Hur uppstod kapitalismen — och vilken roll spelade kolonialismen? Clarté publicerar två olika teoretiska förklaringar.

I en intervju i Jacobin avfärdar sociologen Vivek Chibber tanken att kolonial plundring frambringade kapitalismen som nonsens utan empirisk grund. Med stöd i Robert Brenner och Ellen Meiksins Wood lokaliserar han övergången till engelska agrara klassrelationer på 1400- och 1500-talen, då bönder skildes från sin mark och tvingades konkurrera på marknaden. I sitt svar i Monthly Review menar Vijay Prashad att Chibbers politiska marxism abstraherar bort världen: utan plantagen, gruvan och slavskeppet — och utan maskinen som omformade arbetet i kolonierna långt före den engelska fabriken — kan kapitalismens faktiska tillblivelse inte begripas. Nedan följer Prashads text.

---

I mitten av december 2025 genomförde Melissa Naschek från Democratic Socialists of America en intervju med New York-sociologen Vivek Chibber för podcasten Confronting Capitalism, och den publicerades därefter som en lätt redigerad utskrift i Jacobin.¹ Jag lyssnade på podcasten och läste sedan utskriften flera gånger. Varje gång jag läste utskriften förvånades jag över att Chibber, som är professor i sociologi och redaktör för tidskriften Catalyst, valt att framställa så starka påståenden om kapitalismens ursprung och kolonialismens marginella roll i detta ursprung som en podcast, snarare än som en grundlig text med referenser.

För i den marxistiska världen har denna debatt om kapitalismens ursprung sysselsatt forskare som arbetar på många språk. På engelska — podcastens språk — utgick debatten från en bok av Maurice Dobb (Studies in the Development of Capitalism, 1948), som föranledde en recension av Paul Sweezy i Science and Society (1950) och därefter en debatt som samlades av Rodney Hilton som The Transition from Feudalism to Capitalism (1976, med bidrag av Christopher Hill, Eric Hobsbawm, George Lefebvre, John Merrington, Giuliano Procacci, Kohachiro Takahashi, Sweezy och Dobb). Denna debatt formulerades på nytt sedan Robert Brenner publicerat ”Agrarian Class Structure and Economic Development in Pre-Industrial Europe” i Past and Present (1976), vilket föranledde svar från en rad forskare (M. M. Postan, Emmanuel Le Roy Ladurie, Patricia Croot, David Parker, J. P. Cooper, H. Wunder, A. Klima och Rodney Hilton), vilka samlades i en volym kallad The Brenner Debate: Agrarian Class Structure and Economic Development in Pre-Industrial Europe, redigerad av T. H. Aston och C. H. E. Philpin (1985). Jag tar upp dessa två böcker — Dobb–Sweezy-debatten och Brenner-debatten — för att visa att det funnits en lång tradition av oenighet om de faktiska omständigheterna kring övergången från feodalism till kapitalism inom Europa, och om hur de grundläggande teoretiska linjerna ska dras.² Det är synnerligen omsorgsfulla redogörelser, grundade i det empiriska material som varit tillgängligt vid varje tidpunkt och framförda med noggrannhet från alla sidor, trots stora politiska skillnader.

Det hade varit bättre om Chibber, för att inleda en diskussion om kapitalismens ursprung och kolonialismens roll i detta ursprung, hade producerat något annat än en podcast som incitament till debatt. Som det nu är gör hans avfärdande hållning till de argument han inte delar (”utter nonsense” och ”preposterous”, säger Chibber; ”trendy”, säger Naschek) att det är svårt att veta hur allvarligt de tar dessa frågor och om de ens välkomnar ett seriöst svar bortom klicken på sociala medier.

De frågor Chibber tar upp är emellertid mycket viktiga, inte bara för en akademisk förståelse av det förflutna utan i lika hög grad för den politiska strategi som krävs i nuet (till exempel kring den växande debatten på den afrikanska vänsterkanten — som drivs av Pan-African Progressive Forum — om frågan om kompensering (idén om att USA borde tvingas betala för slaveriet) Rubriken på intervjun lyder: ”Colonial Plunder Didn’t Create Capitalism” (Kolonial plundring skapade inte kapitalismen). Det förefaller vara en mycket stark version av det argument Chibber tycks framföra, även om det, eftersom detta är en podcast, är svårt att utöver rubriken veta exakt vad han säger om förhållandet mellan kolonial plundring och kapitalismen. Det är nämligen viktigt att påpeka att rubriken förnekar ett argument som

verkligen inte förs fram av de forskare som intresserar sig för förhållandet mellan kapitalism och kolonialism. Ingen seriös forskare hävdar att kolonialismen skapade kapitalismen. Seriös forskning (från Eric Williams Slavery and Capitalism [1944] till David McNallys Slavery and Capitalism: A New Marxist History [2025]) gör gällande att man inte kan förstå kapitalismens utveckling och expansion, och i synnerhet inte den industriella revolutionen under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet — det vill säga framväxten av industriell kapitalism — utan den cykliska kapitalackumulationsprocess som utgår inte enbart från det mervärde som utvinns ur arbetarna utan också från cyklerna av superexploatering av de koloniala och därefter tidigare koloniserade delarna av världen genom institutioner såsom slaveri och permanent skuldsättning.³ Argumentet är inte att kapitalismen inte hade kunnat uppstå i någon tänkbar värld utan kolonialism, utan att kapitalismen så som den historiskt växte fram — industriell, global, rasifierad och imperial — var oskiljaktig från kolonial expropriering.

