På Clartébloggen, som är socialistiskt och partipolitiskt obunden, publiceras inlägg som debatterar och informerar. Författarna behöver inte tillhöra förbundet och innehållet ger inte uttryck för förbundets ståndpunkter.
Varje författare svarar för sina åsikter. Alla inlägg delas normalt på de sociala media där Clarté är aktivt.
Åtgärder som Aktivitetsgarantin och Fas 3, vilka i internationell debatt kallas workfare, har fått dåligt rykte bland de inhemska svenska löntagarna. Det har kommit till reaktioner och till och med kampanjer från det nya proletariatet, vilka även i en del fall smittat av sig på den organiserade arbetarklassen. Inte så att LO etc. på något vis ställt krav på att proletärer som ålagts arbete på deras arbetsplatser skall ges anställning med lön enligt avtal, och ännu mindre att proletärer som utsatts för denna systematiska diskriminering från statens sida och med hjälp av statens myndigheter skall ges någon typ av kompensation för detta. Men det har kommit till att anställda inom den organiserade inhemska arbetskraften blivit allt mindre villiga att löpa risken att eventuellt själva vid till exempel företagsnedläggningar hänvisas till workfare.
10 mars 2017 Fred TorssanderNära 5.000 planerade operationer ställdes in i Stockholm förra året. Det var en ökning med 24% från året innan. Men det är inte mycket att orda om tycker Marie Ljungberg Schött, moderat landstingsråd ansvarig för sjukvård. Det är bara 1,1% av det totala antalet operationer. Vad hon inte pratar om är alla de som väntar på operationer och som inte ens kommit till planeringsbordet. Inte heller nämner hon hur det spär på den katastrofala situationen på akuterna. I vår närmaste bekantskapskrets finns till exempel en person som redan för över ett halvår sedan fick beskedet från sin öronläkare att han måste genomgå en operation så snart som möjligt. Än har han inte kallats och vid två tillfällen har han tvingats besöka akuten för att lindra de besvär han har.
13 februari 2017 Dan IsraelFörst av allt vill jag be om ursäkt till Clarté. Jag skickade in ett inlägg på Kommunisternas Blogg som handlade om att debatten hade stängts av innan jag fick grönt ljus av ett sista inlägg av Clarté. Lennart Rahm påstår att jag inte har svarat på hans inlägg på SKP:s Kommunistiska Blogg. Vilket inte stämmer. Kanske är det ett missförstånd från hans sida. Mitt svar till honom är en lång kommentar under hans egen artikel: Svar till Kerstin Stigsson om Irland .
12 februari 2017 Kerstin StigssonI den borgerligt - liberala tankevärlden är högernationalister som Trump, Nigel Farage och Marine LePen ett populistiskt uttryck för missnöjet hos missledda, bakåtblickande arbetare och andra grupper som drabbats av globaliseringen. Ett litet antal individer med bakgrund inom vänstern har svalt den bilden med hull och hår, men strukit uttrycket ”missledda”. Trump &Co sägs istället vara ett rationellt uttryck för folkliga gruppers (”vårt folks”) berättigade motstånd mot de försämringar som globaliseringen har medfört. En överväldigande majoritet av vänstern har tagit bestämt avstånd från den uppfattningen. Samtidigt har man själva svalt mycket av den liberala bilden, fast man har vänt den upp och ner. Vänstern ansluter sig till liberalernas åsikt att globaliseringen ligger i borgarklassens intresse, men delar inte synen att arbetarklassen också har samma intresse. ”Högerpopulismen” ses inte som ett utryck för folkliga krav, utan som ett sätt för överklassen att försvaga och splittra motståndet mot den nyliberala ordningen. Genom att felaktigt peka ut invandrare och flyktingar som syndabockar, kan missnöjet ledas åt fel håll och splittras i grupper som bekämpar varandra istället för att slåss mot borgarklassens offensiv. Detta sägs ske i syfte att kunna fortsätta med ”business as usual” bakom den nationalistiska och xenofoba retorikens kulisser. Högerpopulism och nationalism på ytan, fortsatt nyliberalism till innehållet. Så ser formeln ut. Det enda verkliga innehåll som högerpopulismens bekännelser till nationen antas ha är begränsandet av arbetskraftens (migrationens) fria rörlighet i syfte att splittra arbetarklassen och få tillgång till ett underproletariat man kan utsätta för maximal exploatering bortom lagar och avtal. Det ligger en del sanning i den analysen. Men frågan är om det är hela sanningen?
