Det rådgivande yttrandet av den Internationella domstolen i Haag den 19 juli är mycket betydelsefullt, och det saknar på många sätt motstycke. Processen inleddes i januari 2023 som en del av en bredare fråga om de rättsliga konsekvenserna av Israels politik och praxis i de ockuperade palestinska territorierna och var aldrig tänkt att vara en reaktion på Gaza.

ICJ, den högsta instansen för internationell rätt, har i sitt yttrande slagit fast att Israels systematiska annektering av de palestinska territorierna är olaglig och dess diskriminerande lagar och politik mot palestinier bryter mot artikel 3 CERD – förbud mot rassegregering och apartheid. Israel måste avveckla alla bosättningar och tillåta återvändande för de palestinier som fördrivits.

Detta är inte ett juridiskt bindande beslut utan ett så kallat rådgivande yttrande, men det kan komma att användas av nya aktörer på sätt som ännu inte har prövats. Diskursens makt spelar en central roll här: juridiken är inte någon orörlig monolit utan står i relation till det tryck som externa aktörer, vi alla, lägger bakom orden.

Den brittiske advokaten och professorn Philipe Sands, som den 19 februari företrädde Palestina inför Internationella domstolen (ICJ) avslutade sitt anförande såhär. ”The right of self-determination requires that UN Member States bring Israel’s occupation to an immediate end. No aid. No assistance. No complicity. No contribution to forcible actions. No money, no arms, no trade, no nothing. All UN Members are obliged by law to end Israel’s presence on the territory of Palestine. Period.”

Artikel publicerad 22 juli, 2024.