En av de mest intressanta iakttagelserna som Chibber gör är när han säger att ”empiriskt kan vi visa att det var felaktigt” att tro att ”det globala Nord fortsätter att vara rikt på grund av plundringen av Syd”. Det är svårt att veta vilket empiriskt dataset Chibber syftar på i denna kommentar. Under 1800-talet utvecklade Dadabhai Naoroji de tidiga beräkningarna av dräneringen från Indien, vilka sedan undersöktes på provinsnivå av B. R. Ambedkar och nyligen har räknats om av Utsa Patnaik.⁴ Det senaste årtiondet har Jason Hickel och hans team i Barcelona publicerat en rad viktiga artiklar som visar på den faktiska dräneringen av rikedom från Syd till Nord — inte i ett avlägset förflutet utan från och med 1960, när data är mer tillförlitliga. I en artikel beräknar de exempelvis att det globala Nord enbart under 2021 dränerade 18,4 biljoner dollar via processen för ojämlikt utbyte (eller det globala arbetsarbitraget) — och då är inte alla de mer direkta sätt på vilka överskott avtappas från det globala Syd inräknade.⁵ Grieve Chelwa och jag har studerat den dränering som Internationella valutafonden påtvingar de flesta afrikanska länder under de senaste årtiondena och funnit att de västerländska obligationsmarknaderna används som ett centralt instrument för att tillägna sig värden genom en rad korrupta mekanismer (inklusive transferpriser).⁶ Denna oavbrutna dränering tillhandahåller ett kontinuerligt flöde av plundring in i de västerländskt kontrollerade finanssystemen, vars makt förblir intakt trots de stora förändringar som äger rum när världsekonomins tyngdpunkt förskjuts mot Asien.⁷ Jag skulle gärna vilja se vad Chibber syftar på när han säger att det är ”felaktigt” att tro att denna plundring är ett bestående drag hos det som Karl Marx (i kapitel 26 i Kapitalet, band 1) kallar för ”så kallad ursprunglig ackumulation” (ursprüngliche Akkumulation).

Trots otydligheten på flera punkter i Chibbers intervju, såsom den som påpekats ovan, vill jag för diskussionens skull utveckla tre punkter: först om Marx och den ursprungliga ackumulationen; därefter om den politiska marxismens idéer; och slutligen om kolonialismens och kapitalismens roll.

Marxismen och den ursprungliga ackumulationen

I första bandet av Kapitalet utvecklar Marx begreppet ”så kallad primitiv ackumulation” eller ”ursprunglig ackumulation” (eftersom det tyska ursprüngliche betonar det grundläggande momentet). Avsnittet i Kapitalet har ett dubbelt syfte, varav det första betonas av Chibber: för det första att rasera den borgerliga myten att kapitalismen uppstod ur sparsamhet, hårt arbete och fredligt utbyte (såsom senare skulle utvecklas av Max Weber i Den protestantiska etiken och kapitalismens anda, 1904), och för det andra att hävda att kapitalismen föddes globalt genom organiserat våld som separerade producenterna från produktionsmedlen. Denna ursprungliga ackumulation var inte ett avslutat historiskt förspel till kapitalismen i Europa, utan en pågående global process som var oskiljaktig från imperialismen och kolonialismen i alla dess former (det vill säga inklusive bosättarkolonialism).⁸

För Marx hänvisar denna ursprungliga ackumulation till inhägnaden av allmänningarna i England, förstörelsen av böndernas självhushåll och skapandet av ett ”fritt” proletariat tvunget att sälja sin arbetskraft.⁹ Denna process krävde statligt våld — lagar mot lösdriveri, brutala straff och den framväxande kapitalistiska statens tvångsmakt. Här finns ingen oenighet med Chibber, som betonar både berövandet och skapandet av en ny institutionell miljö för konkurrens och vinstmaximering. Men Marx är tydlig med att denna engelska och nederländska omvandling inte kan förstås utan sitt världshistoriska sammanhang (det är dessutom värt att notera att den nederländska uppgången började svikta när man förlorade kontrollen över Angola, Brasilien och Nya Amsterdam). Långväga handel, kolonial erövring, folkmord på ursprungsbefolkningar i Amerika, Afrika och Asien, den transatlantiska slavhandeln och den plundring som blev rutin från dessa delar av världen utgjorde konstitutiva moment i kapitalismens uppkomst.¹⁰

Jag misstänker att Chibber skulle ha problem med uttrycket ”konstitutiva moment”. Denna ursprungliga ackumulation är inget som äger rum i ett avlägset förflutet, utan ett permanent tillstånd som påtvingas periferin. Kolonialismen, och därefter nykolonialismen (som Kwame Nkrumah visade 1965 och Walter Rodney vidare blottlade 1972), fungerade som ett maskineri för kontinuerlig expropriering: landstöld, tvångsarbete, etablerande med våld av monokultursekonomier, resursutvinning genom orättvisa gruvavtal och transferpriser, samt förstörelse av den autonoma sociala reproduktionen och den suveräna nationella produktionen.¹¹ Nationella och regionala ekonomier i den koloniserade världen omorganiserades inte för att utveckla sina egna produktivkrafter, utan för att tjäna imperiala ackumulationsprocesser.

