Politikerna talar om lag och ordning, men det är i rättssalarna som sanningen blottas och makten döms. Det skriver talespersonerna för Återställ Våtmarker.
Det är när man sätter press på systemet som strukturerna avslöjar sig. När det inte går att blunda för de problem som olydiga medborgare skapar blir makthavarna tvingade att agera. Illdåden mot klimatet, som förut kunde fortgå under radarn som ”business as usual”, hamnar plötsligt i strålkastarljuset. Högst på agendan hamnar bråkstakarna. Politikerna utnyttjar alla sina kontakter och de dolda maktstrukturerna blir tydligare. Deras blodhundar, mer immuna mot kritik, släpps lösa på sociala medier och tidningarnas debattsidor. Åsiktsmaskineriet drar igång och makthavarnas verkliga agenda börjar blottas. Med ett förändrat tonläge kan de öka repressionen.
Våren 2022 räckte det med att en handfull oroliga, sorgsna och förbannade personer satte sig på motorvägarna i Stockholm för att politikerna skulle förfasa sig. För att försöka hålla borta klimatdebatten från valrörelsen vällde hatet över oss. Efter valet började den nytillsatta Tidöregeringen att tala om klimataktivister som ett ”säkerhetshot”. I justitieutskottet benämndes vi som ”sabotörer”. Som P1-programmet Konflikt visade ledde detta till att sabotageparagrafen, skapad under andra världskriget mot spioner, började användas mot fredliga klimataktivister. Det stoppade inte oss: vi gick direkt från häktet ut på motorvägarna igen. Dag efter dag, vecka efter vecka. För har man rätt kan man inte vika ner sig.
Under de följande åren hade vi haft många utvecklande möten i tingsrätterna och hovrätterna. Respektfulla möten baserade på kunskap, moral och juridik. Möten där man blir lyssnad på och får tala till punkt, långt ifrån den stämning som skapas av politikernas lögner och nästan religiöst ideologiska skitsnack. Vi fick lära oss om klimatjuridik, hur en rättegång är uppbyggd och att vi har internationella rättigheter. Rätten fick lära sig om klimatkollapsens akuta omfattning och de torrlagda våtmarkernas koppling till förödelsen. Det finns i dag inte en tingsrätt i Sverige som inte erkänner att vi befinner oss i ett klimatnödläge. Med de goda mötena kom också de juridiska segrarna. Till sist satte Högsta domstolen punkt och frikände oss från sabotage.
De politiska makthavarna inväntade inte fällande domar i sabotagemålen. I samband med att vi gick ut med spadar i torvgruvorna för att återställa naturen så började de luckra upp allemansrätten. I lantbruksmagasin och lokala borgerliga tidningar, med den Timbroskolade ”Snyggbonden” i spetsen, målades vi upp som ett hot. Vi kontrade med att bygga ett folkligt naturreservat på Grimsås mosse mitt bland torvjätten Neovas grävmaskiner. Än en gång kallades vi för ”sabotörer” och åtalades för grovt olaga intrång, med möjliga straff från 6 månader till 3 års fängelse. När de första domarna kom vintern 2024 friades vi på alla punkter. Vi fälldes senare i ett fall i Borås tingsrätt, dock för den lägre graden av olaga intrång.
I och med vårt arbete för att förbjuda den klimatskadliga torvbrytningen har vi även hamnat i konflikt med den finska staten. Neova, som bryter 70 procent av all torv i Sverige, är ett statligt finskt bolag. Efter att vi i åratal har arbetat med att fylla igen diken i torvbrotten och demonstrera på bland annat idrottstävlingar, finska riksdagshuset och Vasaskeppet har den finska staten nu fått nog. De hyr in sina egna advokater, som bistår åklagaren i domstolarna, för att sätta dit fredliga demonstranter i Sverige. Just nu pågår en rättegång där inhyrda jurister från den finska staten, mot åklagarens yrkande, kräver ett års fängelse för demonstranterna. Vi gläds över att den finska regeringen nu måste bekänna färg och visa var de egentligen står när det kommer till demokrati och demonstrationsrätt. Vi är beredda att ge dem en match i domstolarna.
