Sedan några år tillbaka skrivs det inte särskilt mycket om Zimbabwe i svenska medier. Inte ens nu när de första långtidsstudierna om jordreformens konsekvenser börjar komma. De visar nämligen att den förkättrade reformen närmast kan beskrivas som en succé. Professor Ian Scoones, som leder institutionen för utvecklingsstudier vid universitetet i Sussex, Storbritannien, slår i sin studie, Zimbabwe’s Landreform: Myths and Realities (http://www.ids.ac.uk/go/news/zimbabwe-s-land-reform-ten-years-on-new-study-dispels-the-myths), hål på de fem vanligaste myterna om jordreformen:

• Att den är ett totalt misslyckande
• Att de flesta nya bönder tillhör den politiska eliten
• Att inga investeringar görs i områden med nya bönder
• Att jordbruket är förött vilket lett till kronisk livsmedelsbrist
• Att ekonomin på landbygden har kollapsat

Bland annat visar studierna att över två tredjedelar av de nya bönderna är ”vanliga” zimbabwier, den grupp som, enligt myndigheterna, jordreformen var avsedd för. Bland övriga grupper finns bland andra lågt betalda lärare som fått jord för att kunna försörja sig och lantarbetare. Endast fem procent av jorden har gått till personer som kan sägas tillhöra den politiska eliten. Dessutom visar Scoones att ekonomin på landbygden har börjat blomstra igen och att nya jordbruksföretag växer upp runt de nya bönderna.
Scoones pekar också på att de var de vita godsägarna och deras plantageekonomi som var förödande för Zimbabwe, inte jordreformen.
Den zimbabwiske jordbruksforskaren Sam Moyo är en av dem som redan för elva år sedan, när stormen mot jordreformen var som värst, hävdade att den skulle komma att rädda landets ekonomi på sikt. Flera studier från hans eget, African Institut for Agricultural studies, stöder Scoons forskning och visar att han själv hade rätt.

Artikel publicerad 04 maj, 2011.