Ordning och reda, lag och ordning. Det har varit refräng i nästan alla politikers drapor under flera år nu. I dag börjar vi se resultatet. För även om repressionen mot antiimperialistiska rörelser inte är någon ny företeelse i Sverige (tänk Vietnam) så har de senaste årtiondenas frontalattack på anställningstrygghet och på permanenta uppehållstillstånd, på meddelarfriheten och på rätten att demonstrera, på den ordnade lagstiftningsprocessen och på grundläggande medborgerliga rättigheter visat oss en sak: Borgarna backar inte. Vi måste mota tillbaka dem.

I det här numret går vi igenom en rad tillfällen och platser där juridiken och politiken möts. Silas Aliki och Miran Kakaee belyser i sin text gränserna för lagen som politiskt verktyg. Går det verkligen att stämma sig fram till det klasslösa samhället? Hur förhåller sig den politiska organiseringen till juridiken?

I någon mån måste man kanske svara på båda fronterna. När Palestinarörelsen angrips med näbbar och klor från politiker, när barn ska fängslas, när medborgarskapet ska villkoras – när det ser ut som om inskränkningarna bara blir fler och fler och fler – då är det värt att minnas att vissa rörelser faktiskt har lyckats, vilket Återställ Våtmarker visar i sin text.

Förändringarna inom förhållandet mellan politik och juridik är oöverblickbara. Våra nedslag i det här numret får ses som inledningar. Det gäller för Agri Ismaïls text om Palestine Action och det gäller för Joel Malmgrens text om Sydafrikas folkmordscase.

Men för att inte låta det bli alltför flyktigt och mosaikartat inleder vi med en intervju som försöker ta ett helhetsgrepp på situationen. I samtal med en jurist som varit deltagare i och föreläsare vid Akademin för rörelsejurister försöker vi rita upp allt som lagens långa arm greppat efter de senaste åren. Det är en dyster bild som målas upp. Men kanske finns det också hopp?

Numret landar hos prenumeranter 8/1, men den digitala versionen går att läsa redan nu.

Köp detta nummer!