Ursprunglig ackumulation måste förstås som en våldsam omorganisering av den sociala reproduktionen, inte enbart som expropriering av land och den tvångsmässiga mobiliseringen av arbete för varuproduktion. Den koloniala kapitalismen monterade systematiskt ned självhushållningsekonomier, kommunalt jordbruk och släktskapsbaserade omsorgssystem och tvingade därigenom reproduktionen av arbetskraften över på allt mer prekära och feminiserade former av oavlönat eller underbetalt arbete. I kolonierna blev kvinnors arbete — livsmedelsproduktion, omsorgsarbete, vatten- och bränsleinsamling, barnomsorg och vidmakthållandet av fördrivna samhällen — en outtalad subvention till den imperiala ackumulationen.¹² Detta var inte oviktigt för den kapitalistiska utvecklingen utan konstitutivt för den. Plantagen, gruvan och monokultursekonomin kunde bara fungera därför att kostnaderna för arbetskraftens reproduktion våldsamt externaliserades till koloniserade hushåll och, inom dessa, till kvinnorna. Ursprunglig ackumulation innefattade alltså inte enbart producenternas separation från produktionsmedlen, utan också den sociala reproduktionens separation från kollektiv kontroll, så att den underordnades de imperiala marknadernas, skuldregimernas och det rasifierade patriarkatets imperativ. Denna förstörelse och omorganisering av den sociala reproduktionen hör till de mest seglivade och minst erkända mekanismer genom vilka den primitiva ackumulationen fortsätter att verka i det globala Syd.

Inom den marxistiska traditionen finns en rad olika tolkningar av tanken om ursprunglig ackumulation, men vad fakta visar — och vad som har etablerats exempelvis i Samir Amins verk — är att imperialismen inte är ett utväxt av kapitalismen utan grundläggande för kapitalismen själv.¹³ Faktum är att den engelska översättningen av ursprüngliche som ”primitiv” är träffande också i en annan bemärkelse, eftersom denna form av ackumulation inte sker genom värdelagen utan genom rått våld, ett primitivt våld via skuldregimer, strukturanpassningsprogram, markrofferi (land grabs) och användning av teknologier för hybridkrigföring. Detta är den primitiva ackumulationens våld, om vilket Marx underströk att det inte så mycket var ackumulation som expropriering. Det användes inte enbart för att skilja producenterna från sina produktionsmedel i England och Holland, utan för att göra detsamma med betydligt större våld i Amerika, Afrika och Asien — liksom på Irland, där producenterna förlorade sina produktionsmedel (i synnerhet sin jord och sina jordrättigheter) och tvingades arbeta som ”fria” arbetare genom sociala hierarkier som inte upplöstes (såsom kast- och rashierarkier). Hela samhällen i den koloniserade världen omdanades genom imperialismens processer för att tillgodose kärnländernas aptit. Exemplet kan hämtas från Irland självt, Englands första koloni, som av de engelska godsägarna utformades för att överföra spannmål, kött och mejeriprodukter till England (som Marx noterar i Kapitalet), medan den irländska bonden levde på potatis och därefter — när svälten tilltog — migrerade till England för att arbeta för usla löner i fabrikerna, och senare till kolonierna för arbete och till bosättarkolonierna för land.¹⁴

Den primitiva ackumulationsprocessen strukturerade nya sociala relationer (inklusive en ny internationell arbetsdelning), där människor i kolonierna fann sig producera enorma mängder samhällelig rikedom inte för sig själva eller ens för sina egna nationella kapitalister, utan för att dräneras till det koloniala systemets centrum och förstärka dess kapitalackumulation inom industri och finans. I till exempel vicekungadömet Peru inrättade vicekungen Francisco de Toledo mita-systemet av tvångsarbete, där en av sju vuxna män var tvungen att arbeta utan lön åt den spanska kronan. Mitayos-arbetarna verkade i silvergruvorna med sina egna redskap och underhölls av sina samhällen, vilket innebar arbete som var ännu billigare än slavarbete och som etablerade nya sociala relationer i Anderna som överlevde silvret i Potosís gruvor.¹⁵ Omvandlingen av dessa sociala relationer till former av social aktivitet för kolonial varuproduktion — som stödde kapitalismens utveckling och etablerade en internationell arbetsdelning — förbigås av Chibber i denna kommentar.¹⁶

