Vi i Clartés redaktionsledning välkomnar att Victor Malm, stolt kulturchef på Expressen, en av landets större tidningar, nu manar till gemensam, publicistisk kamp.
Vi beklagar visserligen att Malm underlåter att nämna det ansvar som vi som journalister, skribenter och publicister har för att solidarisera oss med våra palestinska kollegor och gemensamt arbeta för deras rätt att verka, och leva.
Men vi är likväl glada att Malm, som ju har en viss möjlighet att nå ut till makthavare och beslutsfattare, nu uppmärksammar de hot mot yttrandefriheten och pressfriheten som vi möts av i Sverige i dag.
På Bokmässan var de där. Samma krafter som i sitt drev mot en enskild tidskrift till och med pressade Kulturrådets referensgrupp för att få dem att dra in stödet till tidskriften i fråga. Samma krafter som hetsade mot den ansvarige utgivaren och drog in dennes barn i sin påverkanskampanj, i ett försök att tysta och skrämma. Dessa personer trakasserade nu återigen framstående svenska författare, för att som Malm formulerar det, ”försöka tysta. Göra dem rädda”.
Så vi i Clartés redaktionsledning ställer oss helhjärtat bakom Malms uppmaning. Låt oss svenska publicister gemensamt mota extremhögerns pressfrihetsvidriga kampanjer i grind. ”Förtalsombudsmannen” Christian Peterson och hans kumpaner kan inte få fortsätta tysta det fria ordet!
Eller, om vi nu inte ska prata med clowner på clowners vis: Enfalden är anmärkningsvärd.
Dagens Nyheters Björn Wiman konstaterar i en svada om den aktion som ägde rum i lördags utanför Gothia Towers att plakatet med en bild på Hynek Pallas och texten ”Varför sprider du propaganda?” påminner om NMR:s plakat från 2017, föreställande Willy Siberstein med texten ”Förrädare”.
Det är så klart upp till Wiman att dra vilka kopplingar han vill. Men att likställa nazistisk rasförrädarretorik med kritik mot en debattör – som, bland annat, driver linjen att personer som skanderar ”from the river to the sea” är ute efter etnisk rensning av judar (en talepunkt som tagen ur Netanyahus kabinett) – är inte särskilt hederligt.
Det är inte (som man kan tro om man läser Malm et al) Pallas texter kring minneskultur och antisemitism som kritiseras, utan hans korståg för att avfärda och misstänkliggöra de personer som solidariserar sig med Palestina.
Pallas anklagar sina meningsmotståndare för att inte förstå nyanserna och komplexiteten i det som sker, men kan samtidigt skriva en mening som: ”Och genom att tala om detta som ett logiskt motstånd, beskriver hon det som en ofrånkomlig naturkraft att bränna upp spädbarn.”
Den mer avgörande kritiken – som väl svårligen kan läsas in i demonstranternas plakat – är dock så klart vad som nyanseras och varför. ”Den som vill begripliggöra terrorism löper risken att göra sig till nyttig idiot för våldsam extremism”, heter det i ingressen till en text som Pallas har skrivit om Islamiska statens bombningar och mördande i Paris 2015. Jihadisternas handlingar, får Pallas oss att förstå, är ”unikt avskyvärda”. Det finns inget mer att säga om den saken.
På samma sätt menar Pallas att Masha Gessen landar i ”farligt historiemissbruk när hen jämför Gaza med östeuropeiska getton under nazisterna”. Förintelsen, konstaterar han ”är unik och det judiska traumat förstås genom detta”. Men jämförelse är som bekant inte likställelse. ”Att dra paralleller mellan förintelsen och andra folkmord är inte att förringa den förra, utan att göra historien begripligare”, för att citera Erik Hakings recension av Pallas bok Oanpassbara medborgare.
Slutsatserna vi måste dra från Pallas skriverier är: Terrorism har inga nyanser, men ockupation har det. Det verkliga antisemitiska hotet är slagord om kravet på frihet för alla, inte den nynazistiska organiseringen i kretsar kring landets ministrar. Solidaritet är farligt, apartheid komplicerat. Plakat går över alla gränser, men israeliska bomber kan man ”vara kritisk mot”.
Och Anas al-Sharif – ja, honom behöver vi inte bry oss om alls. Och inga andra palestinier heller.
Artikel publicerad 29 september, 2025.