Först och främst; jag är förfildelning. Dock har jag blivit känd som kritiker av fildelning,delvis på grund av egna obetänksamma formuleringar. Det brev frånUnison jag refererar till i min tidigare artikel är inget jagprincipiellt ställer mig bakom eftersom felaktiga slutsatser dras ibrevet. Brevskrivarna ropar efter starkare lagstiftning. Det som isjälva verket skulle lösa deras problem är digitala bibliotek. Attjag inte skrev detta i artikeln var klantigt.
Min främstakritik mot fildelningslobbyn är att kulturarbetarnas intressen intetas till vara på ett bra sätt, även om bland annat Mikael vonKnorring gör hedervärda insatser i frågan genom din argumentationför digitala bibliotek.
Dock är min mening att den inkomstkulturarbetare förlorar under den tiden fildelningen inte ärreglerad, i min syn helst genom digitala bibliotek. Detta föranlederen del kritik mot de fildelningsivrare som uppenbar tycker attkulturarbetarnas inkomst är helt irrelevant. Detta föranleder ocksåexemplet med fläskfilén där jag har svårt att de att det, om detbildades opinion för gratis fläskfilé, eller något annat för dendelen, skulle vara lika socialt accepterat att helt enkelt gå in ochta det på en affär och gå ut igen med hänvisning tillprincipiella ställningstaganden. Så länge samhället inte harkommit fram till en linje där fläskfilén exempelvis kanskattesubventioneras är det ett stort problem för de som driverbutiker, samma princip anser jag kan appliceras på fildelningen somalltså fram till dess att den ovan nämnda lösningen med digitalabibliotek blivit verklighet innebär inkomstbortfall för musiker ochlåtskrivare.
Jag hävdar att Unison:s brev tar upp en viktigfråga, nämligen den om låtskrivares villkor. Denna fråga,försörjningsaspekten, pekar obönhörligt mot slutsatsen attskivbolagen har spelat ut sin roll. Skivbolagens avskaffande skullerent av kunna höja låtskrivarnas löner vilket tydligt gestaltasmed exemplet Spotify. Spotify tecknar sina avtal med skivbolagen. Iregel tar skivbolagen 75 % av vinsten och låtskrivare, musiker medflera får dela på resterande 25 %. Skivbolagens avskaffande skullealltså kunna leda till högre kulturarbetarlöner och billigarestreamingtjänster för musik, alltså en win/win-situation för detvå parter som är relevanta i sammanhanget, kulturarbetarna ochkulturkonsumenterna.
Att Unison ställer sitt brev tillnäringsminister Lööf är heller inget konstigt i sig. De(brevskrivarna) upplever att Lööfs förespråkande av ”frifildelning för privat bruk” är ett hot mot deras löner. Härhar de helt rätt men det beror i praktiken på att Lööf intepresenterar någon lösning på hur låtskrivarnas löner kanbibehållas trots legalisering av fildelning. Detta anser jag värtatt kritisera.
Att jag håller med brevskrivarna närde skriver: När nu du, Sveriges nyblivna näringsminister, villta bort vår rätt till möjligheten att kunna livnära oss på vårtarbete är botten nådd ärheller inte särskilt konstigt. Jag anser att så är fallet. Bottenär dock inte nådd för att Lööf säger sig vilja legaliserafildelning utan för att hon inte berättar hur hon vill göra det,något jag själv tidigare fått kritik för av bland annat Mikaelvon Knorring, berättigad sådan.
Attsedan Rasmus Fleischer kallar denna, som jag anser relativt nyktrasyn på fildelning för ”kulturstalinism” säger i mina ögon merom honom än om mig. Däremot vill jag poängtera att vad som skrivspå Clartébloggen alltid är skribentens egna åsikter, inteClartés, därför tar jag för givet att den Fleischer menar vara”kulturstalinist” är jag och inte Clarté som organisationvilket han felaktigt antyder på sin blogg.
Ifortsättningen ska jag försöka vara tydligare med min inställningi fildelningsfrågan.
Tips: På Overklighetens folk -texter från den overkliga kulturvänstern finns en text av Mikaelvon Knorring som är läsvärd, Fildelning som framsteg .
Artikel publicerad 22 november, 2011.