Påbud har utgått från arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar om att dess medlemmar måste avbryta allt samarbete med Hamnarbetarförbundet och dess avdelningar. Även i de hamnar där förbundet organiserar en överväldigande majoritet av de anställda. Medlemsföretag som tillåter organisationens utsedda skyddsombud att verka eller respekterar ingångna lokala överenskommelser riskerar uteslutning.
Detta är den senaste vändan i vad som håller på att utveckla sig till en av de största föreningsrättsstriderna i modern tid. Arbetsgivarna vill utrota det fackförbund i vilket en stor grupp arbetare har valt att organisera sig. Samtidigt försöker arbetsmarknadsminister Ylva Johansson baxa en antistrejklag genom riksdagen – med hänvisning till Hamnarbetarnas oresonliga militans. Att APM Terminals lockouter i Göteborgs hamn får hamnarbetarnas stridsåtgärder att blekna i jämförelse låtsas hon inte om.
För frågan handlar inte i första hand om några produktionsstörningar i Göteborgs hamn. Inte heller om svensk exportindustri och industrifackens gränslösa omsorg om arbetsfred och återhållsamhet i löneförhandlingarna. Den handlar om fundamentet för all arbetarrörelse. Föreningsrätten, rätten att fritt välja hur och i vilka former vi organiserar oss med våra arbetskamrater.
Clarté erkänner förbehållslöst Svenska hamnarbetare har rätt att själva välja sina organisationsformer. Det ska inte arbetsgivarna avgöra genom arbetsrättsliga beställningsjobb. Situationen visar att föreningsrätten är ingenting arbetarklassen vinner en gång för alla. Det är en strid som återkommer varje gång maktbalansen på jobben förskjuts till chefernas fördel.
För löpande information se: http://hamn.nu/avd/hamn
Svenska Clartéförbundet
Artikel publicerad 18 mars, 2018.