Chibber gör en intressant iakttagelse när han framhåller att det inte enbart är de kapitalmedel som plundrats som räknas, eftersom portugiserna och spanjorerna förde de väldiga silverbergen i Amerika till Iberiska halvön utan att omvandla detta kapital till industri och därmed till kapitalackumulation. År 1956 skrev Pierre Vilar en spirituell essä om Miguel de Cervantes Don Quijote (1605), som innehåller ett underavsnitt med titeln ”Spansk imperialism: feodalismens högsta stadium”. Vilar menade att det silvermynt som strömmade in i Spanien skapade massiva inflationseffekter och inte, som även Chibber påpekar, omvandlade Iberiska halvön till ett centrum för kapitalismen.¹⁷ Men här förblir både Vilar och Chibber bundna vid en världshistorisk syn som är nationscentrerad och ser inte de globala tentakler som redan århundraden tidigare omslöt Iberiska halvön. År 1407 grundade genuesiska finansiärer Casa di San Giorgio, en privat bank som kontrollerade Genuas offentliga finanser.¹⁸ Casa di San Giorgio och liknande institutioner blev centrala för finansieringen av långväga handel mot Asien, Svarta havsregionen och norra Afrika och Spanien. Under 1400-talet tog genuesiska bankirer över Spaniens finanser, stödde inkvisitionen som ett led i sina ansträngningar att bli Medelhavsregionens ledande köpmän (inklusive Andalusien och Marocko, som behärskade ingången till Atlanten), och finansierade därefter den iberiska utvecklingen av sockerplantager på Madeira (redan 1450), Kanarieöarna (sent 1400-tal) och São Tomé (sent 1400-tal). Dessa plantager, kapitalistiska i sin inriktning, fungerade som förebilder för de plantager som skulle komma i Amerika (Hispaniola mellan 1516 och 1520, Puerto Rico och Kuba årtiondet därpå).¹⁹ Hur Chibber (och Vilar) kan avfärda sockerplantagerna i Medelhavet, Atlanten och Amerika är förbryllande. Marx ”fjärde anmärkning” i Filosofins elände (1847) förtjänar att uppmärksammas: ” Det direkta slaveriet är huvudpunkt för den borgerliga industrin likaväl som maskinerna, krediten, etc. Utan slaveri, ingen bomull, utan bomull ingen modern industri. Endast slaveriet har givit kolonierna deras värde, kolonierna har skapat världshandeln, och världshandeln är betingelsen för storindustrin. Så är slaveriet en ekonomisk kategori av högsta vikt.”

Den spanska och portugisiska stölden av Afrikas guld och Amerikas silver utgjorde handpenningen för deras plantageekonomier, vilka integrerades i det framväxande världskapitalistiska systemet, som så småningom kretsade kring London. Det var detta kapital från London som sedan på nytt trädde in i imperialismens kretslopp för att finansiera infrastrukturella utbyggnader i Latinamerika och förstärka strukturerna för nykolonial värdedränering.²⁰ Bland spanska marxister råder konsensus om att de kapitalistiska samhällsrelationerna anlände senare till Spanien än till andra delar av Europa, att de spanska köpmännen verkade inom de gränser monarkin satte upp och förblev svaga, och att de först trädde fram efter den napoleonska invasionen 1808.²¹ När Chibber säger ”Spanien och Portugal borde ha haft de första övergångarna till kapitalism” bortser han från Iberiska halvöns invecklade samhällshistoria, dess kopplingar till genuesiskt kapital och hur det amerikanska silvret drogs vidare från Iberiska halvön för att finansiera den nederländska och engelska handeln och deras övergång till kapitalism. Detta var inte ett nationellt projekt, utan ett regionalt eller kontinentalt — och det är just detta som Chibber, som tycks ge utrymme för en metodologisk nationalism, inte ser.²²

Den politiska marxismens begränsningar

Mot slutet av intervjun noterar Chibber att hans idéer bygger på Robert Brenners arbete, ”som drev fram denna punkt med störst kraft”. När Naschek senare nämner Ellen Meiksins Wood svarar Chibber att ”hon byggde vidare på Brenners argument”. Det är viktigt att introducera denna världsbild för läsare som kanske inte är förtrogna med Brenner-debatten under 1970- och 80-talen och dess återkomst i och med Woods flera böcker under 1990-talet.²³ För Brenner och Wood — den senare myntade termen ”politisk marxism” för att beteckna deras ansats — uppstod kapitalismen inte ur handel, marknader eller befolkningstillväxt, och drog inte nytta av kolonialismen, utan uppstod ur historiskt specifika agrara klassrelationer som tvingade både godsägare och producenter att reproducera sig själva genom konkurrensutsatt marknadsberoende. Agrara klassrelationer i England är avgörande för denna process, och det är när de agrara klasserna utsätts för marknadstryck som kapitalismens ursprung kan markeras. Utifrån denna redogörelse försvinner Irland antingen (som hos Brenner) eller framträder (som hos Wood) endast för att avskiljas från andra koloniala erfarenheter, men detsamma gäller då också Asien, Afrika och självfallet Amerika — och, förvånande nog, även resten av Brittiska öarna och Europa. Detta är endast en engelsk berättelse, där England är upphovsmannen genom sin egen specifika samhällshistoria av kapitalistiska samhällsrelationer.

I en kort kommentar till Brenner-debatten skriver den framstående indiske historikern Irfan Habib att Brenners är en ”sagoliknande bild av den process som ledde fram till den engelska industriella revolutionen och till att England blev världens första industrikapitalistiska ekonomi”.²⁴ Habib anför flera viktiga skäl till varför så är fallet: för det första bortser Brenner från maskinens och fabrikens roll, vars plats i den kapitalistiska omvandlingen av jordbruket därmed också förbigås. För det andra fördunklar Brenner Irlands roll som en reserv från vilken livsmedel kunde anskaffas till sänkta priser inte bara åt den industriella arbetarklassen, utan också åt den agrara befolkningen, som annars stod inför en kollaps av sina inkomster till följd av nedmonteringen av deras hemslöjd och självhushåll. För det tredje förbiser Brenner inkomsterna från den transatlantiska slavhandeln, från handeln med varor producerade på slavplantagerna och från tributen från Indien. För det fjärde bortser Brenner från klasskampen mot bondebefolkningen (såsom våldet i 1700-talets inhägnadsrörelse) och från bondebefolkningens egen klasskamp (från Ketts uppror 1549 till Captain Swing-revolterna 1830–1831).²⁵

