Den som försöker, eller redan har lyckats, förtränga sin naturliga impuls att ge har dock sedan urminnes tider en hel arsenal av argument att använda mot fattiga och i synnerhet tiggare, t ex:

• · Tiggare bara utnyttjar svenskarnas godtrogenhet – detta argument går framför allt hem hos folk som, utan att äga särskild faktakunskap i frågorna, av bekvämlighet valt att mera tro på en främlingsfientlig agitation än till sina mera generösa landsmäns egna omdömen.
• · Tiggarna arbetar organiserat. Man får hoppas på att de tiggarna är kloka och solidariska och sinsemellan delar upp platser och pengar.
• · Jag är emot välgörenhet, hjälpen i stället skall vara samhällets angelägenhet. Välgörenhet hjälper på sikt ingen, utom givarna, som njuter av sitt goda samvete. Det är givarna i så fall väl unt, även om allmosor definitivt inte innebär den allmänna och permanenta lösning på fattigdomen som sagesmannen antyder sig ha tillgång till.
• · Somliga bland dem, som tigger, kan ha det svårt , men av princip ger jag inget till dem. (Se ovan beträffande principer!) Vederbörande bör tillfrågas om vilka åtgärder som hen i stället föreslår eller redan praktiserar, som bättre hjälper de människor som stör gatubilden.Det är just för detta slag av principfasta personer som jag har skisserat ovanstående fyra punkter. D v s i avvaktan på att Bo Rothsteins förslag om kriminalisering av allmosegivande, ev. med SD:s entusiastiska  bistånd, görs till allmän lag och därmed befriar våra individuella samveten.

Vanligast är att man av altruistisk impuls ofta försöker hjälpa någon som ber om en modest penning, åtminstone om man har småpengar på sig och inte kommer undan. Eftersom tiggeri på gatan än så länge är en ganska ny företeelse – som dock är i stark uppgång – är det för de flesta i Sverige ännu ganska olustigt att behöva titta bort eller ta en omväg runt den som tigger. Men om ingenting sker och eftersom det i längden är minst obekvämt att blunda för andras olycka kommer medborgarna, eventuellt med hjälp av argument liknande ovanstående, att vänja sig vid att göra så.

Detta kunde undvikas om, och endast om, folk gemensamt i vårt land och tillsammans med folk i de länder från vilka tiggarna måst fly på nytt med kraft ställer de enkla, självklara och genomförbara (Sic!)kraven på arbete och bröd.

Artikel publicerad 03 januari, 2014.