Parallellt med rättegångarna har flera försök gjorts för att inskränka demonstrationsfriheten och yttrandefriheten i syfte att skrämma obekväma röster till tystnad. Vissa blir av med jobbet för sitt klimatengagemang. Det är mer regel än undantag att vänner från våra nordiska grannländer efter en demonstration tas åt sidan och hotas med utvisning. Ibland frihetsberövas även aktivister i förebyggande syfte, som när klimataktivister från Finland greps vid gränsen 2024 och låstes in tills den demonstration som de skulle delta i var över. När gränspolisen försökte hota vår vän och kollega David Alcer med frihetsberövande och hot om utvisning tog det stopp och polisens bluff synades i media.
Ett annat knep för att begränsa demonstrationsfriheten är att strama åt var man får demonstrera och hur störande en demonstration får vara. I år har vi sett hur svensk polis släpar iväg pensionärer utanför riksdagen trots att de under de senaste 14 åren varit tillåtna att demonstrera för klimatet på just den platsen. Att en demonstration stör är själva essensen, annars har den ingen effekt. I Europakonventionen och svensk grundlag står det att en demonstration endast får upplösas om det innebär en allvarlig störning. Riksdagspolitikerna tycker uppenbarligen att själva budskapet är oacceptabelt störande, för vem blir störd av en handfull pensionärer som lugnt och fredligt står med plakat i händerna?
Vi som agerar i Återställ Våtmarkers namn är alla beredda på fängelse. Vi vet av erfarenhet att vi kan bli inlåsta i veckor, även för demonstrationer vi tror är säkra. Vi skräms inte, för det vi kämpar för är så mycket viktigare. Däremot ser vi folk runt omkring oss som inte vågar bli associerade med oss och aldrig pratar om vad de känner eller tycker om att grunden till liv försvinner i takt med att politikerna eldar på dödsmaskinen. Det kallas för nedkylningseffekt och är ett redskap för auktoritära politiker att få människor att vara tysta och lyda.
Vi tror på vår egen förmåga att förändra och styrkan i det respektfulla goda samtalet. På samma sätt som vi ser förändring hos de poliser vi samtalar med på gatan, i torvbrotten, i polisbilarna och i förhören på polisstationerna ser vi en förändring i rättssalarna. Ingen kan timme ut och timme in vrida och vända på det existentiella hot som politikerna är medskyldiga till utan att bli påverkad. I rättssalarna kan vi skönja vår vision om medborgarråd, där kunskap och goda argument får råda.
Hos politikerna finns det däremot ingen vilja till att lyssna eller samtala. De vet redan hur illa det är. De har redan försatt oss i en revolutionär situation på grund av fegheten i att hela tiden prioritera tillfredsställandet av kortsiktiga behov. Systemet med oändlig tillväxt kraschar nu mot verklighetens katastrofer. Makthavarnas ideologier är inte användbara längre. Det rådande systemet är döende. Politikernas svar kan därför bara bli mer kortsiktig populism, fler lögner och hårdare repression tills någon annan tar över. Det är därför vi, i vår olydnad, hoppas på rättsväsendet. Där finns åtminstone en möjlighet till förståelse, moralisk ryggrad och en genuin vilja till rättvisa.
Nu till alla centerpartister, moderater, vänsterpartister (eller vilken nyans av tillväxtsidiotin ni nu representerar) som sätter kaffet i halsen: Var lugna, vi kommer fortsatt tålmodigt och kärleksfullt vänta på er som individer. Till övriga läsare som gett upp hoppet inför nästa valrörelse vill vi bara säga att åsikter och värderingar inte betyder ett skit längre. Nu är det handling som gäller. Man skapar inte en spricka i systemet genom att ”stå upp” för någonting med ett plakat på ett torg. Man ruckar inte maktpelare genom att ”i solidaritet” skriva under en namninsamling. Man gör det genom att störa precis så mycket att man ser effekt. Välkomna till motståndet!
Artikel publicerad 21 december, 2025.