I Kapitalet skriver Marx att ”ehuru vi sporadiskt påträffar de första början till kapitalistisk produktion redan på 1300- eller 1400-talet i vissa städer kring Medelhavet, så daterar sig den kapitalistiska eran från 1500-talet”.²⁶ Brenner behåller tidsperioden men förlägger ursprunget uteslutande till den engelska landsbygden. Chibber säger att kapitalismen växer fram ”med början i mitten till slutet av 1400-talet. Så att man vid omkring 1550 eller 1560 i princip har en regelrätt kapitalistisk ekonomi. Detta är ungefär hundra år innan England har något egentligt imperium att tala om”. Detta är den klassiska Brenner-ansatsen, som bortser från den kapitalistiska utvecklingsprocess som måste innefatta maskinen (vilket Habib nämner). Maskinen är inte enbart en produktivitetshöjare utan en materialiserad samhällsrelation som omorganiserar arbetsdisciplinen, tiden och färdigheten, och som dessutom förstärker mervärdesutsugningen. Maskinen möjliggjorde skapandet av nya sociala relationer och uttryckte inte enbart de befintliga. Som Marx framhåller i Kapitalet är maskineriet ingen neutralt tekniskt framsteg utan ”det mäktigaste vapnet för att kuva strejker”²⁷ och för att omforma själva arbetsprocessen, så att det levande arbetet underordnas det döda och relativt mervärde systematiseras. Om vi tar maskinen på allvar måste vi förstå dess roll också i den koloniala produktionen: för det första i sockerkvarnarna på Madeira, Kanarieöarna, São Tomé och i Karibien från 1450 och framåt, och för det andra gruvmaskineriet i Potosí, Zacatecas och Centraleuropa från 1500 och framåt.²⁸

Dessa utvecklingar ägde rum före uppfinningen av de centrala beståndsdelarna i textilmaskineriet, såsom Spinning Jenny (1764), Water Frame (1769), Mulen (1779), den mekaniska vävstolen (1780) och ångmaskinen (1763). Det är i själva verket rimligt att Chibber inte känner till betydelsen av att samhällsrelationerna fullständigt omdanades på Madeira eller i Zacatecas av maskinen och formades till kapitalistiska samhällsrelationer, eftersom litteraturen om denna utveckling antingen inte föreligger på engelska eller inte ges ut av storstadsförlag. Frånvaron av maskineriet i denna litteratur — vad gäller dess roll för den utvidgade reproduktionen — och frånvaron av de tidiga plantagerna i Medelhavet och Atlanten avslöjar den politiska marxismens trånga perspektiv, nöjd som den är med engelska herrgårds- och länsadliga arkiv (och som bortser till och med från församlingsböcker som källor till demografiskt material, från tekniska handböcker, fabriksinspektörernas rapporter, räkenskapsböcker och liggare, godsarkiv och tekniska manualer).

Den politiska marxismen, eller åtminstone den tidige Brenner och den senare Wood, visar hur de kapitalistiska samhällsrelationerna disciplinerade arbetet i England och i andra delar av den nordatlantiska världen. Vad den inte visar är detta disciplinerade arbetes förhållande till kapitalets utvidgade reproduktion och till expropriationen av land, arbete och mineraler i kolonierna.²⁹ En korrekt redogörelse för kapitalismens komplexa ursprung skulle inte med sådan exakthet förse den med ett datum och en födelseort, utan förlägga den till plantagen, gruvan, kolonin, slavskeppet och, naturligtvis, fälten i England och fabrikerna i nordvästra Europa.

Kolonialismens roll

Tidigt i intervjun säger Chibber att han kommer att avfärda ”tanken att kapitalismen frambringades genom plundring”, vilken han säger ”ganska grundligt avfärdades under 1980- och 90-talen”. Det argument jag här driver är inte att kolonialismen mekaniskt ”skapade” kapitalismen, utan att kapitalismen växte fram som en global samhällsrelation (genom skapandet av en internationell arbetsdelning) med interna dynamiker i Europa som var oskiljaktiga från kolonial expropriering, tvångsarbete och maskinmedierad produktion på andra håll. Likväl är det betydelsefullt att Chibber på flera ställen i intervjun talar om ”plundring”, vilket är ett viktigt inslag i den nationella befrielsens retoriska arsenal: ”dränering” (drain) var termen under 1800-talet, därefter ”plundring”, och ”tribut” är ett ord som av Amin har utvecklats till ett kritiskt begrepp. Vad Chibber inte tycks medge när han använder ordet plundring är att kolonialismen inte enbart är stöld av silver, utan expropriering av land och kroppar. Det är värt att erinra sig att Marx, i Lön, pris och profit (1865) — som skrevs på engelska — kommenterade de klassiska politiska ekonomernas användning av ”föregående eller ursprunglig ackumulation” och därefter konstaterade att detta ”borde kallas ursprunglig expropriering”. Denna ursprungliga expropriering, skrev Marx, ”betyder ingenting annat än en följd av historiska processer, som resulterar i en upplösning av den ursprungliga föreningen mellan den arbetande människan och hennes arbetsredskap”.³⁰ Dessa historiska processer kan ses precist i koloniseringens historia, som går tillbaka till slutet av 1400-talet. Efter att Marx räknar upp dem i Kapitalet, band 1, kapitel 31 (”Den industriella kapitalismens uppkomst”), skriver han: ”Dessa idylliska tilldragelser är den ursprungliga ackumulationens huvudsakliga moment.”³¹ Med andra ord, grunden för den industriella kapitalistens framväxt. Om man bortser från kolonialismen och maskinen får man inte den industriella kapitalismens uppkomst — endast framväxten av vissa samhällsrelationer som veckar sig in i kapitalismens väldiga koloss.

