Vad vi nu bevittnar i Ukraina och Krim är antagligen första steget Vladimir Putins rekonstruktion av en del av det forna Sovjetunionen och framför allt dess skyddssfär. Krisen utlöstes av den USA- sponsrade kuppen mot Ukrainas korrupta, men valde, proryska president, Viktor Janukovitj. Inga västerländska ledare borde ha blivit överraskade av Krimhändelserna. Nationernas suveränitet må i världspolitiken ha en retorisk roll, men beträffande stormakternas verkliga politik är det strategiskt inflytande och inflytelsesfärer som gäller. När USA och NATO i mer än 20 års alltmer gett sig in i Rysslands traditionella intressesfär var det oundvikligt att Moskva skulle ripostera.

Västalliansen har, enligt bl a den kunnige USA-analytikern Eric S. Margolis, begått samma misstag i Ukraina att de alltsedan 30-talet gjort i centrala och östra Europa – lämnat säkerhetsgarantier de omöjligen kunde uppfylla. Putins utspel på Krim kommer, enligt Margolis sannolikt därför att fungera. Det finns inget USA eller NATO kan göra åt det, utom att gruffa och införa ömsesidigt drabbande ekonomiska sanktioner, som redan vållat slitningar inom NATO-alliansen. Tysklands Angela Merkel, den mest kompetenta och avlyssnade av de västeuropeiska ledarna, gruffar bestämt, men med försiktighet, till skillnad från de amerikanska nykonservativa – t ex vice utrikesministern Nuland, som i december bjöd demonstrationen på Maidan på kakor. Detta utöver de fem miljarder dollar USA enligt Nuland under senare år lagt ut för att för att få kuppen till stånd . USA-hökarna verkar vara beredda på en väpnad konflikt med kärnvapenmakten Ryssland. Men inte ens att Carl Bildt ser bister ut och pekar med hela handen öster ut skrämmer antagligen Putin.

Genom att flytta tolv F-16 jaktplan till Polen och krigsfartyg till Svarta havet har USA militära visserligen styrkor på plats för att utlösa ett krig, men inte för att vinna det. Putin vet att det är en bluff.

Washingtons fick visserligen tretton av Säkerhetsrådets medlemmar med sig i sitt fördömande av Krims folkomröstning om halvöns framtid. Eftersom man på förhand visat att resolutionen skulle fällas av Rysslands veto var det ganska riskfritt att stödja den. Washingtons nymornade respekt för nationell suveränitet låter onekligen lite ihålig med hänsyn till på de uppenbart riggade val som förestår i USA-dominerade stater som Egypten och Afghanistan.

Artikel publicerad 16 mars, 2014.