6 februari 2017 Benny AnderssonRegeringens förslag till ny museilag syftar bland annat till att förhindra klåfingriga kommunpolitiker att lägga sig i museernas verksamhet. Det är positivt. Men efter 20 år på ett kommunalt museum är min erfarenhet att klåfingerheten från politiker inte är det största problemet. Utan det största problemet är den ökande konformismen. Under de senaste tio åren har Sundsvalls museums självständighet blivit allt mindre och dess inkorporering i den övriga kommunala verksamheten allt starkare. Detta har sina fördelar. Museet ses som en del i kommunens strävan mot attraktivitet och tillväxt. Nerskärningskrav är numera sällsynta. Men nackdelar överväger. Museets engagerar sig allt mindre i viktiga samhällsfrågor. Kontroversiella utställningar och debattmöten ingår inte längre i verksamheten. Kulturvetarna blir allt färre inom museet, medan organisatörer och administratörer anställs i högre utsträckning. Museet byråkratiseras alltmer och omfattningen på verksamheten är viktigare än innehållet. Deltagande i det offentliga samtalet blir allt mer sällsynt. Kunskapsuppbyggnaden är minimal och kontaker med forskarvärlden ringa.
4 februari 2017 Peter SundborgDen här debatten började med min kritik av Malcom Kyeyune och gled sedan över till en diskussion om Sverige behöver ett tillskott av invandrad arbetskraft eller inte. Efter en kortare debatt om de fakta som jag och Niklas Eriksson pekade på, bytte kritiken av mitt inlägg spår och försökte istället visa att en alternativ ekonomisk politik som möter samhällets behov, ökar tillväxten och minskar arbetslösheten, inte är möjlig inom kapitalismens ramar. Först påstods det att ökad invandring skulle omintetgöra sådana försök. Tanken bakom påståendet är vandringsmyten att invandrare genom att ”välla in” och ta vilka jobb som helst till vilka löner som helst, skapar arbetslöshet, driver lönerna nedåt och försvagar arbetarrörelsen. Gentemot det, anförde jag att arbetslöshet och tillväxt redan idag skiljer sig åt i Europa och på andra håll, på ett sätt som inte kan förklaras med skillnader i migrationspolitik och migrationsströmmar.
29 januari 2017 Benny AnderssonLennart Rahm lämnar en slutreplik i diskussionen om Nordirland. Tidigare artiklar i debatten: Lennart Rahms första artikel den 17 juni och Kerstin Stigssons replik 1 december. En viss Kerstin Stigsson envisas med att hävda en kunskap om den politiska situationen på Irland. Jag svarade på en replik till mig på hennes hemorgans hemsida, Riktpunkt, Moskva-partiet SKP:s sida, istället för att svara där hamnar hon på Clartés sida. Att kalla artikeln ”Dagens Nordirland” är utifrån vad som sägs såväl osant som tämligen pretentiöst. Jag är inte intresserad av att tugga om igen det jag redan skrev i våras, därför bara ett par korta punkter.