Den fråga som Chibbers intervention reser är inte huruvida kapitalismen i abstrakt mening hade kunnat existera utan kolonialism, utan huruvida marxismen kan förklara kapitalismen så som den faktiskt växte fram utan att konfrontera imperiet, slaveriet och den maskinmedierade dominansen. På den frågan kommer den politiska marxismen, och Chibbers populariserade version av den, till korta. Genom att begränsa kapitalismens ursprung till engelska agrara klassrelationer och behandla kolonialismen som analytiskt sekundär misstar man en abstraktion — en betoning av politisk och nationell makt i motsats till globala politiskt-ekonomiska relationer — för en historisk förklaring. Om man inleder med att analytiskt abstrahera bort världen är det knappast förvånande att slutsatserna leder fram till uppfattningen att världen är oviktig.

Kapitalismen uppstod inte som ett självslutet nationellt system som senare projicerades utåt. Den växte fram genom globala processer av berövande, genom våldsam omorganisering av arbete och natur över kontinenter, och genom en tidig användning av maskiner på plantager, i gruvor och i utvinningskomplex som disciplinerade arbetskraften långt innan den engelska fabriken kom att dominera. Detta var inte perifera episoder eller blott ”plundring”, utan grundläggande moment i bildandet av kapitalistiska samhällsrelationer och av den internationella arbetsdelningen.

Om dessa historier tas på allvar kan återbetalningsfrågan inte avfärdas som ett moraliskt anrop eller ett bakåtblickande krav, utan måste förstås som en materiell och politisk nödvändighet. Återbetalning handlar inte enbart om att utdela skuld för forna brott, utan om att konfrontera de fortlöpande ackumulationsstrukturer som grundlades genom kolonial expropriering och som fortsätter att reproducera global ojämlikhet i samtiden. Detta är argumentet i den nya boken av Kwesi Pratt Jr., ledare för Socialist Movement of Ghana, med ett förord av Ghanas president John Mahama. Chibbers intervju kommer ut just som Pratts bok börjat röna uppmärksamhet, inte enbart i Ghana utan över hela kontinenten, med Mahamas löfte att samla stöd för idén genom Afrikanska unionens återbetalningsagenda.³² Det globala Nords rikedom påskyndades inte enbart av imperiet; den konstituerades genom processer av berövande som förstörde alternativa utvecklingsvägar, omorganiserade den sociala reproduktionen och låste fast en stor del av det globala Syd i beroenderelationer som kvarstår genom skuld, handel och finansiell dominans. Att avvisa återbetalningar samtidigt som man erkänner denna historia är att naturalisera en orättfärdig världsordning som om den vore resultatet av neutrala marknadsprocesser snarare än av århundraden av organiserat våld. En marxism som tar imperialismen på allvar måste därför hävda att återbetalningar — vare sig det rör skuldavskrivning, restitution av stulna resurser, teknologiöverföring eller återuppbyggnaden av offentliga kapaciteter som förstörts av kolonialism och strukturanpassning — inte är välgörenhetshandlingar, utan viktiga stridsfrågor kring återfördelningen av historiskt exproprierad samhällelig rikedom. Utan en sådan politik riskerar kapitalismkritiken att bli analytiskt skarp men politiskt verkningslös, oförmögen att förbinda historisk sanning med kraven på antiimperialistisk omvandling i nuet.

Att förneka detta är inte enbart att läsa historien felaktigt; det är att avväpna marxismen politiskt. En teori som skiljer kapitalismen från imperialismen kan inte redogöra för den ojämlika utvecklingens uthållighet, för det rasifierade arbetet eller för de fortlöpande formerna av primitiv ackumulation. En marxism som motsvarar vår värld måste därför börja där kapitalismen själv började — inte enbart på den engelska landsbygden, utan på plantagen, i gruvan, i kolonin och i maskinen.

---

Översatt från engelska av Daniel Cederqvist. Texten publicerades ursprungligen i Monthly Review, vol. 77, nr 10 (mars 2026).

