Diskussionens vågor går höga om Israel begår folkmord i Gaza eller inte. Är det viktigt att slå fast om så är fallet och i så fall varför? Svaret står att finna i statsministerns ovilja att ta ordet folkmord i sin mun.
Israels krigföring mot befolkningen i Gaza har passerat alla gränser och sedan månader tillbaka använder Netanyahu sig av svält och avrättningar av dem som köar för att försöka lindra sina barns lidande. Det är därför inte märkligt att diskussionen om Israel begår ett folkmord i Gaza har tagit fart.
Den 28 juli presenterade de israeliska människorättsorganisationer B’Tselem och Läkare för mänskliga rättigheter (Physicians for Human Rights, PHR) en rapport och anklagade staten för just folkmord. ”En undersökning av Israels politik gentemot Gazaremsan och dess fasansfulla resultat, tillsammans med uttalanden från ledande israeliska politiker och militära befälhavare om målen med attacken, leder oss till den entydiga slutsatsen att Israel vidtar samordnade aktioner för att avsiktligt förstöra det palestinska samhället i Gazaremsan … Som israeler och palestinier som lever här och bevittnar verkligheten varje dag, har vi en plikt att säga sanningen så tydligt som möjligt: Israel begår folkmord mot palestinierna.”
Samma slutsats drar Matylda Jonas-Kowalik, doktorand vid Uppsala Centre for Holocaust and Genocide Studies, i DN 27 juli: ”Varje forskare inom Förintelsen måste känna igen ekona från det förflutna i nuet. Tecknen är oroväckande bekanta: det avhumaniserande språkbruket från israeliska företrädare när de beskriver palestinier, massfördrivningen av hela samhällen, urskillningslösa bombningar av hem, skolor och sjukhus, medvetna attacker på civil infrastruktur – och, kanske mest fasansfullt, den utbredda svälten. Svälten i Gaza är inte en naturkatastrof – den är skapad av människor.”
Det tyngsta inlägget kommer från den ansedde folkmordsforskaren Omer Bartov. Han skriver i New York Times den 15 juli en artikel med rubriken
”Jag är en folkmordsforskare. Jag kan känna igen ett när jag ser det”: ”Min ofrånkomliga slutsats har blivit att Israel begår folkmord gentemot det palestinska folket. Efter att ha vuxit upp i ett sionistiskt hem, bott den första halvan av mitt liv i Israel, tjänstgjort i armén som soldat och officer och tillbringat större delen av min karriär med att forska och skriva om krigsförbrytelser och Förintelsen, var det plågsamt att komma fram till denna slutsats och jag försökte stå emot den så länge jag kunde. Men jag har undervisat i folkmord i ett kvarts sekel. Jag kan känna igen ett när jag ser ett.”
Vilken är egentligen definitionen på folkmord? Enligt artikel 2 i Genevekonventionen av 1948 är det handlingar som begås med avsikt att helt eller delvis förstöra en nationell, etnisk, ras eller religiös grupp. Den fastställer också skyldigheterna för de 153 stater (bl.a. Sverige) som har ratificerat eller anslutit sig till konventionen att förebygga och bestraffa brottet folkmord.
Det finns de som tvekar om det är klokt att hänga upp sig alltför mycket på om Israels krigshandlingar är ett folkmord. Redan i november 2023 gav professor Alexander Hilton vid Center for the Study of Genocide and Human Rights,[7] på Rutgers University en intervju med The Conversation. Han pekade på svårigheterna att juridiskt slå fast om en krigshandling är folkmord eller inte: ”Den juridiska definitionen är en politisk och politiserad definition. Det är utmärkt att ha den, men den har också begränsningar och den används politiskt … Det är mycket sannolikare att få ett åtal och en fällande dom när det gäller krigsbrott än för folkmord på grund av det senare har en tröskel vad gäller medveten avsikt (intent). Så, på ett märkligt sätt, innebär att det finns en juridisk definition av folkmord att det blir mindre sannolikt att någon åtalas.”
Visst är det så att varken Israel eller USA godkänner ICC, Den internationella Krigsförbrytartribunalen i Haag. Och båda staterna försöker på olika sätt tvinga domstolen att inte fatta beslut som går dem emot. Donald Trump införde ekonomiska sanktioner och reserestriktioner mot ICC:s chefsåklagare Karim Khan som svar på domstolens beslut att utfärda arresteringsorder mot Netanyahu. 2024 berättade den tidigare chefsåklagaren Fatou Bensouda att direkta hot hade riktats mot henne och hennes familj och att hon utsatts för ”ligistliknande skrämseltaktik och hot”. Enligt Guardian var den ansvarige Mossads tidigare chef Yossi Cohen. Med största sannolikhet fortsätter USA:s och Israels skrämseltaktik gentemot ICC och ICJ för att förhindra att något beslut om folkmord fattas.
Men trots de juridiska svårigheterna bör vi inte överge folkmordsbegreppet. Det är inte bara en fråga om juridik. Yuli Novak, B’Tselems vd, påpekar att det är avgörande att erkänna att folkmord pågår även utan ett domslut av ICJ. Hon säger: “Folkmord är inte bara ett juridiskt brott. Det är ett social och politiskt fenomen.”
Omer Bartev poängterar varför det är viktigt att slå fast att det är ett folkmord. “Det åligger alla stater som undertecknat (folkmordskonventionen) att förhindra ett sådant försök, att göra allt de kan för att stoppa det medan det pågår och i enlighet straffa alla som var inblandade i detta brottens brott.” (min kursivering)
Detta är naturligtvis den helt avgörande. Raphael Lemkin var den som myntade begreppet folkmord i boken Axis Rule in Occupied Europé,som kom ut i USA 1944. Tänk om de allierade hade tagit till sig den informationen och använt en bråkdel av de bomber som de släppte ner över Dresden till att slå ut järnvägsförbindelserna med Auschwitz och andra förintelseläger!
Sveriges statsminister Ulf Kristersson, som länge ansåg att Israels krigföring i Gaza var proportionerlig och ett uttryck för dess rätt till självförsvar, säger nu ”att det som nu pågår är förfärligt och avskyvärt” men inte ett folkmord. Han säger till Studio Ett 28 juli: ”Jag tror att vi skulle få väldigt stora problem om vi bortsåg från de juridiska bedömningar som har legat till grund historiskt för just folkmordsfrågan, och plötsligt göra politiska bedömningar.”
Konsekvensen av Kristerssons ståndpunkt är att vi inte skulle ha kunnat kalla Förintelsen för Förintelsen så länge den pågick, eftersom det var först efter kriget som folkmordskonventionen skapades. Och än viktigare: Om Kristersson erkände att ett folkmord pågår skulle konventionen vara bindande. Han skulle inte längre bara kunna prata utan vara tvungen att agera. Skadade palestinska barn skulle inte kunna hållas utanför Sverige utan skulle få vård här. Stödet till UNHWR måste av nödvändighet återupptas. Statsministern skulle inte kunna hänvisa till EU-beslut utan vara skyldig att stoppa Sjöfartsverket från att köpa kikarsikten från den israeliska krigsindustrin Elbit och tvingas frysa handelsförbindelserna med Israel. KD skulle kastas ur regeringen för deras organiserade samarbete med kriminella israeliska bosättare.
Det är skälen till att Kristersson vägrar kalla ett folkmord för folkmord, inte några juridiska spetsfundigheter.
Artikel publicerad 22 augusti, 2025.