar per år. I slutet av november 2021 undertecknade de två ländernas försvarsministrar ett viktigt avtal. ”Under förhållanden med ökande geopolitisk turbulens och växande konfliktpotential i olika delar av världen, är utvecklandet av militärt samarbete mellan våra två länder särskilt viktigt”, sade den kinesiska försvarsministern. Avtalet är finalen på ett intensifierat samarbete som pågått under hela 2021. Bland annat har Kina och Ryssland haft gemensamma övningar i Japanska havet, Östkinesiska havet och Centralasien. Enligt Putin är slutpunkten för ländernas samarbete en ren militärallians. De båda länderna har gemensamt stärkt sitt grepp om Centralasien, Kina framför allt ekonomiskt och Ryssland framför allt militärt. Författarna till boken Putin and His Neighbors skriver att Ryssland fört en mycket offensiv politik i området. Militärorganisation CSTO, genom vilken Putin gick in med soldater i Kazakstan nyligen, har givit Ryssland vetorätt gentemot inrättandet av nya utländska militärbaser i länderna i Centralasien. Det är att sätta sig över staternas rätt till självbestämmande. Tack vare det förtroendefulla samarbetet med Kina behöver Ryssland inte längre ha trupper stationerade längs gränsen till de båda länderna. Det har frigjort militära resurser som nu används i Europa. Att Kina-Ryssland skulle var ett progressivt block som står på folkets sida är naturligtvis fullständigt felaktigt. De två länderna utgör ett nytt aggressivt imperialistiskt block, ett block på stark frammarsch.
Teorin om det progressiva blocket underbyggs av teorin om att Kina är ett socialistiskt land, vilket Vijay Prashad anser och vilket en rad skribenter på MFonline anser. Som jag tidigare tagit upp i en kommentar på Clarté-bloggen är detta en befängd idé där man helt enkelt väljer att bortse från en rad fakta om Kina. Och det är detta som är mycket bekymmersamt. Inte bara när det gäller Kina, utan också när det gäller Ryssland och den nuvarande världsutvecklingen vägrar dessa intellektuella inom vänstern att ta med vissa delar av verkligheten i sina analyser. Om man nu kan kalla det analyser, det är mer dogmatik och ideologi än analys. Världsläget har varit extremt svårbedömt, det är ingen tvekan om det. Och det är mänskligt att göra misstag. Men att av dogmatiska skäl bortse från vissa fakta och att okritiskt vidarebefordra stormaktspropaganda, det är mer än enstaka misstag.
Artikel publicerad 04 mars, 2022.