25 januari 2017 Lennart RahmI en kommentar på Facebook (12/1) anklagar Dan Kotka (DK) Benny Andersson (BA) och Clarté för att gå i kapitalägarnas ledband. Bakgrunden är ett inlägg på Clartés blogg där BA kritiserat Malcolm Kyeyune som i en artikel påstått att en invandringsvänlig politik inte ligger i den svenska arbetarklassens intresse. BA hävdar att Kyeyunes kritik inte håller måttet, och att vänstern och arbetarrörelsen måste mobilisera kring en radikalt annorlunda ekonomisk politik som syftar till att bryta kapitalets makt och problemformuleringsprivilegium. BA påpekar att med en annan ekonomisk politik är det möjligt att föra en generös flyktingpolitik. BA framhåller vidare att den nuvarande demografiska utvecklingen är ogynnsam och att vi går mot en utveckling där allt färre ska försörja allt fler. Utan invandring riskerar det att leda till allvarliga problem.
22 januari 2017 Niklas ErikssonJag håller med Fred Torssander - en radikal vänster kan aldrig acceptera arbetsköparnas krav på anställningsbarhet. Men jag hävdade heller inte motsatsen i mitt förra inlägg "Gemensamma intressen mellan arbetslösa, flyktingar och invandrare" . Jag beskrev bara hur situationen ser ut idag. Och påstod att en utbyggd och reformerad yrkesutbildning skulle gynna både arbetslösa och flyktingar och invandrare, villket är något helt annat. Om multiplikatoreffekterna, i form av ekonomisk tillväxt och nya jobb, blir stora kan detta också bidra till att arbetsköparna tvingas sänka sina extrema krav på anställningsbarhet. Men för att effektivt bekämpa dessa krav, måste kampen mot den allt värre hetsen och utslagningen i arbetslivet också utvecklas.
19 januari 2017 Benny AnderssonHur kan man tala om ett växande behov av arbetskraft, när det redan finns ett stort antal arbetslösa i dagens Sverige? Det frågar sig Fred Torssander, i en replik på mitt inlägg ”Behöver Sverige invandrad arbetskraft?" här på bloggen. FT lanserar istället en ”enkel lösning”: ge jobben till de som är arbetslösa här hemma! Men problemet är verkligt och FTs enkla lösning är en skenlösning som aldrig kan ta sig från statistiken och diagrammen till den verkliga världen. Problemet handlar nämligen inte om antal och statistik utan om det som kallas matchning. För att förstå det måste man betrakta de arbetslösas egenskaper, sett ur arbetsköparnas perspektiv. Det är antagligen tre sådana egenskaper som förklarar varför företag med brist på arbetskraft inte anställer fler av dagens arbetslösa: bristande eller felaktig utbildning, olämplig åldersstruktur och liten lämplighet av annat slag. En bidragande orsak till den sista egenskapens betydelse är antagligen arbetsköparnas allt större krav på den arbetskraft man betraktar som ”anställningsbar”. Hetsen och uslagningen som bara har ökat sedan mitten på 1990 – talet i de flesta arbeten, tyder på det.
17 januari 2017 Benny AnderssonSignaturen Gunnar undrar om jag inte önsketänker när jag hänvisar till ett växande behov av yrkesutbildad arbetskraft, som inte kan täckas utan invandring i föregående inlägg Ännu en nyfrälst ”realist” med bakgrund i vänstern på Clartebloggen. Låt oss se på fakta: Arbetsförmedlingen rapporterar att bristen på arbetskraft i bristyrkena inte har varit så stor sedan man började göra systematiska undersökningar, år 2007. Särskilt stor är bristen på vårdpersonal och lärare se Ökande brist på arbetskraft
15 januari 2017 Benny AnderssonMalcolm Kyeyune har en bakgrund i Ung Vänster och sitter numera i styrelsen för FiB/K. Han har nyligen rekryterats av Alice Teodorescu som vänsterröst på Göteborgspostens ledarsida. I blogginlägget ”Ät inte snö som blivit gul. Bli inte hög på eget knark” drar MK i strid mot en vänster som påstås vara hög på illusoriska drömmar och tomt prat om solidaritet mellan flyktingar och arbetarklass. Det är ett välskrivet och intressant inlägg, som nog kan provocera de som nöjt sig med önskedrömmar och halvgenomtänkta idéer. Men tankeinnehållet håller tyvärr inte samma klass som förmågan att skriva och provocera. MK är alldeles för upptagen av sin formuleringförmåga för att tänka sina argument till slut och underkasta dem en rigorös analys. Jag tycker mig kunna urskilja tre slags argument i hans text.
