En folkvandring från sydöst till nordväst är ett faktum. Att immigranterna med tiden blir till en välsignelse för oss infödingar är mycket troligt men ligger i en osäker framtid. Frågan om vem som på kortare sikt skall betala notan är den som tycks uppta partipolitiken – utom, förstås, för de Sverigedemokrater, som av rasskäl alltid velat hejda immigration, kosta vad det vill.
Socialdemokraterna och de gröna har, förhoppningsvis mot bättre vetande, bestämt sig för att i samråd med borgarna, inklusive Lööfs parti, låta flyktingarna betala kalaset, därav propositionen om den nya asylpolitiken, som skall göra asylrätten mera illusorisk.
V har idag ensamt modesta, men välgrundade, invändningar mot förslaget. Vid första anblicken tycks Annie Lööf personligen dela dem. Ända tills man kommer till frågan om betalningen då den nyliberala bockfoten tittar fram under kjolen: Det handlar om att ”sänka trösklarna på arbetsmarknaden” och att ”bostadsmarknaden liberaliseras”. Och självfallet om att ”reformera arbetsrätten”. D v s det är de arbetande klasserna vilka som vanligt måste öppna sina hjärtan men framför allt sina plånböcker för att lösa kapitalets kostnads- och systemkris.
Artikel publicerad 11 december, 2015.