1. Vivek Chibber intervjuad av Melissa Naschek, ”Colonial Plunder Didn’t Create Capitalism”, Jacobin, 14 december 2025. ↩︎
2. Debatten har förgrenat sig till olika språkområden, däribland japanska, ryska och spanska. I Japan inleddes debatten redan på 1930-talet, före Dobb — som översattes till japanska 1946 — med Naro Eitarōs The Developmental History of Japanese Capitalism (1930) och vidare till Kanji Ishii, The Historical Structure of Capitalist Japan (2015). I Sovjetunionen var de centrala författarna Jevgenij Kosminskij och Boris Porsjnev. Kosminskijs böcker behandlade den engelska erfarenheten med The English Village in the Thirteenth Century (1935) och Studies in the Agrarian History of England in the Thirteenth Century (1947), medan Porsjnev publicerade The Popular Uprisings in France from 1623 to 1648 (1948) och Feudalism and the Popular Masses (1964). Porsjnev publicerade en syntetisk översikt på franska: ”Les problèmes de la crise du féodalisme”, Annales Économies, Sociétés, Civilisations 13, nr 1 (1958). På spanska kulminerar den omfattande litteraturen i José Antonio Martínez Torres, ”La transición del feudalismo al capitalismo: ¿Un debate extinto?”, Revista de historia Jerónimo Zurita, nr 74 (1999). ↩︎
3. Begreppet superexploatering har sina rötter i Marx skrifter i Kapitalet, där han skriver om de extraprofiter som följer av kolonial extraktion. Detta tas senare upp av V. I. Lenin, som i Imperialismen som kapitalismens högsta stadium (1916) talar om ”extraprofiter”. Tanken utvecklas vidare av Charles Bettelheim, Calcul économique et formes de propriété (Paris: Maspero, 1970); Ruy Mauro Marini, Dialéctica de la dependencia (México: Era, 1973), även utgiven av Monthly Review Press som Dialectics of Dependency; Samir Amin, Imperialism and Unequal Development (New York: Monthly Review, 1976); Tricontinental: Institute for Social Research, Dependency and Super-exploitation: The Relationship Between Foreign Capital and Social Struggles in Latin America, Dossier nr 67, augusti 2023. ↩︎
4. Dadabhai Naoroji, Poverty and Un-British Rule in India (London: Swan Sonnenschein & Co., 1901); B. R. Ambedkar, The Problem of the Rupee: Its Origin and Its Solution (London: P. S. King and Son, 1923); Utsa Patnaik, ”The Free Lunch: Transfers from the Tropical Colonies and Their Role in Capital Formation in Britain during the Industrial Revolution”, i Globalization Under Hegemony: The Changing World Economy, red. K. S. Jomo (Delhi: Oxford University Press, 2006); Prabhat Patnaik och Utsa Patnaik, ”The Drain of Wealth: Colonialism before the First World War”, Monthly Review 72, nr 9 (februari 2021): 1–19. ↩︎
5. Jason Hickel, Dylan Sullivan och Huzaifa Zoomkawala, ”Plunder in the Post-Colonial Era: Quantifying Drain from the Global South Through Unequal Exchange, 1960–2018”, New Political Economy 26, nr 6 (2021); samt Jason Hickel, Christian Dorninger, Hanspeter Wieland och Intan Suwandi, ”Imperialist Appropriation in the World Economy: Drain from the Global South through Unequal Exchange, 1990–2015”, Global Environmental Change 73 (mars 2022). Det är viktigt att förstå att ojämlikt utbyte baserat på undervärderingen av arbete i det globala Syd inte omfattar hela det överskott som dräneras från Syd. Se John Bellamy Foster och Brett Clark, ”Introduction to the Updated Edition of Unequal Exchange”, Monthly Review 77, nr 8 (januari 2025): 1–19. ↩︎
6. Grieve Chelwa och Vijay Prashad, How the International Monetary Fund Suffocates Africa (Johannesburg: Inkani Books, 2026). ↩︎
7. Tricontinental: Institute for Social Research, The Churning of the Global Order, Dossier nr 72, januari 2024. ↩︎
8. Om bosättarkolonialism, se den utmärkta uppsatsen av John Bellamy Foster, ”Imperialism and White Settler Colonialism in Marxist Theory”, Monthly Review 76, nr 9 (februari 2025): 1–21. ↩︎
9. Den klassiska redogörelsen är E. P. Thompson, Whigs and Hunters: The Origins of the Black Act (Harmondsworth: Penguin Books, 1976). Ett och ett halvt årtionde före Thompson publicerade Ranajit Guha en bok om ”inhägnadsrörelsen” i Bengalen, som varken användes av Thompson eller togs in i debatten. Se Ranajit Guha, A Rule of Property for Bengal: An Essay on the Idea of Permanent Settlement (Paris: Mouton, 1963). Thompson skriver om Black Act från 1723 och Guha om den permanenta uppgörelsen (Permanent Settlement) 1793. ↩︎
10. Alexander Anievas och Kerem Nisancioglu, How the West Came to Rule: The Geopolitical Origins of Capitalism (London: Pluto Press, 2015). ↩︎
11. Kwame Nkrumah, Neo-Colonialism: The Last Stage of Imperialism (London: Thomas Nelson and Sons, 1965); Walter Rodney, How Europe Underdeveloped Africa (Dar es Salaam: Tanzania Publishing House, 1972). ↩︎
12. Den klassiska texten är Maria Mies, Patriarchy and Accumulation on a World Scale: Women in the International Division of Labour (London: Zed Books, 1986), men se även Silvia Federici, Caliban and the Witch: Women, the Body, and Primitive Accumulation (New York: Autonomedia, 2004). ↩︎