11 januari 2017 Benny AnderssonVarning - kan innehålla spoiler-information. USA. Regi av Morten Tyldum. Passengers utspelar sig i en framtid (årtal oklart) där mänskligheten – eller snarare rymdkoloniföretaget Homestead – koloniserar universum. Det är möjligt att köpa (dyra) enkelbiljetter till ett nytt liv på obefolkade planeter tiotals ljusår bort. Det handlar om enkelbiljetter därför att resorna tar över hundra år. Det betyder att kvarvarande familj, vänner och bekanta hemma på jorden kommer att vara döda när man kommer fram. Besättning och passagerare ligger dock i dvala i tuber under färden, fram tills precis före det att ankomsten närmar sig. Skeppet Avalon har ca 5000 kolonisatörer ombord och ca 200 i besättning. Avalon ska resa till planeten Homestead II, som ligger 120 års resa bort från jorden.
5 januari 2017 Daniel HedlundJag misstänker att få svenska politiker i högerlägret eller socialdemokratin har länken till Clarté bland sina favoriter på webbläsaren. Jag tänkte ändå drista mig till att ge ett resmålstips. Kanske även identitetsvänstern kan hänga med på turen? Destinationen är Kapstaden i Sydafrika, världens ände om man tillämpar klassiska koloniala mått och skippar dekolonialiserande perspektiv. Jag har nyligen återvänt från Kapstaden och Godahoppsudden efter att ha gjort en sedvanlig jobbresa till ett vitt reservat, så jag har fräscha vittnesuppgifter från destinationen. I det här inlägget tänkte jag göra en begränsad samtidspolitisk svensk analys utifrån mina subjektiva reseiakttagelser och agera som om vi har möjlighet att lära av en resa, även om två kontinenter ligger mellan Sverige och Sydafrika.
13 december 2016 Johan WickströmDet är inte bara landsbygden som utarmas på grund av centralisering och koncentration. Även mindre och medelstora städer drabbas. Härnösand är ett exempel. Under senare år har sjukhuset och Mitthögskolan försvunnit från staden. Skatteverkets och försäkringskassans kontor har lagts ner. En rad statliga myndigheter håller på att i rask takt lägga ner kontor på mindre orter runt om i landet. Samtidigt ökar de statliga jobben i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. I Västernorrland har de statliga jobben minskat med 27 procent under tio år. Värst drabbade är Ånge och Sollefteå. Även inom landstingen sker en centralisering. Jobben flyttas från de mindre kommunerna till befolkningsrika kommuner.
7 december 2016 Peter SundborgOm man jämför Nordirland med hur det var på 70-talet så är det praktiskt tagit fred i den provins som Storbritannien så olagligen ockuperar. Visst finns det då och då rapporter om lojalistiska brandbomber som slängs mot katolska institutioner och kyrkor. Men även republikanska attacker mot Orangeordens lokaler förekommer även om dessa är få i motsats till dom lojalistiska dåden. Och rapporter om hur PSNI och den brittiska säkerhetsapparaten är alltför brutal mot den katolska befolkningen.
1 december 2016 Kerstin StigssonSom ny prenumerant på tidskriften Clarté får du fyra nummer per år för från 300 kr. Eller om du föredrar en E-prenumeration för 125 kr per år.
Vill du hjälpa till? Vill du bli medlem? Nätverken av kontakter över nätet har sina förtjänster, men för samhällsförändringar behövs också organisation.