Åberg är en samhällsdebattör som många har en åsikt om. När hans senaste bok Framtidsstaden släpptes i pocket publicerade Proletären en intervju där han bland annat får svara på en del av kritiken mot honom. Detta är en helt rimlig redaktionell bedömning.

Proletären är Kommunistiska Partiets tidning, men om alla som medverkar i tidningen skulle vara kommunister hade den blivit både tråkig och sekteristisk. Proletären är inte ett illustrerat partiprogram.

Frågan i slutet av Stigssons debattinlägg, Vart är det Kommunistiska Partiet på väg?, missar därför målet eftersom Lars Åberg varken är kommunist eller medlem i Kommunistiska Partiet.

Stigsson väljer också att handplocka citat ur en lång intervju för att underbygga just sitt resonemang. Hon väljer att inte nämna de delar av intervjun där Åberg delar oron för att Sverigedemokraterna ska växa eller där han tar avstånd från begreppet ”svenska värderingar”. Exempel som pekar i en annan riktning än den Stigsson vill leda i bevis.

Stigssons huvudsakliga argument bygger på att om man ersätter ordet ”människor” i artikeln mot ”svarta”, ”judar” och så vidare, blir det en väldigt obehaglig text. Ja, det blir det ju, och en sådan artikel hade naturligtvis aldrig publicerats i Proletären.

Men om vi ska diskutera måste vi diskutera det som faktiskt står i en text och inte hur texten blir om man byter ut ord i den.

I ett medielandskap som konsekvent osynliggör arbetarklassen är tidningar som Clarté och Proletären nödvändiga motröster med många gemensamma intressen. Därför hoppas jag att alla vi som delar en ambition att sätta arbetarklassens frågor i första rummet kan diskutera med varandra på ett sakligt och hederligt sätt.

——-

Jenny Tedjeza är chefredaktör för tidningen Proletären

Artikel publicerad 08 mars, 2018.