13. Från Samir Amin, Les effets structurels de l’intégration internationale des économies précapitalistes, avhandling, Paris, 10 juni 1957, till Samir Amin, Modern Imperialism, Monopoly Finance Capital, and Marx’s Law of Value: Monopoly Capital and Marx’s Law of Value (New York: Monthly Review Press, 2018). ↩︎
14. John Bellamy Foster och Brett Clark, ”The Rift of Éire”, Monthly Review 71, nr 11 (april 2020): 1–11. ↩︎
15. Pablo Macera hävdar att mita-systemet formade arbetsrelationerna i Peru ända in i samtiden. Detta framgår av två av hans viktigaste monografier, Trabajos de historia (Lima: Instituto Nacional de Cultura, 1977) och Visión histórica del Perú (Lima: Editorial Milla Batres, 1978). Denna tankelinje utvecklades vidare av Alberto Flores Galindo i Buscando un Inca (Lima: Instituto de Apoyo Agrario, 1986). ↩︎
16. Carlos Sempat Assadourian, El sistema de la economía colonial: Mercado interno, regiones y espacio económico (Lima: Instituto de Estudios Peruanos, 1982). ↩︎
17. ^Pierre Vilar, ”Le temps du Quichotte”, Europe, nr 34 (1956), översatt som ”The Age of Don Quixote”, New Left Review, I/68 (juli–augusti 1971). ↩︎
18. ^Carlo Taviani, The Making of the Modern Corporation: The Casa di San Giorgio and Its Legacy, 1446–1720 (New York: Routledge, 2022). ↩︎
19. Robin Blackburn, The Making of New World Slavery: From the Baroque to the Modern, 1492–1800 (London: Verso, 1997). Det viktigaste verket är Vitorino Magalhães Godinho, Os Descobrimentos e a Economia Mundial (Lissabon: Editorial Presença, 4 vol., 1963–1971). ↩︎
20. ^Litteraturen på denna punkt är omfattande. D. C. M. Platt, Finance, Trade, and Politics in British Foreign Policy, 1815–1914 (Oxford: Clarendon Press, 1968); Tulio Halperín Donghi, Una nación para el Desierto Argentino (Buenos Aires: Centro Editor de América Latina, 1982); Hilda Sábato, La clase dominante en la Argentina moderna: Formación y características, 1860–1910 (Buenos Aires: CISEA/Sudamericana, 1988). ↩︎
21. Josep Fontana, La quiebra de la monarquía absoluta, 1814–1820 (Barcelona: Ariel, 1971); Josep Fontana, Historia: análisis del pasado y proyecto social (Barcelona: Editorial Crítica, 1982); Manuel Tuñón de Lara, La España del siglo XIX (Barcelona: Laia, 1974); Manuel Tuñón de Lara, El movimiento obrero en la historia de España (Madrid: Taurus, 1972); Jordi Nadal, El fracaso de la revolución industrial en España, 1814–1913 (Barcelona: Ariel, 1975). ↩︎
22. Andreas Wimmer och Nina Glick Schiller, ”Methodological Nationalism and Beyond: Nation-State Building, Migration and the Social Sciences”, Global Networks 2, nr 4 (2002): 310–34. ↩︎
23. För Robert Brenner: ”Agrarian Class Structure and Economic Development in Pre-Industrial Europe”, Past & Present, nr 70 (1976); ”The Origins of Capitalist Development: A Critique of Neo-Smithian Marxism”, New Left Review, I/104 (1977); ”The Agrarian Roots of European Capitalism”, Past & Present, nr 97 (1982). För kritik av hans uppfattning och hans svar, se The Brenner Debate: Agrarian Class Structure and Economic Development in Pre-Industrial Europe, red. T. H. Aston och C. H. E. Philpin (Cambridge: Cambridge University Press, 1985). För Ellen Meiksins Wood, se The Pristine Culture of Capitalism (London: Verso, 1991); Democracy Against Capitalism (Cambridge: Cambridge University Press, 1995); samt The Origin of Capitalism: A Longer View (London: Verso, 2002). ↩︎
24. Irfan Habib, ”The Rise of Capitalism in England: Reviewing the Brenner Thesis”, Proceedings of the Indian History Congress 74 (2013): 741. ↩︎
25. ^Andy Wood, The 1549 Rebellions and the Making of Early Modern England (Cambridge: Cambridge University Press, 2007); Eric Hobsbawm och George Rudé, Captain Swing (London: Lawrence & Wishart, 1969). ↩︎
26. Karl Marx, Kapitalet, vol. 1 (New Delhi: LeftWord Books, 2010), 506. ↩︎
27. ^Marx, Kapitalet, vol. 1, 290. ↩︎
28. João G. Araújo m.fl., ”Sugar Production in the Atlantic: Ceramic Moulds from Madeira, Cape Verde, and São Tomé (15th–17th Centuries)”, Instalaciones y paisajes azucareros atlánticos, red. Gaëlle Dieulefet och Catherine Losier (Oxford: Archaeopress, 2023); Peter Bakewell, Minería y sociedad en el México colonial: Zacatecas, 1546–1700 (México: FCE, 1976). ↩︎
29. ^Geraldo Gomes, Engenho y Arquitetura — tipologia dos edifícios dos Antigos Engenhos de açúcar de Pernambuco (Recife: Editora Fundação Gilberto Freyre, 1998); Modesto Bargalló, La minería y la metalurgia en la América española durante la época colonial, con un apéndice sobre la industria del hierro en México desde la iniciación de la Independencia hasta el presente (México: Fondo de Cultura Económica, 1955). ↩︎
30. Karl Marx, Value, Price and Profit i Wage-Labour and Capital/Value, Price and Profit (New York: International Publishers, 1976), 38–39. ↩︎
31. Marx, Kapitalet, vol. 1, 531. ↩︎
32. Kwesi Pratt Jr., Reparations: History, Struggle, Politics, and Law — Reparations for Africa (Accra: Printer Excel, 2025); Mikaela Nhondo Erskog och Vijay Prashad, ”The Actuality of Red Africa”, Monthly Review 76, nr 2 (juni 2024): 37–50. ↩︎

Artikel publicerad 31 maj, 2026.